Det här med tapeter. Och det här med storblommigt.
Vi tar det tekniska först.
Även om jag inte är helt född med tummen mitt i handen och har under
mina år varit med om att bygga ett par hus och ytterligare renoverat några
till så har jag faktiskt aldrig tapetserat själv.
Aldrig.
Mängder av gånger har jag målat över gamla tapeter för jag är ju en sådan där
som gillar enfärgat. Lite dämpat och lämpligt lagom-lagom, liksom.
Men säg nu den människa som inte någongång får för sig att gå all in på nåt nytt?
Vårt sovrum har varit sådär tråkrandigt i grönt med en lite dovare enfärgad vägg.
Tryggt och bra? Eller bara skit-tråkigt? Förmodligen det senare.
De inbyggda skåpen ovanför sängarna är guld, jag säger då det, de
sväljer mängder av allt. Man kan gott gömma en gammal traktor dit och kanske
mormors service för hundra personer. Och och och...skulle aldrig få för mig
att riva ner dem, aldrig! Men skåpdörrarna har minsann förlorat sin vita fräschör
under årtionden som gått och påminner mer om gammelfasters gulnade tänder
än de vita skåpluckor de ingång var.
Så väggarna här inne fick en omgång av min nyfunna favoritmålning
(se förra inlägget) och i samma veva så målade jag om dörrarna.
De är nu ljusgrå och fräscha som aldrig förr!
Men det som egentligen ledde till allt detta är:
T A P E T E N
inte vilket tapet som helst utan
D E N T A P E T E N
* Den storblommiga *
Av en tillfällighet hittade jag denna fantastiskt vackra handtryckta tapet och
blev helt drabbad och tok-kär på samma gång.
I en tapet, ja. Helt kucku!
Det finns mängder av tapeter, nästan så man kan få ångest av det.
En orsak säkert till att jag inte gått så igång på tapeter. Det finns för många val helt enkelt.
Det finns moderna tapeter, non-woven-tapeter, och en massa andra moderna rackerier.
Men inget, absolut inget är så vackert som en handtryckt tapet.
Det är något i ytan, i färgernas vackra lyster och i känslan.
En handtryckt tapet bara är...mer.
Fast samtidigt mindre.
Färgerna är mildare och mer subtila på nåt sätt. De har ett så fint djup
utan att vara grälla och hårda.
Det är helt enkelt svårt att beskriva skillnaden. Men den finns.
Man kan känna den när man rör fingrarna över en handtryckt tapet,
man förnimmer skillnaden i hur ljuset faller på tapeternas mönster.
Jag vet inte vad - det är bara skillnad.
Från första stunden jag lyfte upp tapetrullen från sin transport-låda
till det att tapeten satt på väggen njöt jag av känslan av hantverk i tapetvåderna. Det var en njutning att få ge dem en plats att lysa på mina väggar och andas stämningen av
svunnen tid både i mönster, i lyster och i material.
En sann skönhet är den!
Jag hade aldrig trott att jag skulle bli så betagen i en storblommig tapet.
En bit papper, liksom.
Men så här gick det sen. Jag blev med storblommig tapet!
Tänk, första gången jag någonsin tapetserade blev det med
en handtryckt tapet, med mönsterpassning och dessutom sådana som skall kantskäras
innan man kan limma upp dem på väggen och i gamla hus som det jag bor i får man
hålla lite koll på att tapetvåderna blir raka då väggarna nödvändigtvis inte är det.
Det gick vägen med ett tapetlod.
Låter lite krångligt, men det var inte sååå svårt ändå!
Kunde jag - kan du!
Och ja...när du nu frågar...jag är lite nykär i mitt sovrum.
Sovrummet är också det rum dit jag stänger in mig i för att få skriva ifred.
Min skrivarlya.
Nu känns rummet som en varm, trygg och välkomnande famn.
