Smet iväg till stugan för några dagars egentid.
Inte för att jag har emot sällskap heller, men som en introvert
av rang känner jag ändå att det är viktigt för mig att få ha den där
alldeles, alldeles egna tiden. Att liksom få grotta ner mig själv
i någon form av oegoistisk själviskhet - låter ju inte klokt det där -
men det är just så jag känner det. Rätt ofta i vardagen är jag den som
fixar, reder ut, tar reda på, hjälper och styr och stöder. Jag bara är så.
Har alltid varit, så absolut ingen offermantel här, kan minsann säga nej! numera
om nåt blir för mycket, men gillar det här med att kunna stiga åt sidan för
en stund från allt och allting och få ladda batterierna.
I år har mina egentids-dagar verkligen levererat.
Det är faktiskt bara medlet av april, och här i skärgården brukar våren
vara ganska så skarp och finare på bild än vad verkligheten brukar bjuda på.
Ofta är det både bistert och kallt och blåsigt och sade jag redan kallt?
Ett par dagar nu har jag fått hålla igen för att som trädgårdsmänniska med någon slags
erfarenhet vet en att hålla igen lite även om jag idag yrade omkring i trädgården
iklädd enbart uppkavlade tights och BH. Och hade alldeles för varmt!
Nätterna är fortsatt kalla. Till kvällen drar jag upp elementen på fullt och
tänder brasa. Mot bättre förnuft har jag ändå sått lite grejs.
Dök ner i mitt fröpåseförråd och hittade den där avrivna fröpåsen med
ca hälften av fröna kvar - men av vad?
Mycket olämpligt hade jag rivit av påsen så att jag inte har en
susning om vad det är för frön jag sparat från i fjol.
KRAV-märkta och högavkastande, men ja...så mycket mer
vet jag inte om dem.
Lite mer koll har jag ändå på dahliaknölarna som fått stå i en
sval stuga nu en dryg vecka innan jag igen kom hit och visst finns
där redan tecken på liv.
Blev så nyfiken på de där fröna som jag inte har en aning om vad de är
så jag sådde några i en kruka och den här gången markerade jag tydligt vad det är jag sått.
Heh.
I övrigt har jag lyssnat ikapp poden Röda Vita rosen med Victoria Skoglund och
Jenny Strömstedt. Helt knasigt vad tiden går. Tycker precis det var alldeles nyss jag
lyssnade på de första avsnitten då jag tog mina promenader i mina nya hoods.
Året var 2021 - och der VAR ju alldeles nyss!
Och ändå samtidigt fem år sedan!
Lyssna HÄR
Lyssnade som sagt ikapp och kände lite igen mig i det som de
också sade där. Hur länge skall man podda (eller blogga)?
Känns som om man ständigt återkommer till samma grejer år efter
år. Fast å andra sidan kanske det är så det är när man är natur- och
trädgårdsintresserad? Det är ju samma saker som återkommer år efter år.
Och det ger en slags jordad känsla till att allt på något plan är som
det alltid varit fast världen ibland känns allt annat än stabil,
pålitlig och trygg. Naturen struntar i maktgalna gubbar i världen
Och så länge det ändå är hyfsat lugnt i de egna knutarna så kan man
idka lite verklighetsflykt till just det stora lilla som naturen kan ge en.
Hör ju till de som älskar slowTV. Den årliga älgvandringen har under
några år hört till mina favoriter. Haft den på till och ifrån på en av mina
skärmar vid mitt arbetsbord. Samma med vår finlandssvenska variant från en liten
sjö där svan och tranor häckar.
Det kan man följa HÄR
Mycket sympatiskt och intressant och slow när det är som bäst.
Har själv vistas som fotograf i gömslen ett antal gånger så jag vet hur det är.
Det är inte alls så slött som man skulle tro. Efter ett tag kommer man in i en mode
där små händelser blir stora för alternativet är att det inte händer något alls.
Det är lite magiskt det där. Man tror att det är urslött att vänta i timmar (!) på att
en örn ids flyga ner från sin utkiksplats så man kan få en fin bild. Att vänta på att
en björn eller varg kommer förbi. Men undrar om det alls finns något mer
avslappnande och på ett skönt sätt fokuskrävande som just det.
Kanske kan fiske och vandring och jakt ha något samma?
Att liksom stiga tillbaka till en tid då detta var det som gällde för överlevnad.
Har vi allt detta kvar i vårt dna - det som man gör för att överleva är viktigt.
Resten är egentligen bara oväsentligt? Tidsuppfattningen blir en annan just då och där.
Och i viss mån har odling det samma. Det är inte heller något man kan skynda på.
Det tar den tid det tar. Lite olika från år till år, men ändå lika.
I år är våren tidig.
Det har märkts på alla humlor som vaknat och yrvaket
och mycket hungrigt ger sig ut på jakt efter föda.
Jag märker att jag satt alldeles för lite krokus i min trädgård.
Humlorna fullkomligt flockar sig, står på kö, till blommorna.
Helt klart att jag i höst skall sätta mängder av krokus så det finns
något tills nästa vår. Funderar också på att plantera någon vide i utkanten av
trädgården så att det skulle finnas föda tidigt för pollinerarna.
Kram från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar