...eller venetiansk afton, eller villa-avslut.
Kärt barn har många namn.
Den österbottniska seden att fira att villa-säsongen, stuglivet, är slut
för i år har sakta runnit söderut och allt oftare ser man både eldar
längs stränderna och hör fyrverkeripjäsernas smällar över vattnet.
Jag välkomnar seden, absolut. Även om jag sällan stänger stugan redan nu
utan kommer ut åkande till stugan ofta ännu i november, ibland ännu senare.
Seden har ju dessutom funnits också här längs söderns kuster, men dog ut
i slutet av 1800-talet. Man tror det kanske berodde på att man redan firade midsommar
med brasor, men två eldar för sommaren skall väl rymmas med?
Men visst är det lite extra mysigt att ha en "orsak" att fira med
lite god mat, tända ljus och en eld.
Kvällen i går var så galet vacker dessutom.
Det var varmt och nästan ingen vind alls. Filten var helt onödig
att släpa med sig till stranden, värmen från elden räckte gott och väl!
Vaknade till en mulen dag, med lite regn
och en kyla i luften som hör hösten till, inte längre sommarsvalka.
Så annorlunda det kan bli med så små nyanser i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar