DET KOM EN REGNFRONT


Idag har jag drabbats av någon form av melankoli. 
Melankoli över att sommaren nog kommit till sin ände för i år. Trots värmen. 
Samtidigt känner jag en barnsligt ärlig tacksamhet över sommaren som gått. 
Att jag haft möjligheten att tillbringa hela sommaren här på stugan, här ute i skärgården. 

Kanske är det regnfronten som med sina regntunga moln bidrar till min melankoli. 
Kanske är det faktumet att sommaren nog börjar dra på sina sista strängar som jag 
upplever detta vemod. Det är ändå inte en otrevlig känsla, bara en slags tyngd inombords. 
Något som kanske hör årstiden till? Trots att hösten faktiskt är min favoritårstid. 
Låter lite snurrigt och avigt det där, jag vet. Men det är nu som det är. 


Så jag njutit av denna sommar. Av dess stressfrihet och vardagens lugna lunk. Kanske
är det det som jag inte är helt redo att lämna än. Även om jag jobbar sedan några veckor 
så kan jag göra det på distans. Från ett litet kontorskrypin vars fönster öppnar sig mot havet. 
Där rosorna blommar på baksidan och jag kan ta min kaffepaus medan jag stoppar
näsan in i dessa ljuvligt doftande rosor. Jag har tid, och ro, att upptäcka små kryp.
Den rosa (!) spindeln på bilden är en höstspindel. Den väver sina nät i fönstersmygen intill
korgstolen där jag intar mitt morgonkaffe. Med lillungen brukar vi whatsappa våra spindel-
iakttagelser. Han har korsspindlar som väver enorma nät i sin trädgård. 
Det brukar jag också ha, men i år har jag inte sett bara ett rejält nät. 
Och det också på ett ställe där jag inte kommer åt att fota själva korsspindeln. 

Många har obehag för spindlar, något jag inte alls har, men kan förstå det för
jag känner något liknande gentemot gräshoppor. De är inte att lita på - de skuttar lite hit
och dit helt utan logik, medan spindlarna håller sig till sina nät och sina trådar. 

Vaknade förresten häromnatten att jag hade en enorm vårtbitare i taket precis ovanför
där jag sover. Eftersom jag sover uppe på ett loft är det inte speciellt högt till tak. 
Den morgonen var jag ovanligt rask när det gällde att ta mig upp ur sängen...Hu! 

Är inte speciellt "mesigt lagd", men nog får jag erkänna att det var gubben som fick
krypa upp på loftet och föra ut vårtbitaren. 
(Googla den - den är  e n o r m ! )

 

Det är nästan ofrånkomligt att man kommer närmare naturen och naturfenomen 
när man bor så här som vi gör på stugan. Sådant påverkar en nog. Att bo mitt i naturen. 
Att andas havsluft och skog. Att höra alla ljud. Att iaktta alla skiftningar. 

För ett tag sedan var solnedgången alldeles knallrödorange. Läste att det berodde
på rök från skogsbränderna i Kanada som gör att ljuset bryter på ett annat sätt än vanligt.
Röken är inget man märker av, den finns där i de högre sfärerna då den nått oss här i Nord. 
Visst är ju solen grann nästan alltid då den går ner, men under några dagar var den nästan
overklig. Även om den färgen bara varade en kort stund, så var det spektakulärt att se. 

Näe, nu skall jag ta och gå en liten sväng. Det är soligt igen, och vinden har 
mojnat - om än det lär vara temporärt. I morgon skall det blåsa rejält igen. 

 Kram Maggi


ALLT OM MAT OCH LITE OM TOMAT



Det har knappast undgått någon att jag är en vän av god mat. Minns inte riktigt när
jag köpte min första tidning Allt om mat. Måste ha varit någon gång på 90-talet? 
Minns märkligt nog när jag läste min första riktiga inredningstidning. Det var i juli 1989. 
Var precis nyförlöst med min förstfödde och i sjukhusets aula fanns ett nummer av
Hus och Hem och i det numret en artikel om hur man skulle bygga en inbygd
säng i "gammeldagsstil" med pärlspont och ja...ni kan föreställa er? 

Precis sååå skall min 4 timmar gamla grabb få det när han växt till sig lite grann, 
minns jag att jag tänkte. Just den inredningsidén förverkligades aldrig, 
men det kickade igång mitt inredningsintresse. Matade ett behov av skönhet i hemmet
som jag nog alltid haft inom mig. Jag var ju ändå bara 14 år när jag första gången 
målade om mitt rum - själv. Till mina föräldrars smärre förtvivlan. 
Men det blev fint! Tyckte åtminstone jag. 

Men tillbaka till mat. Och mattidningar. Eller tidningar över lag, kanske. 

Under större delen av mitt liv har ändå tidningar varit en större källa till inspiration än 
det stora vida inter-nätet. 
Som kuriosa kan nämnas att Google är lika gammal som min sistfödde, 1998, men 
jag skulle nu säga att det - för mig - dröjde tio år till innan jag har något som helst minne
av att jag skulle ha googlat ett recept. Minns ni? 

Men det är ju det man gör idag, googlar ett recept. Jag har till och med frågat AI-chatten
(Chat GPT) vad jag skall laga för mat med de ingredienser jag har hemma. 
Funkar förresten överraskande bra! Tror absolut att AI hjälper många att fixa till mat
av det man råkar ha hemma. En slags virtuell Martha. 

Men tillbaka till tidningen! Mattidningen. 
Det är länge sedan jag köpt ett nummer av Allt om mat, eller någon annan mattidning. 
Men då jag senast var in till "storstan" för att fylla på skafferiet så hände det sig
att det slank ner senaste numret av tidningen. Väl hemma blev jag lite besviken. 

Tidningen kändes både mindre och "billigare" i sin kvalitet än vad jag mindes. 


Saknade den där känslan av Ooih! och Wow! och Aaaah! när jag bläddrade
framåt bland de lite sladdriga sidorna. Insåg att tidningens tid som papperstidning kanske
är inne på sina sista år. Min tanke bekräftades av chefredaktörens ord i början av tidningen:
"...har vi 240 000 läsare av papperstidningen och 989 000 på alltommat.se".

När siffror får tala, talar de sitt tydliga språk. Papper får ge vika för det digitala. Det
är bara så. Vill vi det eller inte. En utveckling som startade 1998. Med google. 


Han, min förstfödde som aldrig fick den där inbyggda sängen som jag såg i en inredningstidning
när han var typ 4 timmar gammal, jobbar med framtidens digitala utveckling. Jag fattar förfärligt
lite av det som han talar om även om jag inte upplever mig helt tappad bakom den digitala vagnen. 
Så mycket spännande - och kanske lite skrämmande - är på kommande. 
Eller kanske det inte alls är skrämmande, kanske det bara är en helt vanlig, sund utveckling?

Hade nöjet att vara fotografen som fotade bilder till ett AI-projekt på tekniska muséet i Helsingfors
tillsammans med grabben min. Mina bilder är bara en liten, liten del i ett större projekt, men
intressant och givande att få vara med på ett litet hörn är det allt. 

Men...Känns nästan som om jag själv nu skulle lägga en liten era bakom mig. 
Men jag tror jag köpt min sista Allt om mat-tidning. Den ger mig inte den känsla av
lite matlyx som jag vill ha då jag köper specifikt en mat-tidning. 
Med det inte sagt att jag inte skulle tassa in på deras hemsida, det kommer jag ju att göra. 
Sälla mig till den allt mer växande digitala skara amatörkockar på deras webbplats. 
Deras och många andra platser där man hittar det man vill kocka precis då andan faller på. 

*

Men nu skall vi inte glömma tomaterna. Det skulle ju handla lite om tomater också! 
Min egen mycket blygsamma tomatodling har i år varit en....mindre katastrof. 
De tomater jag fått har smakat nada, även om den samme grabb som jag här tidigare nämnt
så gentilt tröstade mig att visst är de också lite små-goda, fast inte som de som vi köpte 
av den lokala odlaren, förstås. Tack och lov för lokala odlare som levererar tomater som 
man kan lite dö för. Och som gör familjens samtliga kockar lite lyckliga. 

Vi som vill uppleva allt om mat. Och sommarsmaker när det är som bäst. 

Ha en skön vecka, 

 Kram Maggi

 

NÄR ÄR MAN INTE LÄNGRE EN SOMMARGÄST ?

Igår fick jag en Ahaa-upplevelse! Det var fredag i går. 
Hade bokat tid till tvättstugan inne i byn och passade samtidigt 
på att äta lunch tillsammans med mina pojkar och min "svärdotter" som 
tagit sig ut till skärgården för familjens årliga kräftfrossa. 
(Kräftskiva är för belevade människor, kräftfrossa är mer brutal i sin utformning. 
Det är kvantitet före eventuell kvalitet som gäller. Heh!)

Nå, hur som helst. Det råkade sig att min tvättstuge-tur sammanföll med det som
här i bygden kallas fredagstorg. Det finns lördagstorg från våren till slutet av
september (lite beroende på väder). Det finns onsdagstorg som är, i likhet med lördagstorget, 
dagsöppet. Men så har vi fredagstorget som kallas kvällstorg. Eller "kvällstorg" enligt mig. 

Under alla mina år då jag fysiskt satt fast på min arbetsplats till klockan fyra, 
ibland senare och dessutom på annan ort. Med lite körtid på det så kunde vi 
vara här absolut tidigast kring 18-snåret.
Men då hade det sk fredags"kvälls"torget stängt för det är öppet bara mellan 15-17. 

Jag begrep aldrig det där. Inte en chans att man skulle från huvudstadsregionen hinna 
till torget en fredagskväll! 

Vilket ofta ledde till att jag inte heller åkte extra in till torget på
lördag för om jag nu bara kunde vara på stugan över ett veckoslut så ville jag inte
sätta tid på att köra fram och tillbaka till byn. Det blir ändå ca 40 km dit och tillbaka. 
Marknadsföraren i mig rev sig i håret! Hur mycket mer kunde man inte sälja om man
höll öppet till 19 i alla fall de där fredagarna! 

Tänk på oss sommargäster! 


Men igår begrep jag! Ett riktig Heureka-moment! 
Det är nog inte ens meningen att de sk "sommargästerna" skall hinna till detta 
kvällstorg. Det är riktat i första hand till de fastboende och de pensionärer 
(och numera kanske då distansarbetarna) som kan handla den tiden en fredags"kväll". 

Och jag upplevde också att det var ganska skönt att inte behöva trängas med en massa
sommargäster/turister. Insåg att de flesta jag hälsade på var fastboende. 
Plötsligt fattade jag idén med klockslaget! 
Det har tagit ett bra tag innan den poletten föll på plats hos mig. 

Är det då ett tecken på att jag inte längre är en sommargäst utan en deltidsboende på orten? 
Om världen står sig så kommer vi nog att vistas nästan halva året på stugan också
nästa år. Och året därpå.  Och sedan. 

Vilken lycka att ha möjligheten att leva skärgårdsliv halva året! 

På tal om det så dammade jag av Tove Janssons bok Sommarboken och läser den
på nytt. Det är länge sedan jag läst den senast. Jag är inte en stor Mumin-fan på det sättet 
att jag skulle ha Muminkoppar i skåpet eller annat Muminrelaterat. 
Är i övrigt också lite dålig på att samla på mig grejer som bara är 
liksom "bihang" till nåt. Förlåt alla Muminmugg-samlare. 

Men böckerna tycker jag om. Och illustrationerna. Och den klokhet som finns i texterna. 
Och Muminmamman på bilden har jag fått som gåva för att jag enligt givarens åsikt
alltid trollar fram nåt att bjuda på - även i en enkel sommarstuga med pyttelitet skafferi. 
(Tack för den ❤ )

Men för att återgå till det där med sommargäst eller inte. 
Vår till sina fysiska mått lilla, men till innehållet enormt stora, bybutik har en produkt som 
jag kastar mig över varje gång jag ser att de har det i sitt sortiment. Och det är det där
surdegsknäckebrödet som är galet gott. Finns inget bättre! Och har inte hittat det
någon annanstans än i vår lilla-stora bybutik. 

Bäst att roffa åt sig innan sommargästerna kommer och köper upp allt.
Fniss...

 Kram Maggi

NORRSKEN OCH TILLBAKA PÅ JOBB


Det var helt av en händelse som jag märkte norrskenet. Skulle gå ut
i natten och kolla på Perseiderna, ett meteorregn orsakad av kometen Swift-Tuttle.
Meteorregnet återkommer årligen kring den 12 augusti. 

Och visst fick jag syn på några "stjärnfall", men så plötsligt började himlen 
ljusna och mörkna lite märkligt. Förr skulle jag kanske inte ens ha reagerat på det, 
men började ana att det kunde vara norrsken. Färgerna syns nämligen inte
med blotta ögat så här långt söderut och den här tiden på året. 
Kameran - också mobilens kamera funkar - behövs för att få fram färgerna. 
Och då blir det magiskt. Kunde stå och beundra detta hur länge som helst. 

Och det var nästan det jag gjorde också. För att fota norrsken behöver man ha 
ca 30 sekunders slutartid så det blir max ett par foton i minuten. Att fota norrsken
är en långsam göra. Och tar tid...

När jag kom in vid tvåtiden var jag så frusen - det var en ovanligt kall natt - att
jag måste tända en brasa, koka mig lite varm kakao och snabbt kolla igenom
fotona. Ibland kan man bara inte vänta till nästa dag.

Det säger sig självt att det inte blev så många timmar sömn i och med att jag 
nästa dag skulle på jobb efter semestern. 


Tack och lov för distansjobbmöjligheten! Med kaffekoppen i högsta hugg tar det mig
en halv minut att kliva in i "kontoret". För att liksom poängtera att det är lite, 
om nu inte slut på sommaren - för det är det ju inte, men lite åt hösthållet i alla fall så
fyndade jag några höstblommor på rea. Så här till hösten brukar jag satsa på perenner
och buskar som en tid får stå för höstfägringen i mina krukor. 
Senare sedan planterar jag dem i marken och hoppas på att de överlever. 
Just nu finns fina alunrot- och kärleksörtsplantor. 
Och hortensior. De har klivit upp och blivit en av mina absoluta favoriter. 


