# MYBROMARF

Hembygdsmuséet Sockenstugan mitt i byn. Stugan är från 1851

och byggdes av bonden Smedlund från Vättlax. 

Tog mig själv på orden och nappade kameran med mig då vi på lördagen

besökte sommartorget i Bromarf. Nu skall man väl egentligen skriva Bromarf med v på

slutet, men har man en äkta Bromarf-själ, så skriver man det med f, på det gamla sättet. 

Officiellt heter byn nog Bromarv sedan 1960-talet. 

Det var Post- och Telegrafstyrelsen som hade bestämt att man skall ändra på stavningen

för att finskspråkiga kunde inte begripa varför ett f på slutet ändå skulle uttalas v. 

Inte undra på att man ville hålla fast vid det gammelsvenska ortnamnet, ca 90 % av 

ortsborna har svenska som modersmål. Bromarf är nämligen en urgammal svenskbygd.

Det var redan på 1100-talet som svenska nybyggare bosatte sig längs den finska syd-

västkusten. Innan det hade här bara huserat jägare och fiskare som kunde sägas 

vara en slags nomader. De stannade aldrig länge på ett ställe. 

Men det ändrades, och redan på 1300-talet hade man i Bromarf en egen handelsflotta.

I källskrifter finns nämnt kontakter till Stockholm, så någon gudsförgäten by var Bromarf då inte. 

Här levde man på fiske, jordbruk och skeppsbyggeri. I slutet av 1800-talet upptäckte andra

det vackra Bromarf och man började bygga sommarvillor och pensionat för semestrande stadsbor. 

När man idag kör genom byn går det inte att undgå att en del av dessa villor 

fortfarande står kvar, vilket ger byn en säregen charm. 

I början av 1900-talet kom sommargäster hit med ångbåt från bla Hangö, Åbo och Helsingfors. 

Så såg hamnen i Bromarf ut på den tiden.

Det var en hel del hålligång i trakten under det glada 1920-och 1930-talet kan jag tänka mig. Här

ordnades en ansedd tennisturnering. Fortfarande finns det ett Bed & Breakfast (Tallmo) i en 

av de anrika sommarvillorna. En charmig del av Bromarf är att än i dag när man kör genom byn

så möter man personer, ensamma och familjer, par och ungar, som strövar längs byvägen 

iklädda badrock och med handduken över armen på väg till simstranden. 

Lite som i den underbara danska serien "Badehotellet". 

(se den om du inte redan gjort det!) 

Men samtidigt som här finns en air av gammal historia så är byn 

synnerligen modern och uppdaterad. Här växer ingen mossa på strandstenarna. 

Byns finaste bil och grönsaks- och örtodlingen utanför strandbistron. Bra med förbudskylt där...

Sommarmånaderna är torget den självklara samlingpunkten. Idag, veckan innan

midsommar var rusningen på torget inte speciellt stort. Sommargästerna har kanske inte

riktigt ännu hittat ut till sina kojor, men från midsommar ändrar det. 

Eller så var vi bara lite sent ute och alla pro-torgbesökare hade varit där när det 

öppnade och inte som vi strax innan det stängde. 

Senast nästa vecka fylls gästhamnen med båtar och sommarklädda människor som 

strövar mellan butiken och torget, från strandbodarna till restaurangen. 

Ungarna äter glass och hundarna gläfsar. 

Det är ont om parkeringsplatser. Det är sommar i en sommarby. 

 Och det här har varit min sommarby sedan 1988 så man har ju sett en 

ändring. När jag började vara här fanns det tre matbutiker, nu en. Då fanns här läkarstation 

och ett par banker. Av dem finns ingen kvar. Men det kommer annat i stället som 

håller en sommarby levande. Vi har fått en fin gästhamn med fler båtplatser, en

mysig strandbistro som bjuder på mat och dryck och har musikevenemang

längs hela sommaren. Vi har fått service som jag saknat och uppskattar. Bland annat 

den där tvättstugan jag nämnde i mitt förra inlägg. Men också möjlighet till

dusch. Inte aktuellt för oss under sommarmånaderna, då har vi ju både bastu och dusch. 

Men då sommarvattnet stängs på hösten, eller innan det kopplas på våren är det skönt

att ha tillgång till en dusch om man vil stanna längre tid på stugan än över en helg. 

Bromarftrollen (inte de på cykel, utan de där bakom ;)) 

och en kappa nyupptagen nypotatis. Bästa närmaten.

Oj, det blev visst ett ganska långt inlägg det här.

Och kvar finns ännu en hel del att berätta. Hann inte alls med det här om 

det historiska sjöslaget som skedde här på 1700-talet. Eller berätta om

trollen. De kända Bromarftrollen! 

Inte att förglömma det optiska telegraftornet! 

De berättelserna får vi ta en annan gång helt enkelt! 

 Maggi

I VÄNTAN PÅ TVÄTTEN

På stugan, även om den inte är stor, så finns det mesta som man behöver för ett (sommar)liv. 

Det enda som jag egentligen saknar är tvättmaskin. I synnerhet en sommar som den här

då vi valt att stanna på stugan permanent hela sommaren. Turligt nog finns det i gästhamnen

i Bromarf en tvättstuga som man kan hyra för en liten slant. 

Passade på att ta med mig min dator så jag kunde sitta på strandbistron och redigera lite bilder. 

En sådan här lite småblåsig fredag innan semestersäsongen satt i gång på allvar så har jag hela

terrassen för mig själv. Utsikten - och vädret också för den delen - kan jag inte klaga på. 

Småtvätt, underkläder och så, blir det oftast att tvätta upp för hand men blusar, 

byxor, klänningar för att inte säga lakan och handdukar vill jag nog helst ge en 

bättre sortens svängom i tvättmaskin. 

Så nu sitter jag här och väntar på att maskinen skall tvätta klart. 

Kom på att jag kanske aldrig riktigt presenterat "min" sommarby! Det skall bli en 

bättring på det. För mig har det alltid varit mest så att jag åker

ut till stugan och så är jag där. Det är klart att jag åker in till byn titt som tätt. 

Åker hit för att handla, hämta postpaket och handla på torget. 

Vi har en alldeles fantastisk matbutik som inte är stor, men jisses så mycket

den butiken sväljer. Det som inte finns att köpa där - det behöver man inte! 

Sen skall man ju inte sticka under stol med att det är rätt saftiga priser i en sådan

liten skärgårdsbutik. Lite svider det allt i plånboken att handla där, men försöker

nog dra mitt lilla strå till stacken så att vi får ha kvar vår matbutik. 

Tycker att det hör till sommargästernas skyldighet till och med att bidra till det. 

Och kommer man till byn en sommarlördag får man nog ställa in sig på att det

är kö både att komma in och ut från butiken. Och bra så! 

Nästa gång skall jag ta kameran med och ta er på en tur genom byn, men nu börjar det 

bli dags att gå och se om inte maskinen tuggat klart mina kläder, så jag har rena, 

fräscha kläder att ta på mig då vi om en vecka överlämnar stugan till lillungen och

hans "midsommargäng" som redan under många år firat midsommar där. 

Själv hoppar vi i bilen och kommer att fira en liten stadssemester över midsommar. 

Då gäller det ju att vara representabel och inte se ut som ett skogstroll vilket

kan vara fallet om man bara stannar där på stugan, heh! 

Vi hörs! 

Maggi

 

EN STILLA KVÄLL

Det har blivit kväll och från stugans soffhörn ser jag hur ett gäng

gäss sakta seglar in i viken. (på bilden dock en svan ;)).

Har märkt att de gärna övernattar på den låga

stenstranden femtio meter från stugan. Det är så där rofyllt att se

dem komma simmande. Sitter som sagt inne i stugan, uppkrupen i mitt soffhörn. 

Efter den nästan exceptionellt varma maj månad känns de här ganska

normala juni-temperaturerna riktigt kyliga! 

Har tänt en brasa och klängt på ylletofflorna. 

Läste förresten ett par artiklar som fick mig att fundera på det här med hur mycket

grejer vi ändå har. Den ena artikeln handlade om mängden skåp eller andra 

förvaringsutrymmen i våra hem som på sitt sätt bjuder till att ha en massa grejer. 

En kvinna, som jobbar som proffsordnare, sade att vi skulle förmodligen kunna

hålla ordning i våra hem enklare om vi hade färre förvaringsutrymmen. Nu blir det som

om man måste fylla alla hyllor och lådor som man har att tillgå. 

Den andra artikeln gällde hur otroligt mycket grejer, främst kläder, men annat också 

som det blir kvar i skolorna när eleverna galopperat ut på sommarbete. 

Och så är det säkert. Ungar är slarviga och yra.

Så var det också när mina ungar var små. 

Vid våravslutningen fanns det en hel del högar att gå igenom. 

Fast inte tillnärmelsevis i den utsträckning som i skolan i artikeln. 

Den nämnda skolan hade ordnat en "hämta-dina-ungars-grejer" under

ett veckoslut nu i början av juni . Skolan i fråga var inte alldeles liten, flera hundra elever och

mängden kvarglömt var stor. En, alltså ett stycke (!), förälder dök upp för att hämta sina barns grejer. 

Nu är det ju förståeligt om det skulle vara en vante eller en socka som skulle vara borttappad, men

en person från skolan sade att det var frågan om mängder av fina jackor - i en av jackorna hade man hittat

prislappen i fickan - den hade kostat 140 €. Och en massa annat rätt värdefullt. 

Må vara att föräldrarna har råd att köpa en ny jacka till gullgossen i höst men det känns bara så

motbjudande att inte föräldrarna vill lära ut, själva ta ansvar och vara ett gott exempel då 

det gäller både att ta hand om sina ägodelar och att minska på svinnet. 

Och jag tänker att om man inte hade tre eller fem eller ännu fler vinterjackor så 

hade man märkt att en jacka saknas? 

Och hade man inte så många skåp att stuva sina kläder in i så hade man kanske också 

märkt den saknade jackan? 

Människan har ju en tendens att vilja fylla alla tomrum - det sade ordningsproffset också. 

Och den tanken köper jag. 

Här på stugan har vi jätte lite förvaringsutrymme. Eller egentligen finns det

uppe på loftet utrymme, men det är så besvärligt att föra och hämta grejer dit 

så vi använder inte det alls. 

Med tanken, det som ingen för dit, behöver man inte konka ner heller. 

När vi flyttade ut hit till stugan för en dryg månad sedan, och med tanken

att stanna här till höst, så fick jag tänka igenom 

vilka kläder jag skulle ta med mig. Vad skulle jag behöva, vad klara mig utan?

Har har lillungens gamla barnrumsgarderob (den är litenliten) och så några krokar på 

väggen som är mitt klädförvar. Underkläder, strumpor, toppar finns alla i små

upphängda påsar som tar väldigt lite utrymme. Det gäller att tänka som om man skulle

ut och vandra eller på en interrailtur. Det har varit skoj att märka hur lite man verkligen behöver. 

Nu har jag ju förstås turen att jobba på distans så behöver inte tänka på att vara 

uppklädd till jobbet varje dag, så jag har en vit fin-skjortblus o ett par svarta klassiska byxor

att ta till när jag behöver "klä upp mig". Det får räcka för business. 

Kanske borde jag ta och skriva ner vilka kläder jag har och som jag tänker klara mig

med i 5-6 månader? Det har jag inte gjort innan, kollat vad jag har i något som kunde

kallas en slags kapselgarderob. Jag är ju ändå smått road av sådant som är vackert, 

som kläder till exempel, så helt asketisk är jag inte gällande kläder.

Kanske jag faktiskt tar och kollar vad jag egentligen släpat med. Om inte annat så för

att kolla i höst vad jag kan lämna hemma nästa år! 

Ha en skön vecka!

Maggi

 

TIPS AV MYRLEJONSTORLEK

Nu är det ju så att det finns en hel del som kolliderar när man har en 

trädgård och så har man det där med naturen omkring. 

Det är inte alltid bara ljuvlig gemenskap. För det mesta är det, men inte alltid. 

Några vanligtvis harmlösa små filurer är sockermyror. De stör mig inte alls.

Inte på något sätt. Om det inte skulle vara så att de delar min kärlek 

för krukor. Eller närmare sagt de gillar mer den varma tillvaron

inne i mina krukor. Det gillar däremot inte mina växter i krukorna. 

In i det sista undviker jag att ta till drastiska åtgärder mot harmlösa

små typer som faktiskt var här i skogen före mig. Och att undvika att

få myror i krukorna är faktiskt inte så svårt.

Jag har valt sådana här lejontassar att ha under mina krukor. 

De lyfter upp krukorna från terrassen och vips blir myrorna betydligt mindre

intresserad att ta sig in i krukorna. Dessutom hålls terrassgolvet snyggare. 

(just det är inte orsaken här i min skogsträdgård, terrasserna får här gärna

inta en mossig patina, passar liksom bättre in i omgivningen). 

"Lejontassar" finns i många andra varianter än att de just ser ut som lejontassar. 

De här kanske mer för tankarna till slott än till små skogskojor, men jag

tycker om den lite knasiga kontrast som de ger. 

Och framför allt. Jag gillar dem. De funkar. Och de är snygga. 

Myrorna får vara i fred. Mina krukor är fredade. 

Vad kan man mer begära? 

Ha en skön helg alla! 

Maggi

 

FÖRSTA JUNI OCH EU-VAL

Nu är det en dryg månad sedan vi flyttade permanent (undan renoveringen) till

stugan. Och vilken fin månad det varit! Jag som kanske då det ännu snöade kring

Valborg tänkte att det blir utmanande att bo på stugan kan bara tacka för sommar-

värmen och ta emot. Det känns som om det varit sommar ett bra tag - fast

egentligen är hela sommaren framför en. 

På bilden till vänster är förresten mitt distanskontorsfönster. Inte illa alls! 

Och tack vare att man kan öppna både dörr och fönster mot havet så har det varit svalt.

Ända tills igår. Då hade också brisen blivit ljummen och svalkade inte speciellt mycket. 

Nästa vecka skall det bli svalare, vilket nog är helt skönt. Regn kunde det komma också, 

men det ser inte ut som om det skulle ramla sådant över oss. 

Det har inte regnat sedan snön för en månad sedan. 

Vi var precis en sväng till byn och passade på att förhandslästa i EU-valet. 

Vanligtvis brukar jag rösta i de flesta val, men just EU-valen har inte inspirerat

mig så ofta till valurnorna under årens lopp. Men i år kändes det relevant.

Det är så mycket som känns svajigt i världen just nu, så att ge sin röst åt någon 

som man tycker verkar klok och delar samma värderingar känns viktigare än förr. 

Idag är det ännu tryckande hett. Gräsmattan vid torget var redan alldeles gulbrun av torka.

Så som den brukar se ut i slutet av sommaren...en märklig maj minsann! 

En som däremot gillar värmen verkar vara min klockranka. Här på bilden som är 

tagen för fem dagar sedan har den vuxit halvvägs upp på ställningen. 

I skrivande stund har den vuxit över ställningen redan. Fortsätter det så här så 

kommer den att klättra upp på taket innan frosten i höst tar den. 

Framför, i den mindre krukan, har jag Australisk pelargon som är

en vild och oförädlad pelargon-art. Den såg rent ut sagt för j*vlig ut i vintras,

bara ett trassel av torra grenar - trodde redan att det var tack och adjö för den - 

men icke! Där står den nu och lapar sol och värme och växer för varje dag, även den. 

Värmen har också gjort att det exploderat i rabatterna. Mitt växtval är

ganska sparsmakat för att passa ihop med den omgivande skogen och ett par av 

mina favoriter finns här. På översta bilden krollilja (i knopp) och så 

på den nedersta bilden jätterams. Där i mitten en sirlig allium vars fina

vita blommor vajar på långa smala stjälkar. Har nog glömt vilken allium det var

som jag petat ner...sådant händer, heh! 

Krolliljan verkar däremot trivas alldeles ypperligt i skogsträdgården, den har 

nämligen självsått sig på ett par ställen där jag vet med säkerhet att jag inte 

satt lökar. Det är det bästa med den lite vildare delen av trädgården, där skall de

växter som trivs få sprida sig som de vill. 

Däremot har den vintergröna, fina spetsbräken inte klarat vintern.

Någon enstaka ensam bräken orkar ta sig upp, men de flesta är bara bruna, torkade. 

De får ändå stå kvar där i rabatten, trots att de är döda så håller de emot ogräs.

Och nu när det är så galet varmt så vill jag ändå inte plantera något nytt. 

Väntar på att det blir svalare. Och kanske jag planterar först i höst? 

Men idag är det kalender-sommarens första dag och den skall 

vi njuta av. Skall gå och skära upp en mango. 

Sommarsmak!