Och ljuset som sakta återvänder.
Jag brukar tycka att januari och februari är mina "jobbiga" månader.
Det är kallt och mörkt och snö och...sade jag kallt redan?
Även om jag är en person som gott klarar mig utan en massa "happenings" så
kan till och med jag tycka att januari och februari är smått sega månader.
Här om dagen så bjöd kvällen på en fin solnedgång. Jag var på annat håll, och
hann precis hem för att hinna knäppa en bild av himlen från balkongen.
Under den mörkaste tiden går solen ner bakom husknuten så att nu när jag igen kan
njuta av det från balkongen betyder ju att ljuset återvänder.
Man vet ju det, men lika fint ändå varje år.
Det ligger en vilsam tomhet över hemmet. Julpyntet är bortstädat och
naturen därute andas också en stillhet, det är inte bara svalt, det är kyligt.
Kallt.
Buketterna jag fick till min födelsedag är ändå ljuvligt puderrosafladdriga. Precis
så där som längtan efter våren är.
På tall om blommor. Jag älskar alla vinterns lökväxter. Att se något
växa och utveckla sig till något blommande är alldeles underbart.
Nu håller ju till exempel amaryllisen inte alla gånger samma tidtabell
som julen. Främst de man köper som skruttiga lökar bara, utan början
på synligt liv alls. Numera tänker jag mer på dem som vinterblommor,
gör inte så mycket om de inte slår ut exakt klockan fem på julaftonen.
Men oftast väljer jag amaryller som inte är så där jättejuliga.
Då känns det inte så "viktigt" om de slår ut till jul eller i
medlet av januari. Kanske de till och med gläder en mer då?
Och kanske jag kan tycka att de här blekare, de i rosa,
är vilsammare såhär i det bleka vinterljuset?
Nu skall jag ta och hasa mig mot köksregionen och börja med
middagen. Laksoppa skall det bli idag.
Så dä säger jag bara:
Kram från Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar