...och den blomstertid snart ljuder.
Har stängt av tv:n för ikväll. Det är tyst i huset.
Arbetsdagarna har varit intensiva den senaste tiden och tröttheten börjar sakta krypa på.
Ibland är det oundvikligt. Man ger mer än man egentligen har.
Lillgrabben min har visat tydliga tendenser på skoltrötthet de senaste veckorna.
Och nu är det min tur...jag börjar verkligen längta efter semester och blomstertid jag med.
Nu är det ju så att de senaste två årens semestrar har åtminstone delvis gått åt till att flytta, så detta blir min första semester-semester på tre år...och det känns så bedrövligt behövligt!
Sällan jag verkligen längtat så... efter semester.
Vila.
Försommaren därute är just nu som bäst. Göken gol, kotrasten sjunger, liljekonvaljerna bedövar med sin doft.
Syrenernas knoppar håller på att slå ut. Natten är ljus, och myggorna (än så länge) få.
Och så:
Vet ni vad!
Lillungen skall samla ihop till ett herbarium i sommar.
Ett h e r b a r i u m.
Jag blir lyrisk.
Riktigt gammaldags, hederligt, och rejält.
Leta växter, pressa, artbestämma, limma upp...ni vet?
Hantverk och natur i en och samma förpackning.
Love it!
(och lillungen, han är såpass miljöförstörd av mor sin att även han tycker det skall bli (åtminstone lite) skoj!)
Sätter mig på terassen med en kopp kvälls- (läs natt-) te och lyssnar och sniffar på försommaren.
Det doftar nyklippt gräs och konvalj, lite syren och äppelblom.
Det ger mig aningen av min energi tillbaka.
Försommar.
Min äldre grabb, som numera bor i huvudstan förstår inte varför man flyr stan?
Den är ju så fin...på försommaren.
Flickorna är vackra, och ja...det räcker liksom för honom - just nu....!
Och det är precis så det skall vara!
Försommaren skall förföra, beröra, den skall kännas, luktas, smakas, lyssnas på.
På olika beröringspunkter beroende på var i vår livs- och intressevandring vi befinner oss.
Men försommaren skall inte, någonsin, lämna oss totalt oberörda.
Då har något dött där inom oss. Om det är så.
Och här hos mig, både inne och ute, här doftar det av liljekonvalj.
Och semestern...ja, den ja...den hägrar om någon vecka bara.
Välförtjänt och välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar