(bild tagen från mitt hotellrumsfönster)
Så kan det gå ibland.
Plan A blir till plan B, blir till plan C som blir till plan D, eller är det här kanske
rentav plan E?
Nu och då har jag en träffis med mina barndomsvänner, en tjejweekend, en världs-förbättrar-helg.
Och det har kommit sig att bli ett veckoslut på stugan.
Män förbjudes närvara. Även om samtligas avec är synnerligen trevliga så har de portförbud.
Inklusive min egen gubbe alltså. Så han får lov att fly fältet.
Min gubbe har ett gäng - gubbgänget - som består av gamla skol- och studievänner.
De brukar träffas nu och då, men oftast väljer de att gå ut på restaurang och fira en kväll där.
Men i och med att alla gubbarna (mycket kärleksfullt uttryckt alltså) gärna ville se
hur vi bor numera så föll det sig naturligt att bjuda hela slurven till oss på bastu och middag.
Inga avec alltså - och ja...ni förstår? Det kändes som om det skulle vara läge för ett knappt
dygn i exil för min del.
Det finns ju ett alldeles självklart val av exilplats för mig och det är stugan. Så var planen
när datumet fastslogs och jag inbillade mig att det skulle vara vår...
Men så visade sig att vintern igen tagit övertaget och en kall, vintersovande, insnöad stuga
lockade inte så där fasligt mycket. Plan A som gick i stöpet.
Då kom jag på att jag kunde sova över hos min äldre grabb (konvalscenten från ett tidigare
inlägg) för då innan operationen var tanken att han skulle kocka för gubbgänget.
Sova över hos oss och jag kunde bo hos honom då.
Vad vi inte visste då var att han faktiskt skulle vara riktigt sjuk hela veckan efter operationen
och vara hos oss hela veckan och bli ompysslad. Hemma i sitt nya hem var allt bara ett enda
flyttkaos - han flyttade ju en dag innan operationen.
Så den planen gick i stöpet - han var inte kry nog att vara kock
och ville bara hem och fortsätta vila.
Och jag, ja kändes inte så lockande att sova på en obekväm soffa i ett flyttkaos.
Plan B som föll.
Nå men, nåt skall jag väl hitta på.
Funderade på att ringa en väninna, men hon bor själv i exil pga fuktproblem i
sin lägenhet. En annan som jag kunde våldgästa har fullt upp med nytt jobb och
flytt till Spanien, så henne lämnar jag också ifred.
Och så tänkte jag vidare att egentligen skulle jag vilja ha lite egentid.
Det har varit en del grejer som varit tunga på det emotionella planet
så helt okej med lite skön ensamhet.
Så kom plan C till.
Jag skall senare i vår skriva om, köra och fota längs den historiska Tavastländska oxvägen,
en av Finlands äldsta vägar, den mellan Åbo och Tavastehus och
då kunde jag ju börja i Tavastehus med att bekanta mig med slottet där.
Vilken bra plan, tänkte jag förutom att det utlovats skitväder, med
snöstorm, hård vind och det kan ju vara fint, men när det inte nu är det.
Inte för mig. Jag skrinlade den idén, jag vill strosa omkring i Tavastehus när
vädret är skönt, inte när det kommer snö vågrätt.
Där rök plan C.
Jaha, och nu?
Vad skall jag nu hitta på?
Boka ett hotell i Helsingfors, gå på teater, se en utställning.
Men jag kände att egentligen ville jag inte alls ha
människovimmel. Har samlat på mig en del som skall skrivas
(dock långt till deadline, men om man skulle börja i tid för en gångs skull?)
och jag skriver bäst i en miljö utan större störningar.
Det var då jag kom på att det i Esbo - alltså samma stad som jag bor i -
finns ett hotell som heter Korpihotelli (Ödemarkshotell kunde det kanske
översättas till). En rätt ful (men skyddad) hotellbyggnad i betong från 1977
mitt ute i skogen. Naturen omkring ger faktiskt lite ödemark/lappland-vibbar
trots att det bara är en halvtimme från Helsingfors och från flygfältet.
När jag sitter här i soffan i mitt rum och skriver, tittar ut genom fönstret är det bara skog jag ser,
det är skönt tyst, snön yr ner och det flyger några korpar ovan tallarna.
Det är väldigt rofyllt, väldigt vilsamt.
Nu skall jag påbörja mitt "riktiga" skrivande.
(att skriva ett blogginlägg är ett ypperligt sätt att komma in i en skrivmood)
Hinner skriva ett par timmar innan restaurangen öppnar, skall unna mig
nåt riktigt gott, sedan skriva lite till och så kasta mig i den mjuka
sängen och kolla in Mello-final. Bra plan!
Och tills i morgon har de lovat solsken, då skall jag se
om jag skulle ta en tur i naturen runt detta "ödemarkshotell".
Kanske plan D ändå blev den bästa planen.
Så kan det gå ibland.
