ETT NYTT ÅR

 Vi har inga speciella planer för att fira in det nya året. Jo, lite god mat skall det förstås bli. Och skumpa. Gubben har haft en seg förkylning (ingen corona) som inte vill riktigt släppa och jag är inte heller riktigt sådär på klackarna i taket-humör. 

Så det är riktigt skönt att sitta här en stund och gå i tankarna igenom året som gått. Det har varit händelserikt även om det känns att det inte egentligen "hänt" så mycket. Ens omgivning har nog blivit så mycket snävare pga denna Covid19. 

Jag fick idag min tredje vaccination mot det eländiga viruset. Kanske vi så småningom slipper det och kan återgå till något mer normal vardag. Fast han som stack sprutan i mig flinade när jag steg upp och gick: 

- Ses sen vid fjärde sprutan. 

- Är det så, frågade jag. 

- Med största sannolikhet, svarade han. Men det är kanske ändå ett mindre besvär att bli vaccinerad än att insjukna. 

Har inte mycket för vaccinationsvägrarna och så är jag så in i h*l*e*et trött på andningsmaskerna. Jag vill bara slippa dem! För evigt! 

Men året som gått ja, det skulle jag ju skriva om. 

I JANUARI hände inte så mycket. Hade en del på jobbet, före och efter årskiftet där är vår hetsigaste tid, men annars var jag mest uttråkad och rastlös. Det var mycket funderingar kring corona och hur året skulle bli. Hade - och har - extra sköra människor i min närhet som gör att jag nog är än mer försiktig. I januari fördes också diskussioner och förhandlingar om Bokullas - min mans hemgård - försäljning. 

Under FEBRUARI blev det klart att gården skulle få en ny ägare och efter hundra år som bondgård, bli något helt annat. Vi, som av praktiska skäl, hade bott på gården de senaste åren, var plötsligt i läge att söka efter ett nytt boende åt oss. Båda våra grabbar som även de tillfälligt hyst in sig på gården fick börja leta nytt boende. Även om omställningen var stor så var det med en enorm lättnad köpebreven skrevs på. Relativt snabbt hittade vi också vårt nya boende - som vi stormtrivs i. 

I MARS påbörjas tömningen av alla miljoooooner skrymslen och vrår som vi och andra förvarat de mest märkliga grejer i. På stallvinden fanns en liten stuga (!) från mitt barndomshem. Snyggt i bitar och delar, men som jag aldrig hittat en plats att uppföra den på. Även övrig släkt har gärna fyllt stallvindar och källare när utrymme funnits. Men nu skulle det tömmas. Aldrig har jag varit så glad att jag aldrig varit någon vrålsamlare som denna vår...

När APRIL kommer blir det att mer och mer vara på stugan. Och nu då vi vet att vi blivit med "stadsvåning" så kommer vi att kunna vara mer på stugan då inga krav finns att ta hand om hus och trädgård där vi bor permanent. Det blir att planera en liten skogsträdgård, eller en skärgårdsträdgård, vet inte vilkendera jag skall kalla den. Blir ju lite av båda. Med tyngdpunkt på lite! 

I MAJ måste vi föra min älskade hund, Aida,  till veterinären för den sista sprutan. Saknaden är så stor. Det är så tomt, samtidigt säger mitt sunda förnuft att nu i all flytt- och byggkaos är det inte läge där en ny hund. Och även om jag haft djur alltid är det plötsligt också ganska skönt att vara helt "ansvarslös". Inga djur, vuxna barn, inga barnbarn. Bara jag å gubben, å han är rätt så självgående ;). 

Den första JUNI flyttar jag in i vår lägenhet. Gubben stannar kvar ännu en månad på Bokulla och sköter det praktiska. Strax innan midsommar slår sommarhettan till och närheten till en simstrand oberoende om vi är hemma i vår lägenhet eller på stugan känns fantastiskt skönt. Nya lägenheten håller hettan utanför relativt bra, så jag fortsätter jobba hemifrån, som jag gjort i 15 månader nu. 

JULI var visst het och torr. Intressant hur snabbt man ändå glömmer. Skriver ivrigt om regniga svala dagar där i slutet av juli. Jobbar tydligen en hel del i juli och pendlar mellan hem och stuga. Skulle annars jobba från stugan, men är min brors egenvårdare och han klarar sig inte mer än någon dag utan hjälp, trots att han har hemvård och så. Och jag vill ju finnas nära till hands. Han är nu i terminalvård, men hemma så länge det går, vilket jag är glad för! 

Semester blev det i AUGUSTI då jag och lillungen hyrde en campingbil och snurrade runt med den i norra Finland i en dryg vecka. Samtidigt kom snickarna och byggde upp vår nya lilla sovstuga som också kommer att vara mitt kontor de dagar jag kan jobba från stugan. Lite terrasser kom till, och några planteringsbäddar grävdes för att nästa år fyllas av växter. Släkten hade en gemensam kräftskiva hos oss på stugan. Lyckad och alla njöt medan den varma natten omfamnade oss. 

SEPTEMBER går i invanda spår. Till helgen till stugan och jobb på hemmakontoret däremellan. Inget speciellt händer, men efter ganska intensiva månader med tömning av Bokulla och flytt är det skönt med en månad då inte så mycket händer. 

I OKTOBER kommer den första frosten. Åker på några små utfärder för att lufta kameran. Något jag knappt hunnit - eller ens haft lust med - under året som gått. Det har funnits så mycket annat. Fyndar lite växter på höstrea, men försöker hålla mig och hålla mig till den plan jag tänkt ut för skärgårds-skogs-trädgården. Den lilla. 

Där i NOVEMBER är det mycket som känns som innan corona. Åker över till Stockholm, och på båten är det nästan ingen som använder mask. I Stockholm är det ingen som använder det. Går på julmarknad på Zetas handelsträdgård och njuter av allt det vackra. 

DECEMBER kom med vinterkyla och vackert frost på träden. Även november var i år ovanligt solig och fin. Likaså december. All slask lyste med sin frånvaro ända till mellandagarna då temperaturerna steg närmare 0-strecket och vägarna blev fula och bruna. Isen på sjön utanför vår lägenhet blev tidigt tjock i och med att det var så kallt och ingen snö. Dagligen är nu skrinnare, skidare, hundrastare ute och går på isen. Själv har jag fått den insikten att med stora fönster och en sjö som med sitt vita är som en enorm reflexduk kommer det mycket naturljus in. Julen firades hos oss, med ungarna och äldre sonens flickvän. Henne som han friade till bara ett par dagar innan nyårsafton. Så nu har vi fästfolk i familjen. Heh.

 Love is in the air. Låt det så förbli. För alla och envar. Hela nästa året. 

Gott Nytt År 2022! 

JULENS HÖJDPUNKT

 Redan några år har jag reflekterat över det där med att jag inte egentligen alls är så väldigt förtjust i just julafton. Adventstiden är alldeles underbar, likaså juldagarna och mellandagarna då julen får tona ut. Men just julafton har jag lite märkligt ambivalenta känslor inför. 

Kanske för att det på sitt sätt ändå är kopplat med en hel del stress och man vill ju bjuda på det bästa till de bästa. Och även om vårt julfirande skalats ner en hel del efter att vi nu är i ett livsskede med bara vuxna runt julbordet, och mängden rätter som skall tillredas och minskat, så sitter någon märklig julstress kvar i mig som ett muskelminne i huvudet. 

Alla min jular under hela mitt liv har varit fina och det har aldrig funnits något som skulle söndra idyllen mer än att någon kanske någon gång har fått en tassig julklapp, och ändå är jag ganska lättad när julaftonen är över. Tvivlar på att jag är den enda som känner så här, men det är kanske inte är så att man står och hojtar om det heller. Och visst njuter jag av att se hur alla de mina har det bra och myser. Och visst blir jag glad när någon klapp får det att lysa upp i ansiktet och visst känns det härligt när vi rings följande dag och jag får höra hur fint och gott och mysigt det var. Ändå tar det en bra bit in på juldagen innan jag känner att jag liksom slappnar av i axlarna. 

Jag kan inte ens skylla på att det skulle finnas några måsten som man inte skulle kunna rucka på. Till exempel valde vi i år bort nästan all traditionell julmat och körde hjortfilé istället. Faktiskt lika juligt för det. I år hade vi inte heller så mycket julrim som vi brukar för dels är min yngre grabb urusel på att rimma, han gillar inte det alls, och det är ju inte så skoj om alla andra har fyndiga rim, men han inte riktigt får till det. Och så hade vi äldre sonens flickvän vid julbordet i år och hon talar inte svenska så då blir det ju så att hon missar en del. Så ja, en del av rimmen skalades av i år. 

Istället hade vi en riktigt rolig julklappslek. Som faktiskt alla gillade. Det är nog en lek som passar bäst då det inte finns barn med som kan bli ledsna om någon annan får fler, eller till och med alla paket. Men vi vuxna hade hjärtligt roligt. Så här går den till: 

Alla köper 1-3 paket för en max summa på tex 10 €. Eller vad man nu vill bestämma för summa. Som en vink om man är många runt bordet så funkar det bättre med ett paket per person, men är man som vi, lite färre, så är det roligare med lite fler paket än deltagare. 

Så behövs en tärning. 

Man lägger alla de inpaketerade paketen i en hög på bordet. Och så börjar man i tur och ordning slå tärningen. Vi har en sådan regel att yngsta börjar. Slår man 1 eller 6 så får man välja ett paket från högen. När alla paket är "utdelade" så sätter man en timer på 10 minuter om man är många, 5 minuter om man är få. Så får man slå tärningen igen och om man slår 1 eller 6 så får man nu "stjäla" ett paket av någon annan.  När tiden gått ut öppnar alla sina paket. Endel kan nu ha fler paket, någon annan får bara se på. När paketen är öppnade så sätter man igen timern på. För fler personer 5 minuter för färre personer 2 minuter. Och nu slår man med tärningen igen och - som tidigare - slår man 1 eller 6 så får man nu "stjäla" ett öppnat paket från någon annan. Riktigt skoj spel. Där man också kan lite taktikera genom att vara supersnabb om man vill ha något paket och kanske inte fullt så snabb om man själv råkar sitta med ett paket som man inte vill bli av med. 

Så det kanske kom sig så att det kom en ny tradition till våra jular. Den tillför i alla fall ingen stress, heh. Annat än att man skall se till att man har en tärning hemma. 

AMARYLLER ELLER AMARYLLISAR

Det kan hända att jag lite förivrade mig då tidigare i höstas när jag snubblade över diverse amaryllislökar som låg och drällde i butikshyllorna. Också på de hyllor som enbart finns på nätet. 

Gick nu inte helt bananas utan försökte hålla mig till några sorter som verkade fina, men inser att man kanske inte kan ha för mycket amaryller - eller amaryllisar - båda sätten att skriva är ok numera. Gillar bara ordet amaryller mer. Finns så jädrans många fina sorter att välja mellan. 

Hade gärna köpt någon riktigt mustigt vinröd också, men de var slut och de där tomteröda är liksom inte bara min grej. Inte de där vanliga vita heller, de har jag haft så många år. Så det kom sig att jag gick in för de mer rosa/randiga/spräckliga. De som kanske inte var så tydligt en julblomma. För med amaryller vet man inte riktigt när de får för sig att blomma då man köper en lök bara. Kan vara i november, kan vara i januari. Och bra så. Jag tänker mer på amaryllisen som en vinterblomma - inte enbart en julblomma. 

Men mina amaryller har hållit tidtabellen och slår ut nu en efter en precis till jul. 

Låt mig presentera: Uppe till vänster i bild en liten,  ganska kortväxt amaryllis av sorten 'Picotee'. De kan vara mer eller mindre "pepprade" med rött över kronbladen, men har en smal rand av rött längs kronbladen. En riktigt söt blomma. 

Uppe till höger: Nu är vi mer inne på det mer sirliga, det mer sparsmakade. På de långa, förhållandevis tunna stjälkarna slår enkla men eleganta klockor ut. Som en lilja nästan. Skulle jag ha ett minimalistiskt hem, men ändå vilja ha nåt mer än bara en vit amaryllis eller lilja så är det här valet. 'Sweet Lilian' heter den. Otroligt förfinad. 

Nästa att slå ut är en nyhet för 2021. En dubbel men samtidigt sirlig amaryllis. Stor är den. Kanske knappt dubbelt större än de två förra. Spretar jag ut min hand allt vad jag kan - så stor är den - och lite till. 'Doublet' heter sorten. Helt klart en favorit hos mig. 

Och här vill jag samtidigt passa på att säga att det är lönt  att köpa lökarna hos riktigt bra nätbutiker, eller riktigt bra handelsträdgårdar. Innan jag "snubblade" över dessa skönheter, typ innan jag ens hade en tanke på att denna jul skulle bli en amaryllis-jul, så köpte jag en amaryllislök i en av de där bulk-blom-varuhusen. En vit amaryllis. Den var den första jag planterade och den blommar inte än. Har bara knoppar och de är också lite torr-bruna i topparna så bådar inte gott för en stilig vit blomning till vare sig jul eller nyår. De var inte ens speciellt billiga, men bulkvaror är sällan bra. Precis liksom billigt överlag sällan är bra. Men om man nu betalar ett par euro mer för en verklig blomglädje i mörkaste december. Är det för mycket? Hellre en kvalitetsamaryllis än flera som bara gör en besviken, eller bara är så där...jaha!

En amaryllis är ändå en så otroligt maffig blomma så det skall kännas lite "wow" när den slår ut. 

Annars kan man lika gärna köpa en julstjärna....(mer om det i ett senare inlägg). 

Den andra vita amaryllisen jag har i år är en 'Multiflower'. Det är en lök men med flera sidolökar som också skjuter blomstjälkar. Den kräver en lite större kruka och i skrivande stund är inget mindre än sex blomstjälkar på väg upp. Själva blomman må vara enklare och mindre men just det faktum att det kommer så många stjälkar på den så är det bra att blommorna är lite nedtonade. Det blir ju som en luftig bukett av amaryllisblommor - fast i kruka. 

I övrigt vill jag gärna nämna att samtliga amaryller ha faktiskt minst tre blomstjälkar på kommande. Så blomglädjen kommer minsann att hålla över jul och nyår. Och bli sådana där otroligt vackra vinterblommor. Inte bara till jul utan under hela den mörka vintertiden. 

När den blomningen är över - då är det dags att så de första fröna på fönsterbänken. 

Tänk! 

 

OM JULATTRIBUT

 Det är möjligen så att för varje år så blir jag överlag en mer minimalistisk människa som alltmer skalar av och föreklar. På många plan. Inte bara till jul. 

Plockade ju upp mina julpyntlådor från lagret men mest rotade jag bara runt lite och lade det mesta tillbaka i lådan. Ja, vad plockade jag fram egentligen? Inte mycket alls! Julgran skulle det också bli, och en sådan beställde jag hem eftersom grabben min som i många år fört vidare traditionen att sälja julgranar på sin fars hemgård ju inte riktigt funkade i år eftersom gården ju är såld. Först skulle han inte sälja, men så blev det ändå så att trogna kunder hörde sig för om de kunde få beställa julgran av honom oaktat. Han skulle kanske inte hakat på det, för han har ganska fullt upp med annat i livet just nu, men i och med att han har en god vän i ekonomisk knipa så tänkte han att okej då. Och vinsten av granförsäljningen kommer att gå till att hjälpa kompisens familj. Och så kom det sig att min egen julgran också fick gå till välgörenhet när det blev ett akut brist på granar. 

Nu skulle jag ju ha all tid i världen att ännu skaffa oss en annan gran, men det känns överflödigt nu. På något sätt känns det riktigt bra att min gran får glädja hos någon annan - och dessutom bidrar lite till en familj i knipa. Faktum är att på något plan så bidrog den bortgivna granen till mer julstämning än den hade gett om jag valt att ha den kvar. Lite avigt, men så är det. 

Så ja, min "julgran" i år är då en kvist av hemlock som jag fick då en sådan skulle beskäras i grannskapet. Helt otroligt fina grenar och kottar som hållits sig fint på balkongen i över en dryg månad och nu inne lika fin! Överraskad att inte blombutiker har insett det och har av dem till försäljning. Och kottarna är ju alldeles ljuvliga! 

NATUREN MÅ MAN MÖTA ENSAM

 De senaste två åren har jag inte haft något riktigt stort fotoprojekt på gång. Inte sedan min bok om skogen blev klar i slutet av 2019 så har jag haft några projekt större än diverse fotouppdrag och artiklar till diverse tidningar. Men inget sådant som spänner över tid. 

Efter boken var det ganska tomt i den kreativa kistan. Mycket vardagliga grejer kom in i bilden som tog mer tid och fokus från det kreativa. En tid var jag ganska nöjd med att bara vardagsfota, hit till bloggen, till min årliga familjebok, till fejan och Instagram. Men redan tidigare i höstas kände jag att det skulle vara läge för ett större helhetsprojekt, få något som spänner över tid att bita i. 

Nyåret som närmar sig väcker alltid lust till rensning. Hör kanske inte till dem som varje januari börjar "ett nytt liv", men en viss nystart blir det ju ändå. Och att ge mig själv mer tid ute i naturen - ensam - är något jag tänker ge mig själv. Njuter så otroligt varje gång jag fått iväg mig själv och min kamera på en upptäcktsfärd i naturen. 

Att möta naturen ensam är en slags terapi och retreat som är svårslaget. 

Givetvis är det skoj också att åka med en grupp eller med en kompis på fotoutfärd, men de mest meditativa stunderna - och de mest kära bilderna - föds i ensamhet. Jag vet inte varför det är så, men det är. Kanske därför också skogen varit mig ett så kärt foto-objekt. För där rör jag mig oftast ensam, där möter jag naturen - ensam. 

Bilden är något missvisande. Den är inte tagen i skogen, utan från min balkong under en kafferast i jobbet för någon dag sedan då det ännu var frost och kallt. Vacker vinter.