För ett tag sedan nämnde jag visst att jag skulle återkomma till mitt "corona-års-projekt" då jag, som så många andra blev stationerad hemma och kavlade upp ärmarna gällande vad man kunde göra i trädgården.
Lite bakgrundsfakta dock. Jag bor alltså nu på en gammal bondgård, där det inte längre finns vare sig djur eller jordbruk. Gården är lite inklämd mellan flygfält och stora motorvägar. Utvecklingen har tagit ut sin rätt. Själva trädgården är underbar, läget är perfekt - bara omgivningen är....nåh...inte så himla fin, om man uttrycker det så.
Trädgården är stor, för att inte säga nästan parklik, och om man nu inte råkar sitta på en riktigt härligt fläskig plånbok (vilket jag alltså dessvärre inte gör) så är det näst intill omöjligt att få det så där ombonat och mysigt som jag tycker en trädgård skall vara. Men man kan alltid bygga rum även utomhus och på det sättet få den där intima känslan som jag så gillar. Ett begränsat utrymme av intim trädgård i parken liksom.
När jag återflyttade hit för några år sedan så lät jag bygga en sådan här lite udda "grej". Det är en blandning av pergola/växthus/uteplats/patio/regnskydd...you name it.
De här bilderna i det här inlägget är tagna i april 2020. Och på bilden ovan ser ni hur det ser ut då. Bakom pergolan (jag kallar den nu så för enkelhetens skull) finns en hassellund som exploderar av vitsippor lite senare på våren, och där jag planterat ramslök som trivs alldeles ypperligt. Och bara det kommer löv på träden ser man inte längre den galet fula kontorsbyggnaden som ännu här skymtar mellan de kala grenarna. Kontorsbyggnader är ful - men helt ok som grannar då de är både tysta och försynta. Men så här tidig vår så stör det kanske ens estetiska öga...;)
Så här såg det alltså ut våren 2020.
Längs ena kanten hade jag i all hast grävt ner lite perenner som jag fått av en kompis året innan och framtill fanns buxbomsklotet som jag hade haft i kruka ett par år, men nu fått komma i jorden och ett gäng tulpanlökar som bara stuvats ner i jorden. Mer eller mindre rakt i gräsmattan. Inte speciellt eftertänksamt eller planerat - eller snyggt ens.
Då corona-våren kom och både kurser och resor inhiberades i rasande takt, insåg jag att nu är det kanske läge att ta tag i det här projektet. Sagt och gjort, satte jag mig och skissade en plan med lite växtförslag.
Efter som jag då det gäller trädgård och dess planering är glatt tre-språkig - svenska, finska, latin så är ritningen ovan främst då bara nerkluddad för mig. Tanken då var ju inte att den skulle landa här på bloggen. Så skriver ner lite "översättningar" här: Ribes alpinum är alltså måbär, Liuskekivi är skiffersten, Buxus är buxbom.
Så där vad jag nu snabbt ser att är lite slarvigt och okonsekvent skrivet på ritningen ovan.
När vårsolen blev allt starkare och allt varmare måste jag ta och täcka in buxbomsklotet så det inte skulle få brännskador. Solälskande Aida kunde ligga och grilla sig hur mycket som helst! Dessvärre klarade sig inte buxbomen. Bor ju precis på gränsen där de möjligen kan övervintra - eller så inte. Oftast är det inte den eventuella kalla vintern som tar dem, utan det att vårsolen blir så stark samtidigt som marken ännu är frusen och de inte kan, som städsegröna, få vatten ur den ännu frusna marken. Och även om vintern 2019-2020 var mycket mild, så strök den här buxbomen med då vårsolen började gassa på.
Men när vårsolen gassar på så senast då vaknar den i själen inneboende trädgårdsmästaren till liv. Det ritades linjer enligt ritningen i gräsmattan, och grässvålen grävdes bort. Plantor skaffades och planterades. Ett tips förresten när det gäller marktäckande och snabbväxande växter som tex backtimjan på bilden nedan och revsuga på bilden längre ner i inlägget. Köper oftast hälften av den mängd jag tror jag behöver och så halverar jag eller till och med delar krukplantan i tre eller fyra delar med en kniv. Många krypväxter är så kraftigt växande att man galant får samma yta täckt med en kruka som man delat. Blir dessutom billigare. Jag hör till dem som gärna planterar tätt från början för att slippa ogräsrensning, men just när det gäller starkväxande marktäckare så vinner man på att dela på dem och låta varje liten del sköta spridandet. Det kommer de att göra galant!
De här fem köpta backtimjan-plantorna delade jag så jag fick runt femton små "klumpar" att plantera mellan skifferplattorna som jag planerade att lägga ut. I slutet av sommaren hade de alla delade bitarna rotat sig och börjat sprida sig i skarvarna mellan stenarna. Hade jag valt att plantera dem som hela hade skarvarna mellan stenarna blivit rätt så breda och då hade inte stenläggningen blivit så stabil som jag ville ha den. I ett senare inlägg kommer mer bilder som förklarar bättre vad jag menar.
När jag gör planeringar för andra poängterar jag alltid, alltid, alltid att det är totalt onödigt att plantera något i dålig, näringsfattig gjord. Då kan man lika gärna slänga plantpengarna i spisen. Man blir nästan mindre ledsen över det. Jag lovar.
Att förbättra jorden, och ge näring till jorden är inte lika fancy som att gå bananas bland perenner och buskar, men de slantar man satsar på att förbättra och göda jorden med kommer att ge större avkastning. Jag lovar!
Min absoluta favorit är Biolans Hästgödsel-kompost. Håll ögonen på det och köp hem några påsar - värd varenda cent!
Om man nu inte råkar ha en hästgård i grannskapet vill säga...
Här har jag (till vänster) just planterat några delade plantor av revsuga som jag köpt. I ett senare inlägg kommer ni att se hur de spridit sig även om man delat de köpta plantorna med rätt så grov hand.
Och här är då det mesta uppgrävt och det som skall komma att bli odlingslådor kärrat fram till sin kommande plats. I bakgrunden blommar scillorna för fullt och syrenens blad heller på att slå ut. Tänk, snart är vi där igen!
Bara några ynkepynke månader till.......
Men innan det skall jag dela med mig hur det här projektet utvecklade sig på en enda växtsäsong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar