KONVALESCENTEN OCH PRYLAR


Jag åkte efter mina nya glasögon och wow så det kändes vågigt därute. 
Solen skiner, smältvatten rinner och är man i lä känns det riktigt varmt! 
Kunde inte motstå frestelsen att kurva in via en plantbutik och snusa vad där finns. 
Så här i början på mars, så är det ännu lite glest, mest inomhusväxter och det är jag
rätt så ointresserad av. Köper dem mest i inredningssyfte, och glömmer lätt
bort att de behöver lite vård också, och när (inte om) de dör så sörjer jag dem föga. 
Finns några favoriter, men de är få. 

Så ja, det hände sig att jag kom hem med en liten vårblomma som kan planteras 
ut sedan - ljuvliga fritillaria, kungsängsliljan. 

Hemma har jag en konvalescent. Min äldre grabb blev opererad i går och eftersom
hans käresta är på andra sidan jorden så mottog han tacksamt erbjudandet att komma
och sova hos oss ett par nätter. 
Inget värre, men man är väl lite skakig efter en operation ändå och jag
har honom mer än gärna här ett tag. 
Han har nämligen precis flyttat - dagen innan operationen - och har inte fått 
sina prylar på plats än. Han flyttar in i min brors lägenhet. 

Min bror var ingen samlare precis, som jag kanske skrivit innan.
Men det är mycket grejer som blir efter en när man tassar vidare oberoende. 
Eftersom det redan tidigare blev klart att grabben skall flytta så har jag, eller vi, inte
haft speciellt bråttom med att rensa ut det sista. 
Mest småprylar som kärl, lampor, krukor, rakapparater - sådant. 
En del möbler får stanna kvar, andra har redan hittat nya hem. 

I samma byggnad, dit grabben min nu skall flytta, finns ett loppis. 
Och jag har tänkt att vad behändigt - då kan man hyra en hylla där och 
få det sålt på det sättet. Men men...döm om min förvåning när vi
kollade om det skulle finnas lediga hyllor/bord att hyra. 
Jodå, svarade en trevlig tjej - i juni finns det första lediga platsen. 

Det var i februari! Alltså om fyra månader? 
Beklagar, sade tjejen. Det är så många som säljer nu. 
Vi körde grejerna till en återanvändningscentral, och även där
var det lite suck och stön när vi kom med grejerna. 
Det finns så mycket saker redan...

Det överraskade mig lite. För något år sedan då jag hade min egen
stora utrensning, så kunde jag boka bord till loppis oftast till veckan därpå. 
Kanske är det de skenande priserna, de höga elpriserna som 
driver människor att sälja sina överlopps prylar nu mer än tidigare? 
Vet inte om det är så, bara en tanke som slog mig. 

Eller har människor bara tröttnat på att ha så mycket grejs? 

På tal om att spara på prylar, så har jag fortfarande kvar julkransarna. 
Den på väggen i mossa har börjat lite, lite bli brun på sina ställen, 
men på håll är den fin. Och jag har inte ännu kommit på vad jag skulle vilja
ha där på väggen ovan byrån. 

Och så har jag också kvar julkransen av  idegran och nåt som liknar lummer,
fast jag tror att det är något annat, kommer bara inte på det just nu. 
Kransen har torkat helt, men jag tycker om den där på byrån - den blir
lite som en grönväxt, som jag annars, som sagt var, har så lite av - så får den vara kvar. 

Lite som vår möter vinter nu när kungsängsliljan står där och väntar på att få slå ut
i sin krans av grönt.  

*

Nu börjar konvalescenten visa små livstecken där i gästrummet, skall gå och kolla
om han vill ha nåt. Ta en kaffe till exempel. 




VINTERMAT


 Jag har nämnt det förr, att det är något väldigt trevligt med säsongsmat. 
Att längta till, njuta av och sedan gå vidare i året. 

Blinier hör ju dit. Har haft ett gammalt recept som jag använt
i åratal, men det har jag tappat - och nej, jag kommer aldrig ihåg något utantill. 
Isynnerhet inget som vi äter bara en gång om året. 
Nätet är fullt av recept förstås, men det finns överraskande stor
variation i just blini-recepten. 

Så i år bestämde jag mig för att testa mig fram tills jag hittar det som 
i mitt tycke är det bästa. 
Det har blivit några blini-middagar i vinter, ja. 

Men här är nu receptet, och eftersom jag skriver in det här så 
kan jag inte tappa bort det. 
Vill nämligen inte ha väldigt tjocka blinier, men de skall 
ändå ha ett mjukt inre, men ytan skall vara så krispig så det låter
när man biter i den. Vill också ha en variant som får jäsa långsamt, 
så det blev en med en fördeg. 

Blinier (ca 4 personer) 

FÖRSMET (dag 1) 

2 dl fullfet (röd) mjölk
20 g färsk jäst 
2 dl bovetemjöl

Värm upp mjölken så den är fingervarm, blanda i jästen 
och rör om tills den smultit. Blanda i bovetemjölet. 
Lägg ett lock på och låt försmeten jäsa i kylskåpet
till följande dag, minst 12 timmar. 
(Vill man skynda på så kan man låta smeten jäsa i 
rumstemperatur i någon timme). 

SMET (dag 2)

1/2 dl skirat smör
1 1/2 dl lageröl
1 1/4 dl vetemjöl
2 ägg
1 knapp tsk salt

TILLÄGG
2 rödlökar
150 g smetana
löjrom eller rom av annan valfri sort

Börja med att skira smöret. Smält smöret i en kastrull på svag
värme. Brukar lägga i ett litet smörpaket på 200 g. 
Rör inte om under smältning utan låt proteinet i smöret landa
på botten av kastrullen. Det blir som en mjölkaktig "klump" där. 
Bildas det skum på ytan så tar man bort det försiktigt. 
Häll försiktigt smörvätskan som är alldeles klar och solgul 
försiktigt i en skål. Den ljusa "klumpen" som blir kvar kan
man använda i bakverk, i såser och soppor, så släng inte bort den. 

Låt det skirade smöret stå och svalna lite. 
Under tiden tärnar man löken fint. 
Lägg upp smetanan och rommen i skålar. 

Ta fram försmeten och bland först i ölet, sedan mjölet
(man kan också enbart använda bovetemjöl om man vill) 
och sedan lite av det skirade smöret. 
 
Separera äggulan från äggvitorna och lägg äggulorna i smeten. 
Salta. Jag vill gärna att man skall smaka sälta i blinierna, 
för jag brukar inte salta rommen - det får var och 
en göra vid bordet om man vill. 

Vispa upp äggvitorna till hårt skum.
Om du inte skall steka blinierna på en gång så vänta med att 
försiktigt blanda de uppvispade äggvitorna i smeten
precis innan du skall börja steka. Det får gärna bli lite 
äggvitepluppar i smeten, de bidrar till krispet. 

Det finns speciella blinipannor i gjutjärn, jag har tre stycken (de på bilden) 
och de kostar inte så mycket, så om man blir förtjust i att steka egna blinier
så lönar det sig att skaffa ett par i alla fall. 
Annars går det bra att använda en plättpanna. 
Blinierna blir ju då mindre förstås och inte så höga. 

Värm upp blinipannorna på medelvärme. Man får lite testa sig fram vilket
som funkar att blinierna inte blir brända men ändå genom gräddade.
Det är här som det där lilla extra med att skira smöret kommer in. 
Skirat smör bränns inte lika lätt vid som "vanligt" smör. Och så
sprättar det inte omkring heller lika mycket då man steker. 

(Så jag har nästan alltid en burk med skirat smör i kylskåpet - har man
en gång insett fördelarna när man vill steka med smör, så vill man inte
återgå till det gamla "vanliga" smöret). 

Men till blinierna. Klicka i av det skirade smöret och häll på smeten. 
Använder en soppslev vilket ger lagom tjocka blinier, men det är ju smaksak. 
Stek 2-3 minuter per sida. Man märker när blinin börjar släppa från kanterna, 
då är det dags att vända på härligheten. 

Allra godast är ju att äta direkt som nystekta, men man kan
nog steka dem innan och värma upp dem i ugn innan gästerna kommer. 
Det rekommenderas då att ringla över lite smält smör så de inte torkar. 

Mycket smör här nu. 
Det här är inte smal, eller lätt mat. Långt ifrån. 
Men en av mina favoriter under kategorin vintermat. 



OCH TVÄTTMASKINEN SNURRAR PÅ


Sätter mig vid mitt skrivbord, glor med smått tom blick ut över 
vinterlandskapet, som är vackert, men ack så på något sätt
hopplöst. Jag har gnällt om det där till lust och leda, mest leda. 
Men det är så på ytan Hela Tiden. Mer än vanligt, faktiskt. 

Hade en kompis på middag i går kväll, vi åt blinier och i 
bästa samklang klagade vi över januari och februari. 
Så befriande att hitta någon som exakt vet hur jobbiga dessa
årets två första månader kan te sig. 

Men i år har det som sagt varit värre än vanligt. 


Och så kom jag på det. Det är för att det enda jag egentligen tycker om att göra
vintermånaderna är att gå långa  promenader. Och det har jag ju nu inte 
kunnat göra pga strul med fot och rygg. Och då blir det glest med positiva
upplevelser i snön därute. Det blir mest en och annan rusch av något 
negativ hat-hormon som aktiveras när man skall gräva fram bilskrället ur snön - igen! 

Men ja, det är ledig fredag för min del och jag var till posten efter de första 
dahlia-knölarna och dito gödsel jag beställt på nätet. Nice. 
Det lindrar ju inte vårlängtan alls att ha knölar och frön drällande i knutarna 
som bara väntar på våren de med. Men men...snart, snart...!


Men det är en skön fredag i alla fall. 
Blev över lite rom från gårdagens blinimiddag och ikväll
tänkte jag ta den enkla vägen i köket och 
bara laga fish and chips men med lite lyxig romröra till. 

*

På årsdagen till Rysslands anfall mot Ukraina känns det onekligen lite 
fjuttigt att gnälla över att vintern känns jobbig. Och jag skäms lite
när jag tänker efter - så banalt av mig! 
Men samtidigt är det med tacksamhet jag tänker på att om jag 
i mitt liv har "råd" att känna mig risig och dämpad bara på grund av en årstid,
så har jag det alldeles fantastiskt väl och bra. 
Och är medveten om det - trots lite gnäll. 
Och lite ryggont är inte heller något som är mer än 
ett litet irritationsmoment, när det kommer till kritan. 
"StandWhithUkraine"

*

Och tvättmaskinen har slutat snurra och påminner mig om att jag har 
små husmorssysslor att ta tag i. Denna trots allt vackra
vintriga februaridagen. 



 

VINTER IGEN, PÅNYTT, ÅTER


 Det är som det är, är man ingen vintermänniska så blir det tjatigt att gå och räkna dagarna
fram till mars - som i alla fall i teorin är en vårmånad. 
Och det är ju helt klart det skall vara vinter i februari...men ändå! 
Jag kan inte förneka att inte vintern skulle kunna vara vacker, galet vacker. 
Men det är ändå något som gör att jag bara längtar framåt på året.

Nu är det inte ens det att jag skulle tycka illa om kylan. Jag, eller vi, sover med fönstret öppet
året runt, och ibland är det rejält kallt i sovrummet när man vaknar - men det är sååå skönt! 
Jag hävdar att denna "ovana" har ändrat hur min kropp upplever kyla. Det är sällan jag fryser. 
Har nästan helt skippat vinterjackan utan väljer hellre en tjockare tröja och väst. 

Men ändå längtar jag till vår och sommar. Och att få träffa min nyanlagda skogsträdgård
efter vintern. Strosa runt i trädgårdbutiker och välja vilka sommarblommor får bli
årets primadonnor. Snusa på örter att plantera i det lilla "växthuset", peta på frön att
så i odlingslådorna. I badrummet har jag en liten jordfabrik, jag bokashar vårt köksavfall 
nästan året runt. Var förresten senaste söndag till en trädgårdsförening 
och höll ett föredrag om Bokashi-kompostering.
Det har varit en paus med föreläsningarna 
sedan innan corona-pandemin. Det var riktigt roligt att damma av
mig själv och träffa ivriga trädgårdsmänniskor som först nu börjat upptäcka det fina
med Bokashi. 

Jag hade min vintersemester senaste vecka. Lite "kryck och protes" som jag är nu
för tillfället så blev det inte att kasta sig ut i skidspåret eller ens ut på en skogstur. 
Så jag hade en annorlunda ta-hand-om-mig-själv vecka. 
Lite frissa och fotbad. Inte samtidigt dock. Lite omvårdnad av båda ändorna. 
Beställde nya glasögon åt mig. Märkte till min fasa att de jag har nu är från 2019,
och då beställde jag också dem från en nätbutik, med uppgifter om styrkan på
mina glasögon från ett tidigare besök hos optiker - typ 2016, kanske 2017? 

Men till min - och lite också min optikers - stora förvåning så har jag exakt samma
styrka nu på mina glasögon som för nästan 7 år sedan. 
I och för sig ingen orsak att byta om man trivs med sina brillor, ser bra med dem
och att de håller ihop efter min något slarviga inställning till mina synförbättrare. 

Jag är långsynt och behöver bara glasögon då jag kör bil, skall försöka identifiera
en fågel på håll, plockar svamp och dammsuger (så jag ser alla dammråttor som 
försöker göra sig osynliga). Men jag har dem minst lika mycket uppe
på hjässan som jag har dem på näsan. Eller så har jag dem dinglande i 
sådant där "demens-snöre" som må vara hur tantigt som helst, men en
fantastisk grej för alla oss som behöver brillor bara nu och då. Heh! 

VÄNDAG OCH SNÖKLOCKOR


 Visst är det fint med en bukett tulpaner på bordet, och det har vi nästan alltid. 
Här vi bor nu ser man genom hallen direkt in i rummet där vi har vårt matbord,
och det känns självklart och välkomnande att ha en bukett där som 
hälsar en när man kommer hem. 

Han jag bor med, gubben, är minst lika ivrig att köpa hem buketter och 
då blir de oftast rejält färgsprakande och väl tilltagna. 
Han är alltså den mer yviga av oss två, och så som vi diskuterade när
han kom hem med en gigantisk bukett med alla färgers gerberor som man
kan tänka sig till vår bröllopsdag att det är klart att det är okej. 
Det är ju han som köpt buketten, och han njuter av denna färgprakt, den gör
honom glad - och då får sparsmakade jag hitta på något mer subtilt
till följande vecka. 

Nå, nu har jag sannerligen dragit det subtila och sparsmakade till sin spets. 
Köpte en kruka med snöklockor och delade dessutom på de bleka skotten
och lade dem lite här och lite där i diverse skålar och fat. 

Det är något med att liksom följa naturens klocka även inomhus. 
Våren startar upp med de där första späda, små lökväxterna. Det är
fantastiskt att följa med hur de för var dag växer och får mer klorofyll i bladen. 
Snart syns väl den första knoppen?

Nu när jag tänker så går jag ofta i mina tulpanbuketter också från
vita, ljusrosa bleka färger där efter nyår mot allt mer färgmättat fram till påsk. 
Har inte tänkt på det, men gör nog så. Följer naturens "färgmättnad". 
Skoj att lite så där "analysera" sig själv också, hehe! 

Men så är det ju vändag, eller alla hjärtans dag idag också. 
Jag är inte så fasligt extra förtjust i den dagen. Missförstå mig rätt, jag tycker det är
fint att lite extra komma ihåg sina vänner, men mest störs jag av den där
kommersiella delen. Stack mig in i en större butik häromdagen och där fanns
e n o r m a  m ä n g d e r  av färdigt bundna blombuketter med en massa
krimskramshjärtan instuckna än här och än där. På något sätt en typisk produkt som
(kanske isynnerhet män?) plockar med sig hem. Buketterna är bundna för länge sedan och 
står varmt i ett varuhus med någon som kanske - kanske inte - kommer ihåg
att kolla att de har vatten. Och så kommer man hem och buketten vissnar
i ett nafs, alla blir besvikna på snittblommor och kvar är bara ett rosa 
hjärta tillverkat någonstans i Kina som ingen vill ha...egentligen. 

Som fd. florist blir jag så sorgsen över de här broilerbuketterna. 
De är en nidbild över vad snittblommor kan vara. 

Nåja, blev lite gnäll och marr, det var ju inte meningen, men ibland när jag sätter
mig ner för att skriva ett blogginlägg så vet jag inte vart tankarna kommer att ta mig. 
Lite som ett babbel över en kopp kaffe under en fikarast. 

Men ja, ha en skön vändag alla ni därute. 
Och köp blommor - åt någon - eller åt dig själv. 
Men välj klokt, hållbart och fräscht! 
<3