FEBRUARIRASTLÖS
EN LITEN RESA
Då jag var barn på 1970-talet så åkte jag nu och då på kryssning till Stockholm, till Tallinn, till Travemünde. Min mamma jobbade inom resebranschen på den tiden så det blev säkert fler resor än vad som var vanligt. Som tonåring hade jag en barndomskompis som var riktigt resglad, men vi hade sällan råd att åka längre än på kryssning. På den tiden behövde man inte vara myndig för att åka på en veckoslutskryssning. Bara att stiga ombord.
Och det gjorde vi - ofta. Beställde billigt munkvin till maten och sniffade oss igenom hela sortimentet parfymer och rakvatten. Oftast hade vi hytt, men då vi inte hade råd till det blev det att sova i sovstolar - och en gång sov vi faktiskt i bollhavet...Till de morgontidiga barnens "förtjusning". Han fortsatte sedan sin karriär inom resebranschen medan jag valde andra vägar.
Under årens lopp förlorade kryssandet till Sverige sin charm. Någon gång kunde en kryssning i goda arbetskompisars lag vara underhållande, men för det mesta kom det att bli som vilken transportsträcka som helst. Eftersom vi har släkt i Sverige så reste man ju över nu och då, men oftast träffas släkten i Finland då vi alla har sommarstugor i grannskapet.
Men så en kväll för någon vecka sedan satt jag och slöbläddrade på nätet och kom på en tillställning i Stockholm som jag väldigt gärna skulle vilja besöka och i samma veva hade jag chattat med en kompis som bott länge i Sverige, men som jag inte träffat på åratal. Så jag skrev: Jag kommer över!
Och nu var det den dagen. Jag har åkt på hederlig kryssning! Visserligen tog jag bilen med för jag ville kunna röra mig smidigt i Stockholm och är bättre på att ratta mig fram än använda buss och tunnelbana.
Resan var också en slags andningshål för mig. Har en hel del i mitt liv nu som kräver min närvaro på ett plan som är lite mentalt utmattande. Jag återkommer till det någongång senare. Men ja, lite egen tid. Jag är lite tudelad till att resa ensam. För det mesta tycker jag om det, men det är hiskeligt slött att äta ensam på restaurang. Helt mot god sed och så tog jag en bok med mig och läste mig igenom en trerätters.
Jag läste mig igenom natten också, det hade lovats kraftig vind men det var inte båtens gungande som höll mig vaken utan fullmånen. Och ungdomar som sprang och väsnades i korridoren. Men det oaktat vaknade jag rätt tidigt, precis då båten började ta sig in i Stockholms skärgård och solen höll på att gå upp. Då kände jag att det nog blir en bra dag. Och att det inte är så tokigt med en liten resa efter en lång paus.
*
P.s Men....hahhahaa....fasligt vad mycket nojs det är på en båt. Det hade jag glatt glömt. Håller jag på att utveckla någon form av ljudallergi nu också? Som kompis åt den starka-ljus-allergi jag redan har...Heh!
HUSBIL FOR DUMMIES
Det fantastiska internetet är säkert fullt av olika tips och råd då det gäller husbilar och så, men tänker att det kanske ryms ett inlägg till. Och från min totala novis-nivån.
Jag har alltså campat en hel del i mitt liv så det där med att sova i (vanlig)bil och i tält är bekant. Också att boka in sig i små sovstugor med plats för två sängar och ett nattduksbord på campingar är bekant. I början av 1990-talet hyrde jag och gubben en husvagn då vi med vår knappa ettåriga son och vår unga riesenschnauzer deltog i en brukshundskurs "någonstans i Finland". Minns att jag då tänkte att det var ju ganska mysigt sätt att "resa och bo" på. Det skulle jag väl testa på nytt...att det tog sina modiga år innan det blev av har väl med att livet att göra, helt enkelt. Men nu äntligen var det dags. Inte för husvagn, men hus- eller kanske mer exakt campingbil.
Men vi tar väl och tittar på vad jag hyrde i en veckas tid och mina tankar och funderingar om det.
Bilen är alltså en Weinsberg CaraTour 600 ME, och helt suverän enligt min något skrala erfarenhet. Hade alltså inte så mycket att välja mellan då jag för någon vecka sedan fick för mig att boka husbil. I coronatider är man inte den enda som kommer på den fantastiska idéen att semestra så.
Men jag undrar nästan om det var ödet att någon avbokat just den här bilen så jag skulle få testa på den.
Jag har inte mycket erfarenhet av att köra större bilar, men den här bilen rattar man lika lätt som vilken personbil som helst. Den är bara lite bredare och lite längre. Längden är ca 6 meter och bredden 2 meter, höjden 2,6 meter.
Så här såg "bottenplan" ut - vad det nu sen heter på husbilsspråk.
Sängarna var supersköna! Grabben sade att han inte på länge sovit så gott som här i bilen! Jag sover ju gott var jag än lägger mitt huvud, men den här var verkligen bekväm - och bred. Som en 2 m bred gigantsäng. Vi valde att sova skavfötters främst för att grabben som sov (från fören sett till vänster) fick el till sin elektronik från "köksön" och jag sov med huvudet mot bakluckan där man kunde öppna fönstret de nätter som det lovades regn och man inte kunde ha takluckorna öppna. Men sängen är så bred att ett barn eller två, en stor hund eller tom en tredje person kunde få rum här emellan.
Man skall kunna fixa till en säng av matbordet och soffdynor och så, men det testade vi ju inte.
Under sängarna finns gott om förvaringsutrymme som man kommer åt via bakdörrarna (lämpligast) men också inifrån om det ösregnar tex. Under sängarna finns också gasflaskorna. Två flaskor lär räcka till en veckas tur då man både lagar mat och värmer upp bilen med gas (höst och vinter).
Ovanför sängarna, ovanför "köket" och ovanför "matbordet" finns typiska segelbåt/husvagns-överskåp som ju sväljer en hel del. Vi märkte ganska snabbt vad som helt naturligt hittade sin plats, och insåg att även under en längre trip skulle detta fungera perfekt!
Helt lagom, skulle jag säga. Ett kylskåp som rymmer det mest elementära. Och eftersom jag är van att resa veckovis med lyxen av en kylkass som kan hållas kall då man kör och däremellan med kylpatroner så är kylskåpet i sig en lyxlyx.
Spisen har två plattor och helt lagom. Det är ju inte så att man nu kockar trerätters här. Inte alla dagar i alla fall. Rinnande vatten från vasken och till och med varmvatten om man kommit ihåg att koppla på uppvärmningen av den är ju suveränt. Tydligen har jag lite svårt att koppla bort gamla vanor så jag kokade oftast av bara farten lite mer vatten till frukost och middag så jag på samma gång fick hett diskvatten. Men testade varmvattnet - och det funkade finfint! Och så skönt med en vask!
Det som vi lärde oss lite så där via 'trial and error' var att absolut inte glömma att lägga i korken för diskhon om man inte vill ha en kloakodör på nolltid i bilen, för husbilarna har tydligen inte ett sådant där luktlås som vi har hemma i köket och som hindrar att våra hem luktar som gårdagens middagsrester...
Och det här var superkänsligt! Aldrig tänkt på hur viktigt ett luktlås är! Så ja, pluppen i vasken.
Då vi kom mer norrut och vägarna blev sämre och gropigare så insåg vi att det inte alltid räckte med att bara komma ihåg att lägga korken på plats, på dessa guppiga vägar krävdes lite mer. Så vi lade en något blöt disktrasa över korken och då satt den även på de mer utmanande vägarna på plats och höll odören nere i gråvattentanken.
Tankarna ja. Här, som i alla husbilar, finns två olika "avfallstankar". Den för gråvatten och den för toan.
Under vår vecka tömde vi gråvattnet ett par, tre gånger. Kanske hade det räckt med en? Vi valde att duscha på de campingar vi övernattade i, men om vi hade övernattat mer ute i naturen så hade jag nog hellre duschat utanför bilen med duschslangen ut genom fönstret än inne i den lillalillatoan. Det är klart, i en bil på 12 m2 med en kingsize-bed och hyfsat kök, matbord och "soffa" samt en förarhytt kan inte badrumsavdelningen vara så himla generös. Men ja, den tjänade sitt syfte. Och där var riktigt bra med förvaringsutrymme för toalettgrejer. Men toaletten då? Jo, den funkade bra till det lilla vi använde den. Septintanken (toan) tömde vi en gång innan vi återlämnade bilen. Vi, eller för att var ärlig så var det bara jag, som hade använde den för senkväll/tidigmorgon-kiss och inget mer.
Men värmen då? I Lappland var det ju bara någon plusgrad på nätterna och jag hade ju naturligtvis förstått att det fanns värme i bilen. Vad jag inte fattat - innan jag av misstag kom åt knappen med min häl - var att det fanns g o l v v ä r m e ! Kändes nästan overkligt lyxigt att stå och kocka frukost på ett uppvärmt golv. Om det finns något som lyfte utfärd med "vanlig" bil och den utrustningen jag vant mig vid till next level gällande upplevelsen med campingbil var ju (golv)värmen och de inbyggda myggnäten för dörrar och fönster. Och förstås det där med att kunna gå från chaufför-sätet till "huset" utan att behöva gå ut.
Om jag någongång skulle få för mig att skaffa mig ett litet hem på hjul, så skulle jag absolut nöja mig med den standard en liknande campingbil som denna har. Här fanns allt jag kan tänka mig behöva, en bil som är aningen smidigare än de traditionella husbilarna men ändå har allt.
Det är inte helt otänkbart att jag hyr en liknande för flera veckor nästa år.
Blev ju lite förtjust!
SEN BAR DET AV NORRUT
- Jag förstår att det här kanske mest är tänkt som en vintrig turistfälla, men man kunde ju ändå ens lite rensa ogräs vid ingångar och parkeringar.
Och jadå, ogräset växte manshögt längs husväggarna och vid de sk. planteringarna vid parkeringarna. Lite beklämmande. Kanske jag nästa gång skall mer rikta min kamera mot förfallet och inte alltid mot det vackra.
Fast mest var det ändå vackert! Och det är det vi behöver mata oss med. Skönhet för själen, och öppna landskap.
RESANS MÅL
Ja, jag vet, jag hänger ju ohjälpligt efter i att uppdatera bloggen. Är ju hemkommen från vår roundtrip sedan ett bra tag och tillbaka på jobb och semestern är slut, men det har bara varit så mycket annat att bloggen har definitivt inte hängt med i samma rytm som livet. Men det är nu så ibland. Rätt ofta faktiskt.
Lite fler bilder från resan hittar du här:
Men vi hade som sagt inte så många mål för resan. För egen del lyckades jag boka in en natt i ett gömsle intill ryska gränsen där man kan få se varg, björn, men också den så skygga järven. Jag har ju varit där innan några gånger, men ville gärna erbjuda upplevelsen åt lillungen också. Att sitta i ett fotogömsle en natt där ute i ödemarken, och bara tala viskande - om man måste - för att inte skrämma iväg de vilda djuren är oerhört rogivande. Just då kan det vara lite spänning i form av att man inte vet om det skall komma djur alls, man sitter som i en naturfilm som sänds online. Men efteråt kan man, när man sitter i trafikljuset en stökig vardag med mycket på to-do-listan, plocka fram känslan, tystnaden, väntan från natten vid myren och bara längta tillbaka.
Jag lyckades fota både björn och varg - och järv.
Och där jag satt i skymningen och fotade björn så insåg jag att om jag fokuserar på tuvullen framför björnen så blir det en bild bara och enbart för bloggen. Så den bilden är specifikt knäppt för er, från ett ruckel vid en myr ute i absoluta ingenstans.
IMATRA
VERLA
CAMPINGLIV ELLER UT PÅ CRUIZ
- Jag skulle inte bli ett skvatt förvånad om du hyrde en sådan här bil och bara försvann för en månad eller så.
Så bra han känner mig. Grabben min.
ATT LÄTTA ANKAR
Ni vet sången med orden:
...Men det är skönt när man får lätta ankar,
och sticka ut på böljorna de blå.
När vi passerar Doggers bankar,
från fiskeflottan en hälsning vi får...
Nu har jag lättat ankar från stugan vid havet för en tid. Och i övermorgon ger jag mig iväg. Tänkte skriva igen, men under de här corona-åren är det ju inte så där "igen"...
Jag och lillungen skall leka caravanare i en dryg vecka, få se hur många hälsningar (av andra caravanare) vi får. Har förstått att det är kutym när man rattar en sådan där stor vit kylskåpsliknande bil.
Men till den något ålderdomliga visan ovan (det är förresten 'Nordsjön' av Harry Brandelius). Jag minns den från sommarfester då jag var barn på 70-talet. Vad jag då aldrig riktigt förstod var de där med "Doggers bankar". Inte för att jag nu i ärlighetens namn grubblade desto mer på saken heller. Tills det nu under min semester fick en förklaring. Läste Markus Rosenlunds bok " Väder som förändrade världen" (mycket läsvärd ) och där fick jag förklaringen till Dockars bankar, som alltså är bankarna av det som en gång i tiderna var Doggerland, landet som förenade dagens Danmark med England och den europeiska kontinenten. Ett land där Themsen och Rhen förenades och rann gemensamt ut i Nordsjön. Så kom översvämningar av det lite mer rejäla slaget och Doggerland försvann i djupet och kvar finns Doggers bankar. Alla andra kanske vet det här och jag hade bara bättre eller i alla fall andra saker för mig på historia- och geografi-timmarna....Heh.
Hur som helst så kan jag på något sätt ändå, fast jag då verkligen inte är en sjöbjörn på någon som helst skala mätt, känna lite samma som känsla som när man lättar ankar, spänner seglen och kan ge sig iväg. För mig, eller oss, blir det att lätta på handbromsen och trycka på gasen och ja....sticka ut på vägarna de grå.
FÖRNÖJSAMHET
Sitter på balkongen i kvällningen och ser månen stiga upp över sjön. Koltrasten sjunger som om det var vår och sångsvanarna trumpetar ute på sjön. I den svala kvällen har simstranden tystnat då man äntligen har en kväll att ha annat för sig än svalka sig i sjön. Eller svalka och svalka - det är rätt varmt i vattnet. 28 °C här för någon dag sedan.
De lite svalare temperaturerna har fått grannarna att boka och värma bastun nere vid sjön. Det kommer härliga dofter av basturök smygande förbi. Över parkeringen går en kvinna i badrock och simdräkt med håret inlindat i en handduk, hon har precis tagit sig ett dopp. Ett annat par är på väg ner till bryggan iklädda sina badrockar och med handdukarna hängande över axlarna. De stannar och byter några ord.
Jag tycker det är härligt, som en slags bygemenskap - men i stan.
Vi är fortsatt lite barnsligt förtjusta i vår lägenhet. Den är alltså i all sin "enkelhet" (på ett positivt sätt sagt) så skön och avstressande. Med sina rena enkla linjer och former så är det rofyllt här. Kanske är det just det som ger en känsla av förnöjsamhet? Vi har byggt hus, vi har renoverat hus, vi har gjort allt det där och nu är det bara så förbaskat skönt att landa i ett hem som inte kräver nåt utan bara ger en ro.
Allt är absolut inte helt klart fixat, men jag tänker allt som oftast att mycket kanske får vara lite bara som det är, och allt behöver inte göras om bara för att. Även det skänker en förnöjsamhet som är skön. Jag har inte det där smått hysteriska behovet som jag kanske någon gång haft att skapa om allt. Även om jag njutit av det också, det kan jag inte förneka. Men nu är det bara mer rofyllt. Att boa in sig får ta tid. Och reflektion.
Kanske är det så att bli lite äldre? Man inser att man inte ändå får världen färdig - så varför håsa iväg? En otålighet har ebbat ut och ersatts med någon form av just förnöjsamhet.
Och så mycket kommer det inte att hända nu här i lägenheten inom några veckor. I övermorgon packar jag för några veckor på stugan och sedan lyckades jag faktiskt få hyrt en husbil (säkert den sista i hela Finland....) och det blir en liten roadtrip norrut. Så jag längtat!!!
Skall nu fortsätta med att planera resan, så mycket den nu behövs planeras. Vi åker väl lite dit näsan och humöret pekar.
Natten är redan här och mörkret har lagt sig.
Också koltrasten har tystnat.