MÅNDAGARNAS MÅNDAG...

...eller varför steg jag upp överhuvudtaget?

På natten hade det regnat och blåst. Ett berg av de sista flyttlådorna av kartong som jag slarvigt nog hade glömt ute hade liksom helt av sig själv f l y t t a t  på sig själva med vindens hjälp, och ohämmat spritt ut sig över hela trädgården. Detta innan de utmattade av vind och regn förvandlats till slemmiga cellulosahögar som man omöjligt flyttar på utan att de löser upp sig i små, små beståndsdelar.

Så himla skoj...

På jobbet hade telefonen fått ringfnatt och vid eftermiddagen började jag fundera om det fanns en allvarlig risk att luren hade vuxit fast i min skalle någonstans där i höjd med mitt öra.

Hemma gjorde jag kanske det dummaste beslutet man kan göra efter en dag som denna;

Jag tar itu med innehållet i en liten låda som legat öppnad men orörd i ett par, tre, fem veckor nu.

Trådlöst nätverk. Japp, japp...precis sådant skall jag ta itu med just i kväll.

Hur i hela fridens dag hade jag ens en tillstymmelse av tro, hopp, mod, förväntan att det skulle gå vägen att bara koppla upp? Just like *that*.

Behöver jag gå in på detaljer? Näe, gissade det. Vi vet alla hur det kan vara när det där som bara skall gå som smort inte riktigt gör det.

"Bara koppla KDHJD-kabeln i RHFKDJRI-dosan och så starta om ODKFLEOSJ. Om (när) detta inte fungerar kan man enligt manualen gå in på hemsidan den-å-den för vidare tips om var felet kan ligga."

GÅ IN PÅ NÄTET MED VADÅ???

Tre svettiga och adrenalinstinna timmar senare fick jag äntligen min gamla goda nätsticka att samarbeta efter att tålmodigt övertygat datorn om att jag INTE vill försöka koppla upp WLAN.

Inte en endaste gång till.

Blev jag klokare av hemsidans instruktioner?

Nå nä. Det är skrivet för personer med bra mycket mer a) intresse b) nördfaktor c) tålamod d) tekniskt kunnande och e) tålamod än vad jag någonsin fick tilldelat när generna delades ut.

Fast innerst inne vet jag att jag inte är alldeles ensam om att känna såhär.

Ta till exempel namnet på apparaten i fråga.

Den heter Huawei.

Den måste ha fått sitt märkesnamn på onomatopoetiska grunder.

För det är just så det låter när man svissar iväg fanskapet så lång man orkar kasta...

Huuuuuaaaaaweeeeeei-eei-eeeei-ei.