...och hur de ändrar under årens lopp.
Fredagarna, eller kanske mer dess kvällar har vi väl alla ett speciellt förhållande till.
Veckoslutet inleds, och så har det varit sedan tidernas begynnelse. Eller åtminstone sedan arbetsveckan blivit ett begrepp. Kanske fenomenet funnits alltid, förr var det troligtvis lördagen som spelade den rollen då jordbrukssamhället var på topp och söndagen var helgdag.
Men fredagkväll är det jag vuxit upp med, det som inleder ledigheten.
Som barn var det godisdag. Och bastu. Och jag fick mitt långa hår flätat så jag vaknade med änglalockar på lördagsmorgonen.
Som tonåring var det inga-läxor-kväll och man hade tid att fnittra med väninnorna, kika på killarna under lugg och kanske hade man stämt träff med någon Vansinnigt Snygg Med Moped!
Något år senare smakade fredagskvällarna Baccardicola, fransk potatis med grillkrydda och kyssar som smakade rök och billigt vitt vin.
Sedan blev det vuxet värre. Fredagskvällarna smakade plötsligt lite mognare.
Musslor och champagne. Flygande Jacob och fondue.
Räksallad med avokado.
Vi talar 80-tal här nu.
Ibland med många, många vänner runt bordet, ibland riktigt romantiskt bara på tumanhand, men ändå såååå fredag!
Så dök det upp barn. Fredagskvällen ändrade skepnad.
Fredagskvällens magiska väsen inföll lite senare på kvällen än tidigare.
Gärna först då det lilla barnet somnat sött i sin säng och två rätt så slitna och trötta föräldrar kryper ihop i soffan med en påse chips och...ja, somnar innan filmen-som-vi-så-sett-fram-emot-att-se ens hinner till den första reklampausen.
På MTV3
Men trots det lever ett litet blekt fredagsskimmer kvar.
Lever och överlever.
Barnen växer.
Innan man riktigt förstått vad som hänt så ändrar fredagssmakerna skepnad.
Plötsligt är det barnens favoritsmaker som styr och ställer.
Även om man inom sig längtar sig sjuk efter en het gryta med chili och chili och chili och ja, så lite smått till, så står man där och rör ihop en snäll och harmlös bolognese utan några som helst överraskningar i bagaget.
Och ändå är just det fredagssmaker när det är som bäst.
Just då.
Så pass länge har jag tassat här på jorden, så jag bär på smakminnen från 70-, från 80- och 90-talet och från 2000- och 2010-talet. Till och med från 60-talet, men det minns jag inte så mycket av...
Oh my, det där låter oroväckande som om jag skulle vara från dinosauriernas era, men det får ni ta :)
Jag tycker det är underbart att ha alla dessa smakminnen på min interna minnessticka.
Och inte bara smakerna, utan allt det där övriga som man förknippar med just fredagskvällar.
Dessa magiska timmar som inleder den veckovis förekommande l e d i g h e t e n.
Tänk att vi har en sådan här liten underbar minihögtid varje vecka som vi kan göra till precis vad vi vill!
Visst är det underbart?
Numera händer det att mina fredagssmaker består av lillungens (och hans kompisars) favoritsmaker.
Ibland förekommer det lite vuxet sällskap, och då är det lite extra festligt att plocka fram smaker som just nu uppnått fredagskvällsstatus.
Kanske lite sushi? Eller en soppa?
Eller något närodlat och ekologiskt?
Så påverkas vi bara av trender, även om vi inte riktigt vill medge det...
...men så finns det klassiker som jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att överge.
En ostbricka,
på fredagkväll,
är rätt oslagbart!
Vad har du vägrat ge upp under år(tionden) när det gäller dina smakminnen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar