RUFSIGT...

...värre, and I like it.

Nu talar vi dessvärre inte om min frisyr - den kan också vara rufsigt värre, men jag vet inte alla gånger om jag "like":ar det lika mycket.

Vad jag däremot gillar är rufsiga, naturliga, småvilda buketter och som kund i blombutiken kan jag ha lite udda önskningar ibland.

Det har säkert delvis sin förklaring i att jag under en period av mitt liv, någonstans mellan åldern 30 och 40 jobbade som florist under, tja...sju år. Nåt sånt.

Min kärlek till estetik, till naturen, till växter ledde mig dit. Och trots att jag har den största beundran - och förståelse -  för detta hantverk, för det är det som det är och inget annat, så är jag en urtråkig kund i blombutiker numera...

Ofta kommer jag hem med en bunt grönt. Eller en knippe med något annat. Men nästan alltid en bunt av något spretigt och faktiskt inte speciellt färggrant.

Det är som om mitt behov av färger mättades under de åren.

Och det har inte kommit tillbaka - om det nu ens någonsin riktigt starkt funnits där?

Behovet av färg.

Jag kunde "trolla" ihop färgglada buketter och arrangemang till olika tillställningar, till olika behov för olika personligheter. Men det jag själv bar hem till mig var ofta rufsiga buntar av lite udda växter som inte någon annan sett skönhet i.

Och det sitter i.

Att hitta skönheten i det där rufsiga, vilda, vardagliga.

Numera jobbar jag med helt annat. Men nu är det mera som så att det uppskruvade tempot, stressen och all that kind of shit som får mig att känna att dämpade toner hemma är det som känns bäst.

Eller så är det bara sådan jag är.

Oberoende av yttre omständigheter gillar jag mest det sparsmakade och avskalade och rufsigt enkla.

Kanske det är just så enkelt det är?

Att mycket av det vi väljer - eller väljer bort - bara och enbart beror på att vi är just vi.

Och att det inte alls har så mycket av yttre omständigheter att göra som vi tror, eller vill tro.

Vi är vad vi är, och undermedvetet väljer vi alltid det vi trivs bäst med, bäst i, bäst av.

Kanske vi bara borde bli bättre på att lyssna på vårt undermedvetna?