HÖSTSTÄDNING

Ordet städning kan möjligtvis ha en lite ansträngande klang för många.

Storstädning kanske direkt kan ge rysningar av obehag? 

Personligen förhåller jag mig till städning som jag förhåller mig till matlagning.

Jag avskyr att vardagslagamat och jag avskyr att vardagssmåstäda.

Men jag älskar att få skruva till en festmiddag i köket och jag älskar att storstäda! 

Det är allt eller inget för mig. 

Höststorstäda är kanske min favorit. På våren är man liksom mentalt redan därute och 

att du skrubba av allt vinterdamm känns behövligt, jo...men inte speciellt kul. 

Men annat är det på hösten! O jaaa....! 

Man vet ju att nu blir det att "flytta in" så småningom och få kura skymning och tända 

ljus och unna sig lite extra gott. Både i grytorna, men också på det mer

mentala planet. Till hösten plockar jag fram min yogamatta. Det är bara så att den 

har en tendens att samla damm under sommarmånaderna. Finns så mycket annat då. 

Men till hösten åker den fram - och det är behövligt! Ju äldre (och stelare) jag blir

ju mer viktig inser jag att den är. När hösten kommer blir jag 

också mer taggad på långpromenader. Vare sig jag, eller hunden, är väldigt 

sugna på att traska långt då sommarhettan ligger över en 

som en gammal tung yllefilt. 

Men när höstens sköna svalka ger ett litet löfte om vad 

som är på kommande, då piggnar vi till! 

Eftersom jag ett bra tag redan rensat ut en massa onödiga grejer 

tar höst-stor-städningen inte speciellt länge. Senast här märker man

skillnaden med att inte ha så mycket grejer. 

Att städa går fort. Även om jag bytte ut det lilla pynt jag har från

sommarpynt till höstpynt. Vilket i det stora hela bestod av att byta 

dynvar på några kuddar i soffan och byta ut en mysfilt. 

Och så fyllde jag på mina shampoo- och balsamburkar med mitt

favoritmärke. I takt med att jag började tänka mer "minimalistiskt" blev det 

just här lite "avigt" och en slags krock mellan det visuellt minimalistiska 

och det faktiska minimalistiska. 

Jag vill gärna också ha det till en viss grad visuellt minimalistiskt hos oss.

Till exempel vill jag inte ha fula shampoo- och balsamflaskor stående

framme i vårt badrum. För mig får också det att bara ta en snabb dusch vara

en estetisk upplevelse i form av vackra, sköna handdukar och 

frånvaron av fula plastflaskor. För väldigt få shampoo-flaskor är sparsmakade

nog för min smak. För att inte tala om tandkrämstuber! 

(Börjar någon (snälla!!!!) tillverka enfärgade tandkrämstuber - må så 

vara fast gröna, rosa eller orange så köper jag dem - bara jag slipper 

de där erbarmliga färgsprutande och full- och fulritade-figurskrikande 

tuberna som nu finns på marknaden.) 

Men tillbaka till mina shampoo- och balsamburkar. 

Det är absolut inte minimalistiskt i "numerisk" mening att jag skaffade 

 burkar att fylla på med min favoritshampoo och -balsam. 

Men som estet värdesätter jag enormt att ha ett avskalat och (i mitt tycke) 

behagligt badrum att bada i. Ett rum där stunden för nödvändig tvagning också 

tillåts bli en lugn stund där enkel estetik tillför en slags avslappning genom sin

frånvaro av kommersiellt brus. Därför fyller jag på mina enkla burkar för 

shampoo och balsam även om det hade varit mer minimalistiskt "på riktigt"

att köra med butikens burkar. Men jag vill inte. 

ÖSTERSJÖDAGEN

Östersjön har en alldeles egen dag. 

Östersjödagen.

Firas den sista torsdagen i augusti med tanken att lyfta upp vikten att skydda och 

vårda vårt gemensamma lilla hav.

Havet, som hör till de mest sårbara i världen. 

Östersjön är lite som ett badkar och på sitt sätt begränsat område.

Karikerat kan man säga att den skit 

(i form av föroreningar, plaster, näring som inte skall rinna ut i havet)

som hamnar i havet stannar i havet. 

