Efter semestrarna började det bli klart att distansarbete skulle fortsätta på grund av corona-risken. Inte mig emot. På dagarna skuggade både vildvinet som började täcka in pergolan alltmer och de stora träden så man kunde sitta ute i en skön skugga och jobba. Vildvinet hade jag planterat samma år som pergolan byggdes, så de har haft några år på sig att växa till sig.
Även om pergolan ser lite ut att ha landat mitt på gräsmattan och att den skulle bada i solljus dagarna i ända, så är fallet inte så ändå. Den ena sidan är naturligtvis mot norr och då skuggas den rabatten av själva pergolan en stor del av dagen, och då solen på morgonen skulle nå dit skuggas den av en stor lönn och en ännu större björk. Det lönar sig faktiskt att ägna någon tid att faktiskt kolla när skiner solen på rabatten för överraskande ofta tror man att en rabatt får mer ljus än den de facto gör. Jag valde att plantera vita blommor i den här delen av rabatten för de lyser upp så snyggt där i skuggan. Här växer också ett gäng Hosta sieboldiana, daggfunkior.
Sedan missade jag helt när jag valde att peta ner lite vanlig sättlök mellan de nyplanterade daggfunkiorna för daggfunkiorna är ändå så långsamma i starten att jag ville utnyttja utrymmet mellan plantorna till annat ett år. I teorin var det en bra tanke. Men där blev det sedan. Lök utvecklas inte speciellt bra i skugga, så mina lökar blev inte mycket större än de sättlökar jag petade ner.
På bilden ovan, den vänstra, ser ni hur den rödbladiga revsugan redan växt ihop trots att jag med ganska så våldsam hand delade på köpis-plantorna. En planta delade jag i 3-5 delar, lite beroende på hur enkelt de gick att slita itu, och så planterade jag dem med ca 20 cm mellanrum. De flesta växter som rotar sig med utlöpare tar snabbt över en yta.
När jag skriver det här är det januari och sommaren känns rätt långt borta, men bara att se på bilderna från förra sommaren får mig att bli lite ivrig igen. Och bilden ovan med lite klippta skott av salvia och oregano men underst finns skott av den fantastiska basilikan 'Yemenite' eller 'Magic Mountain' - nu minns jag inte helt vilken det här är, men båda är alldeles underbara och skall absolut återkomma i mina krukor nästa sommar! Bra bara att minnas att när man köper plantan på våren så skall den beskäras riktigt rejält för att den skall utveckla sig till en tät planta. Och så har vi kronärtskockan där till höger. Den skall sås jätte tidigt, nästan nu redan, för att hinna utveckla sig.
Så här ser det ut i slutet av augusti, då allt har vuxit till sig så mycket de kommer att göra sig den här växtsäsongen. Jag brukar välja att plantera ganska tätt, lite beroende på hur snabbväxande växterna är förstås, för att undvika bar jord. Dels håller sig marken bättre fuktig och dels slipper man få en massa besvärliga ogräs.
I rondellen har jag ytterst en krans av måbär som skall hållas klippt som en låg häck har jag tänkt mig. Måbär, Ribes alpinum, är en räddare i nöden när man vill ha en låg, häck - lite som byxbom eller liguster, som tyvärr inte riktigt vill klara sig på de här breddgraderna.
Måbär är ju tyvärr inte vintergrönt, men den grönskar tidigt på våren och tål hård beskärning. Jag har den också som klot i rabatten, även om de är än så länge så små att de inte syns på bilden.
Och innanför måbärsringen har jag planterat hösthortensior. Till vänster om bilden finns nämligen syrener och till höger utanför bilden finns schersmin, så här blommar buskar från försommar, högsommar och med hortensiorna också på sensommar och höst. Bra att tänka på det också att allt inte blommar samtidigt. I mitten står en stor kruka. Tanken är att det som står där i mitten får variera med år och årstider. Nu, i januari, står vår fågelmatningsautomat där. Med tiden kommer säkert hortensiorna att växa till sig så det inte ryms något mer där i mitten, men tills det.
Så här i slutet av augusti kan man se var det blivit lite för glest, eller var man skall gallra lite, senast nästa vår. Jag har en buske av hagtorn 'Hikul', som man skall kunna klippa till täta silvriga klot enligt Victoria Skoglund på Zetas i Stockholm. De är ju galet fina, men den enda plantan jag fick tag på var en ganska tanig och spretig liten en, så få se hur det går.
Den står alldeles för tätt nära några yviga perenner och riskerar att bli lite skallig på ena sidan, så den skall i alla fall få en ny plats i vår. Eller så får perennerna flytta på sig. Vi får se.
Jag har ett par Mårbacka-pelargoner som under årens lopp växt till sig ganska så bussigt. De senaste åren har jag kunnat övervintra dem på en kall glasveranda, med bara ett litet hjälpelement för de kallaste dagarna, men det har också funnits år då jag ha behövt ha dem inne i vanlig rumstemperatur och det har gått bra det med. De brukar bara vara lite mer glesa i bladen och rangligare i tillväxten på våren, men det beror på att vi faktiskt har rätt dåligt med naturligt ljus inomhus.
I år står, förutom Mårbackorna och den lilla Afrikas blå lilja, Agapanthus också det ståtliga pampasgräset på verandan och inväntar en ny säsong. Pampasgräset är en ny bekantskap för mig, så har ingen aning hur övervintringen kommer att lyckas. Ny övervintrade är också en hortensia i en härlig mörkrosa nyans.
Sommaren 2020 gick i de här tonerna.
Snart dags att planera för nästa sommar.