IMATRA

Det var för något år sedan som jag och lillungen var på någon av våra roundtripar och sov då över i Imatra. Vi hade kurvat denna väg för att kolla in forsen, men det visade sig att dammen var under reparation och inget vatten släpptes ut att forsa fritt i fåran. Reparationen skulle ta ett par år och så kom pandemin, så det tog ett tag innan vi återkom.  Då som nu bodde vi på Valtionhotelli som ligger alldeles intill Imatra fors. Forsen är, sägs det,  Finlands allra första turistattraktion, och det nästan slottslika hotellet är faktiskt byggt till ett hotell och har således hela tiden tjänat som hotell. 

Redan Katarina den stora reste på 1700-talet hit för att uppleva den häftiga forsen. Innan fanns här hotellbyggnader av trä som brann upp och detta stenslott byggdes istället 1903. 

Sedan hotellet byggdes är ju även den här forsen tämjd till elförsörjningens behov, men en gång per dygn släpper man vatten att forsa i denna fåra. Även om det förmodligen bara är en liten del av den vattenmängd som forsat fritt här i tiderna, så är det onekligen en mäktig syn. 

Valtionhotelli (Imatra statshotellet) är renoverat för ca 20 år sedan, och hör numera till Scandic-hotellkedjan, vilket tyvärr syns. Inget illa över hotellkedjan i sig, men ett ändå så här pass historiskt intressant och lite udda hotell skulle säkert vinna på att ha fått en mindre "hotell-kedja-stämning" i inredningen. I synnerhet i matsalen saknade jag lite av den lyxstämning från förr i form av linnedukar och mysig, dämpad belysning. Något lite extra som skulle föra en årtionden tillbaka i tiden. 

Men också badrummen och hotellrummen känns lite gammeldags fast på ett sådant där 90-tals vis som inte riktigt passar ihop med den 120-åriga byggnaden i övrigt. 

Hotellet är fint, det är inte det, men hoppas att man i framtida renoveringar tar och satsar mer på att restaurera hotellet mer tidstypiskt för då det byggdes. 

När ovanstående bild är tagen vet jag inte, men eftersom forsen än brusar fritt, så måste det vara innan 1929 då Imatras vattenkraftverk blev klart. 

I korridorerna finns det ännu kvar en slags gammeldags, anrik känsla och i en del detaljer i hotellet som att man bevarat de vackra fönstren. Och balkongerna är otroligt fina! Det här var enda natten på hotell, från och med nu var det ju husbil, eller "utfärdsbil" som gällde. 

Eftersom nu resan ändå skulle komma att ha natur som främsta mål var det skoj att vi mötte på en av de största, om inte den största nattfrjärilen i Finland, nämligen Det blåbandade ordensflyet. 

Tyvärr var den här individen redan död, men häftigt att se denna gigant ändå. 

Här ser man att det bara nog är en liten del av den vattenmassa som i tiderna brusat längs Imatraforsen som vi upplever under den stund man öppnar en del av dammluckorna.