Det är alltid med spänning och kanske lite ängslan man går
omkring i trädgården och kollar in vad som överlevt vinter och hjortar.
Det blir andra året i trädgården nu.
Myllan som hämtades till rabatterna hösten 2021 var ju mer
lera än mylla, så i fjol våras fick jag jobba som ett litet djur för att
förbättra jorden. Med bokashi, med torv (det här är ju ändå en trädgård i skogen,
så passar med lite surjord, med hästgödsel.
De lökar jag hade satt hösten 2021 hade ju alla ruttnat bort i den våta, kompakta lerjorden.
(ja, jag hade en liten diskussion med honom som jag delar kylskåp med och som
beställde myllan...)
Nå, slutet gott allting gott.
Fick i alla fall bekräftat att det går att rädda en lerjord till
hyfsat bra jord med jordförbättring.
Och ett litet, men ack så glädjande, bevis på det är att backsippan inte bara övervintrat
utan också förökat sig - och den är ju en filur som inte tål stående fukt.
Den och min stora favorit kungsängsliljan, eller Fritillaria, är primadonnorna på rabatt-scenen just nu.
En annan trevlig bekantskap är de botaniska tulpanerna som kommit upp.
Tycker ju nog väldigt mycket om de där stora fantastiska tulpanerna också,
men de här mer anspråkslösa tulpanerna är nog så fina de också.
Och så är de inte så kräsna som de där stora gräddiga. De här återkommer
ofta år efter år. Och det gillar vi ju!
Vi gillar också överraskningar i rabatten. Sådana där som man nog själv
grävt ner men glatt glömt bort. Och glömt bort att anteckna.
Redan då jag senast var här på stugan såga jag att något "enormt" var på
väg upp genom mullen, men hade inget minne alls vad det kunde vara.
Nu när det börjar bildas blomknoppar kände jag igen en annan Fritillaria,
mörk klocklilja som börjar ta ton i rabatt-kören.
Den känns nästan lite manlig där intill de skira kungsängsliljorna och botaniska tulpanerna.
Den står där liksom bastant och rakt ståndaktig.
Få se hur det blir när den blommar.
Men det är nog så att det behövs lite ruffare grejs också i en rabatt.
För mycket skirt och fluffigt kan bli för mycket.
Det har varit riktigt kyligt och blåsigt ett par dagar nu.
Dahliorna som jag förgrott får ännu vänta på lite varmare
vindar (och nätter) innan de får komma ut i rabatten.
Luktärterna har visserligen redan stått ute i sina odlingskärl
ett bra tag, men tyvärr måste jag berätta att det var inte så många frön som grodde.
Undrar vad som hände?
Men några plantor skall väl ändå ge mängder av luktärts-buketter i sommar.
Så visst kan man säga att det är på gångs här i den blåsiga skogsträdgården
på udden. Den lilla plätten trädgård-wanna-be inklämd mellan skog och hav.
*
Finns en liten risk att det framöver kommer att bli en del växtrelaterade inlägg.
Har kommit på att den egna blogg är en ypperlig hjälp för det egna minnet.
Heh.