Visst rinner det nytt vatten till från åar och bäckar, men sundet

ut mot stora världshaven är så smalt så vattenutbytet blir inte stort 

nog för att "späda ut" den övergödning som hela tiden sker. 

Vill du läsa mer om Östersjödagen så KLIKETIKLICK

RENSA UT

Stack mig in hos bekanta på vägen hem från stugan. De har precis fått färdigt sin sommarstuga - nej, sommarhus är det nog mer och upptäckte en intressant grej i mig själv. 

Ännu för något år sedan skulle jag säkert tyckt att den stil de valt hade varit för enkel, 

för minimalistisk, för sparsmakad. Men nu kändes den bara otroligt behaglig. 

Jag har ju snusat på det här med minimalism ett tag, men är långt ifrån att kalla mig så. 

Däremot är det länge sedan jag shoppat, så även om det inte åkt ut så mycket grejer så har 

det definitivt inte kommit in något heller. 

Tidigare i somras hade jag några goda barndomsvänner på besök till stugan och en av dem

undrade hur jag kunde ha så lite "stök" , dvs sådant som gamla tidningar, udda kläder, sådant 

där man tror man kommer att behöva men aldrig egentligen kommer att behöva. 

Och visst har jag sådant - också. Men inte så mycket. Är rätt bra på att aldrig ta in det.

Till stugan, till hemmet - då slipper man besväret med att försöka bli av med det...

Så att ha en viss "inredningsstil" är inte alltid att ständigt välja nytt utan att välja

bort allt sådant som inte passar - eller behövs. 

Lite inspirerad av deras mycket rensade stil blev jag lite inspirerad

att faktiskt gå igenom vad jag har och rensa lite mer. 

Lite som myrorna gör i sin stubbe, bär ut allt som är onödigt. 

Men hörni - ha en skön ny vecka. 

DÅ HAVET KOKAR

Vaknade på morgonen av att det plaskade i viken. 

Stugan ligger vid en fjärd, men det bildas en liten vik

mellan två uddar som sticker ut i havet. 

Den är kanske en knapp kilometer bred. 

Kikade ut genom fönstret och såg att ett gäng skarvar landade i

viken. Det är inget märkligt med det, de brukar dyka upp här på

höstarna, några tiotal. Kanske hundra? 

Lade huvudet på dynan och planerade sova vidare, men plasket i 

viken bara fortsatte och ökade dessutom. 

Jag steg upp och kollade ut genom fönstret och mängden skarvar som 

kom flygande in i viken bara ökade och ökade. 

Nu måste jag ge mig ut och kolla in fenomenet! 

Hade den här gången bara tagit mitt teleobjektiv med så lyckades inte 

fånga på bild den enorma mängd fåglar. Vi talar hundratal, uppemot tusen enkelt!

De nästan landade på varandra där i vattnet. Synen var nästan

overklig och som fågel är skarven ju aningen kuslig enligt 

många och intrycket förstärktes bara av att de är alldeles tysta. 

Bara havet som kokar. 

De stannade inte länge i viken, kanske skrämdes de

iväg av hunden som kom ut för att kolla vad det var jag stod 

och fotade. Lika häftigt som det var när de landade i viken,

lika mäktigt var det när de drog vidare. 

Kvar blev en nästan trolsk känsla - var de här på riktigt? 

Plötsligt låg vikens vatten stilla igen, bara en liten morgon-

bris som rörde till ytan. 

DET LILLA VACKRA

Augustikvällen är så ljum, varm men samtidigt sval. 

Som om sommaren dröjde kvar i varje liten vrå av stillhet medan

hösten smyger sig in som små vindilar av svalka. 

Morgonens fuktiga dimma och kvällarnas dova sken. 

Sätter mig i trädgården och för engångs skull har jag faktiskt musik

i mina lurar. Skönt och lugnt pianoklink av klassiska stycken stänger

ute trafikens ljud och gör stunden än mer melankolisk, rentav vemodig. 

Tänder ljuset och sätter mig en stund och bara njuter. 

Trädgården mörknar runt mig och bara den lilla lågan är.