...jag säger då det!
Äntligen!
Samtidigt är det så mycket som blir så motstridigt.
Tack vare mitt jobb, eller på grund av det, hur man nu tar det,
så ser jag på situationen i Europa med en liten bekymrad rynka mellan mina ögonbryn.
Kunde skriva ett helt och lååångt inlägg med åsikter om den ekonomiska situationen, men min blogg är kanske inte det rätta forumet för det. De funderingarna får ta plats någon annanstans.
Men tankarna finns där ändå, hela tiden.
Och kanske just därför känns det så otroligt skönt att få gå ut i trädgården och i naturen och möta allt det där vanliga, trygga, säkra, som återkommer år efter år efter år.
Det värsta som kan hända där är att våren är försenad. En vecka eller två eller fem, men den kommer.
Den är.
Den påverkas inte.
Av oss. Människor, och våra beslut.
Den yrvakna humlans fylledans från blomma till blomma är en underbar motvikt till allt det som händer, utan att vi egentligen, i praktiken, kan påverka något alls,
Vi har inget mindre än en jord att rädda, en ärevördig, men trött, världsdels ekonomi att reda upp,
en välfärd att försvara.
Något att bita i, om man säger så - för en lång tid framöver.
Kanske just därför känns de där enkla, lite självklara, sakerna mer värda än annars.
Kanske just därför känns de där enkla, lite självklara, sakerna mer värda än annars.
I mitt lilla, lilla, lilla universum är det ordning, lugn och ro, saker och ting följer sin egna rytm.
Plantor får sig ett första solbad på terassen, lökar sätts och sallad sås. Nästa vinters ved är tryggt inne i förrådet.
Djuren, så underbart omedvetna om politik, ekonomi, konjunkturer, utsikter och kalkyler, tassar runt i vårsolen och bara tar för sig av stunden.
Det jag också försöker unna mig.
Att vara i stunden.
Att vara i stunden.
2 kommentarer:
Vilka underbara vårbilder! Tycker extra mycket om den med humlan :)
Det är fredag kväll och jag ska snart sova. Innan läggdags kikar jag in hos dig, jag vet att jag behöver tid då. Jag vill bara skriva; jag gillar dina tankar och inlägg så himla mycket! Du är så duktig på att skriva och jag njuter.
Kramar
Cia
Skicka en kommentar