SKROTA I TRÄDGÅRDEN...

...jamen, jo, det hööör till mina favoritsyssor - trots att jag inte har några som helst stora planer på att göra om alltsammans. Idéerna, som man kunde göra, finns. Men nja...

Som jag sagt, nu får det bli mellanår (singular eller plural må bli osagt...hihi) på förändring och förvandling. 

Något smått bara. Ni vet?

Hittade (eller hittade och hittade) en gammal vedlår som sett sina bästa dagar, nu får den agera "trädgårdsland" hos mig tills den kommer till sin livs ände.

Fodrade den inuti med rotmatta (för att den inte har något botten), fyllde den till 2/3 delar med fjolårskompost och gamla löv. En och annan näve hönsgödsel och några säckar mylla ovanpå.

Sallad och lök, röd och vanlig - till vårt sommarbehov.

Lämpligen gick det rätt murkna locket sönder, men så där att det blev en bräda kvar som blev en perfekt hylla för en och annan ört-i-kruka.

(Och jo, rosmarinen är på bilden i behov av lite vatten - vilket den också fick).

Ibland skall man bara inte krångla till det så förfärligt.

Igår, på morsdagen, åkte jag då iväg för att kolla in sommarblommorna i den närliggande handelsträdgården. Ja, och vad kom jag hem med? Jo gamla godingar, som jag gillar år efter år.

Nu känner jag mig riktigt, riktigt medelålders...hahahaha....när det där gamla beprövade känns okej.

Rosa.

Under många år, största delen av mitt liv faktiskt, har jag bott i gula hus.

Mina ögon klarar bara inte av rosa blommor mot ett gult hus, men nu...nu kan jag ha dessa rosa karameller riktigt nära huset. För huset är ju sådär anspråkslöst beige och totalt harmlöst till de flesta andra färger. Så jo, rosa. I år. För mig.

I mitt lilla hus.

Det andra, eller femte, eller nionde huset på tomten, om man räknar alla holkar med, är än så länge obebott.

I morse när jag satt på terassen och hällde i mig morgonkaffet, så kom svartvita flugsnapparen på visning. Han synade och inspekterade. Lockade på henne, men hon behöll sig lite svalt på avstånd, inte helt imponerad.

Få se, vem som nu sedan bestämmer sig för att bosätta sig här?

De högsta anbuden hittills har getts av herren här i svartvitt och blåmesparet.

Och jo, vet ni vad - det är riktigt skönt att vara så där medelålders, och att saker och ting får vara som de är, att man inte behöver göra om hela världen på en gång, och att vissa hjul kanske inte ens behöver uppfinnas på nytt, och att det finns stunder då det bästa är att få gå omkring och skrota i trädgården.

Och låta skottkärran stå.