Äntligen fick vi också lite snö här på sydkusten. Varje vinter, de vintrar det kommit snö, vill säga, frapperas jag av hur ljudet ändras. Ljuset blir förstås ett helt annat, men ljudet. Det är som om det lade sig ett litet bullerskydd över hela tillvaron.
När man ser på bilderna från trädgården, så hör man ju inte bullret från trafiken som är ständigt närvarande här. Kanske det är därför jag gillar att se på bilderna - jag kan fantisera bort oljudet. Lite som snön gör.
Trollar bort, inte bara skonsamt täcker in och ljusnar upp, utan också dämpar ljudet.
Då är det faktiskt riktigt skönt att sätta sig vid eldfatet, och njuta en stund innan det blir kallt i rumpan. Nu är här ju inte en riktig eld för jag vill inte sota ner fatet innan det skall transporteras till sin slutgiltiga plats, så till dess får här brinna en fuskbrasa i form av julljus - eller säsongsljus som man kan kalla dem för att dra ut på användningstiden en månad eller två i vardera änden av julen.
I morgon skall det snöa än mer. Även de sista perennerna kommer att täckas in i ett fluffigt vintertäcke. Medan jag suttit här vid mitt arbetsbord så ser jag hur mörka moln börjar torna upp sig. Det kan nog hända att det börjar snöa redan idag, tänker jag och stiger upp för att ta mig en liten saltig bit. Har suttit och skrivit klart det vad jag brukar kalla för Årsbok, en foto/dag/familje-bok där jag skriver ner saker som hänt under året. Lite som här, men mer in på personnivå. Ett år hette boken "Det som hände oss" och det är nog mest det som det handlar om. Ett plus är förstås att få sina foton på print. För det ÄR en skillnad att se sina bilder på papper än att se dem bara på rutan.
Jag föredrar att få mina böcker tryckta på ett styvt och grovt papper, ger lite lyxkänsla, och dessutom lämpar sig det matta pappret bättre till mina ofta lite ruffa och mörka bilder.
Som alltid, när jag avslutat ett skrivprojekt så blir jag lätt om hjärtat för ett dygn eller två, men så börjar jag direkt längta efter följande projekt. Jag är inne i det där dygnet nu. Vad skall jag hitta på till näst?
Det känns lite slött när man inte vet om man kommer att kunna resa någonstans i år? Blir det ett till år att sitta hemma och uggla? Blir det ett till år då trädgården får stå för det mest spännande utflyktsmålet liksom?
Näe, det är klart - det finns mängder av ställen man kan åka till, vandra i naturparker, gå skogsstigar, men även det börjar kännas lite....äh att man längtar efter något lite mer! Jag är nog bara mest lite rastlös.
Att gå en sväng i trädgården i snöskrud är en lovsång till lugn och en bra medicin när rastlösheten vill ta över. Jag ser på den små gracila grenarna som sticker upp ur snön. Det är det som är kvar av den fantastiska basilikan 'Magic Mountain' som i somras kom att bli en av mina absoluta favoriter. Jag ser hur de små hinkarna i gjutjärn - som är en slags regnvattenstyrare - fått sina små studentmössor av pudersnö. Klätterställningen som luktärterna täckte in helt och hållet i somras är nu en matplats för småfåglarna, och när eftermiddagen blir mörkare tänds lamporna i pergolan och förser den här delen av trädgården med ett milt sken.
Bakom huset står de ståtliga ekarna och om de fört en stilla tillvaro sedan de släppt alla sina miljoner löv så får de med den nyfallna snön en synlighet igen och alla de vackra grafiska grenarna som annars är dolda i lövverket får komma fram. Vintern är kanhända inte så mycket färg, men det lyfter fram det grafiskt vackra i vår natur. Allt det vi inte ser när det är frodigt och grönt.
En stund i trädgården när vintern äntligen kom är en stund av lugn. Av ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar