Alltså det här levernet här på stugan har en tendens att bli
rätt händelselöst - fast på ett skönt sätt.
Innan corona-tiden så hände det ju en hel del mer i vardagen,
och då var stunderna här på stugan rena rama retreaten för själen.
Corona-åren gjorde ju att vardagen milt sagt lugnade ner sig vad
utfärder och resor beträffade så det som då innan var
en tillflyktsort till tystnad och lugn har nu, för mig, blivit
det nya normala. Och jag klagar inte!
Inne på min sjunde vecka här på stugan nu. Inte helt
nonstop, det har inte varit möjligt, men med enbart några få
avstickare hem till stan.
Det har fungerat finfint att distansjobba från den nya lilla stugan
som också fungerar som gäststuga.
På fredagen fick den ett gröntak i form av en matta av Sedum-växter.
Så himla nöjd!
Igår blev det att slänga sig i bilen och åka på en liten utfärd. Fick både gubbe
och lillunge medlurade. Åkte för att se en sommarteater i östra Nyland.
Eftersom vi startade rätt tidigt på morgonen och hade ett antal stopp på vägen
var vi rejält hungriga när vi kom till Lovisa.
Passade på att fylla våra magar nere vid Lovisa hamn på en av de pittoreska
restaurangerna i de gamla saltbodarna. Numera är Lovisa hamn bara
en hamn för fritidsbåtar, men i tiderna så importerades bland annat nästan en
femtedel av hela Finlands saltbehov via denna hamn, och via dessa bodar.
När staden grundades hette den egentligen först Degerby, men när svenska
kungen Adolf Fredrik år 1752 besökte staden med sin hustru Lovisa Ulrika
ändrades staden till Lovisa.
*
Som kuriosa: Mina föräldrar gifte sig i Lovisa kyrka - på Lovisas namnsdag
- som också var min mammas födelsedag, 25.8
Och min pappa - ja han var född i Lovisa han.
Mycket Lovisa på en gång alltså.
Mätta och belåtna rattade vi sedan bilen mot sommarteatern
Lurens en kvart utanför Lovisa.
Lurens sommarteater ligger belägen vid en gammal gård där det
ursprungligen bott släkten Luhr. Och eftersom man på den gamla tiden
sade att man gick till Luhrs när man besökte familjen och så fick
gården namnen Lurens.
Men till pjäsen. En helt fantastisk tolkning av Aleksis Kivis
Sju Bröder. Klassikernas klassiker. Bland de första romaner som utkom på finska!
Året var 1870.
Men denna amatörteaters tolkning var helt makalös.
Tyvärr var det sista föreställningen så lite sent att tipsa om det, men
helt galet bra var den. När man gör Sju Bröder till en rock-
musikal, hämtar den till (delvis) nutid och översätter
finska låtskrivares låtar till att passa in i pjäsens kontext
då blir det som en skrev i sin recension - bara guld!
Vi talar om punkband, rocklåtar, finsk hiphop.
Och en underbar ironisk humor.
Helt strålande!
Och skådisarna var helt enkelt suveräna!
*
Den finska språket som romanspråk är synnerligen ungt.
Sju Bröder av Aleksis Kivi var som sagt en av de första romanerna
skrivna på finska. Innan det skrevs nog romaner i Finland också - men på svenska.
Trots att finska språket är så ungt är det ett nöje att läsa skönlitteratur
på finska. Språket är så mycket mer nyanserat än tex mitt eget
modersmål svenska. Svenskan har av historiska skäl naturligtvis en längre historia.
Har för mig att den första svenska romanen utkom på 1600-talet, även om
det nog inte heller i Sverige blev så vanligt med romaner förrän på 1830-talet.
(Korrigera mig om jag minns fel).