Visst är det sommar än. Inget tal om annat. Sitter på verandan i kvällssolen
och det är alldeles underbart. Väntar på att unga paret skall anlända om ett par timmar
så där. Solen är mjuk och vinden snäll. Skall gå in och steka kantarellerna jag 
hittade på min kvällspromenad här om dagen. Tänkte bjuda på lite sen 
kvällsmat i form av gratinerade kantarellsmörgåsar. 
Tända ljus, sitta och prata om ditt och datt medan kvällen mörknar omkring. 

Har vi tur kanske norrskenen uppenbarar sig igen i natt. 
Man vet inte med norrsken, de är lite lynniga. 
Men att stå under en mörk augustihimmel, full med stjärnor och så 
plötsligt få en explosion av färger över sig. 
Det är få saker som slår det! 


 Kram Maggi





 

SMARRIG SMÖRGÅSTÅRTA

 


Vad jag inte visste var att smörgåstårtan är en svensk "uppfinning". 
Uppfinning inom citattecken av den orsaken att smörgåstårtan nog tagit 
tid på sig att utvecklas. I början av 1900-talet var det modernt med 
sandwiches i flera lager. Och sandiga sandwiches. Smörgås åt man
i torpen, sandwiches i de lite bättre hemmen. Skulle jag tro. 

Det är först i medlet av 1900-talet som smörgåstårtan så som vi tänker
att den skall se ut började bli vanlig och då brukar äran för den "uppfinningen" gå
till svensken Gunnar Sjödahl. Tack Gunnar! 

Så i mitt liv har det alltid funnits smörgåstårtor och det är jag glad för. Eftersom jag
inte är specielt stor vän av sött så är det smörgåstårtorna jag går loss på om det bjuds
på den sortens kaffekalas. Det är förvisso lite retrokänsla över smörgåstårta för mig. 
För minnen tillbaka till tiden då jag var barn och det var någon som fyllde jämnt 
eller så var det någons begravning. Och det passar in i tiden då smörgåstårtan 
blev allt vanligare. Och den är ju perfekt till den sortens tillställningar. 
Numera är det inte så ofta man får en smörgåstårta serverad - tyvärr! 
Men tidigare i somras så var vi på en släktträff och värdinnan hade snott
ihop i mitt tycke den godaste smörgåstårtan jag ätit på typ någonsin! 

Eftersom jag inte då täcktes gå efter en femte portion 😇 så tjatade jag till
mig receptet och igår var det läge att laga en egen. Bara för mig. Och lite till gubben
också. Men bara lite. Och receptet måste jag ju lämna här på bloggen så jag
hittar det nästa gång jag blir sugen på smörgåstårta. 
Mängderna är lite hippsomhapp - det beror ju på hur stor tårta man vill laga. 
Men till en liten tårta på 1x4 formfranska (på bilden) använde jag: 

2 burkar tonfisk i vatten på burk
1 hackad gul lök
3-4 msk färdig amerikansk gurksallad 
salt, peppar och örtsalt
Och så blandas allt med 
majonäs
så det blir en röra som håller ihop men inte känns torr. 

Skär bort kanterna från brödskivorna
Jag hade 12 skivor till min tårta. 

Bredde på knappa hälften av röran på det understa lagret bröd, 
sedan byggde jag upp ned följande lager bröd. Det fuktade jag med lite
grädde (i originalreceptet är det mjölk, men det hade jag inte hemma så
blev grädde) ca en msk/bröd. Och så på med nästa lager röra. 
Och så nytt bröd och jag lade ännu ett tunnare lager röra allra överst. 
Sedan täckte jag hela tårtan med majonäs/creme fraische- blandning. 
Man kan ha bara majonäs också, men jag måste skarva till med creme fraiche. 

Så får den stå och dra sig i kylskåp till följande dag. 

Då dekorerade jag den. Hyvlade gurkskivor att ha längs kanterna, och så 
hade jag finhackat hårdkokt ägg, finskuren dill och räkor 
som jag försökte lägga ut lite som salmiak-rutor. 
Det gick nu sådär när tårtan var så smal, men lagar man en 
fyrkantig så blir den jättesnygg! 
Halverade också några oliver som jag lade lite hit och dit. 

Den 13 november är det förresten smörgåstårtans dag. 
Vad kan vara bättre än att ljusa upp en grå novemberdag med en färggrann tårta? 
I väntan på det! 

 Kram Maggi