KORTA STEG

Häromdagen stötte jag på en bekant i matbutiken som (uppenbarligen) följer

mig på instagram (där jag lite aktiverat mig i sommar - oftast är jag mest inaktiv där). 

Nå, hur som helst så påpekade han att jag visst mest varit i trädgården i sommar, av bilderna 

att bedöma, och inte så mycket ute i skog och mark som jag brukar. 

Helt rätt. 

Har en rygg som periodvis bestämmer sig för att vara på dåligt humör. 

Den här sommaren har den varit ständigt på dåligt humör känns det som.

Och jag har inte varken haft lust - eller periodvis ens kunnat - gå, vandra, 

promenera så mycket som jag velat. 

Frustrerande. 

Konditionen har rasat och är nu så dålig att jag skäms! 

Nu börjar ryggen kännas bättre igen, och idag var jag på en mycket kort

skogspromenad. Det var skönt. Visserligen fick jag ont i ryggen precis

efter promenaden, men det gick över efter ett tag, men framför allt

kändes det så skönt i huvudet. Även om promenaden bara var små 

babysteps mot vad jag brukat gå innan så kändes det meningsfullt

och precis så där lugnande som en tur ut i naturen bara är. 

*

Jag har alltid tagit för givet att jag kan röra på mig, helt obehindrat. 

Har alltid varit både frisk och stark, men så händer något som gör att man

börjar tvivla. Tänk om jag inte...blir bättre....än såhär?

Tanken har slagit mig under sommaren, men har försökt skjuta den ifrån mig. 

Dagens skogspromenad, med korta steg och inte så lång, 

gav mig ändå hoppet tillbaka. 

Än kommer den dagen då jag lämnar trädgården och ger

mig ut på tur med min kamera i naturen istället. 

SOM OM DET VAR SKOLSTART

Tänker ibland att jag har liksom tre nyår i mitt år. 

Det där då det fysiska året byts från en nummerserie till en annan. 

Sedan har jag ett "nyår" till då jag kan skriva mars-månad. Då har jag hela 

underbara växtsäsongen framför mig. Kan vara knepigt att 

förstå för någon som är noll-intresserad av det här med växter, djur och natur.

Fast jag undrar - finns det sådana människor ens? 

Och det tredje "nyåret" är precis inför dörren nu. 

När barnen var små var det naturligt att skolstarten blev en slags omstart. 

Nytt skolår. 

Nu när de är vuxna finns inte riktigt samma indelning, inte lika tydligt,

men de senare åren har jag senarelagt min sommarsemester och eftersom

jag precis återvänt till jobbet känns det nästan som om det var skolstart.

I trädgården har sensommarblommorna tagit över scenen, 

massor av det ätbara är färdigt att skördas. 

Som en utpräglad höstmänniska är det här det absolut bästa "nyåret" på året.

En favorit i trädgården - både för mig och uppenbarligen också 

för pollinerarna - är den rödbladiga basilikan 'Yemenite' 

som absolut kommer att blien återkommande gäst i trädgården. 

Det sved lite när jag hade köpt den och visste att jag måste klippa ner 

den till bara 1/3 av den taniga plantans storlek. På det sättet förgrenar 

den sig och blir som en buske. Men det svider att göra det när man 

då på försommaren är så svältfödd på allt 

växande och att kapa något som lyckats växa till sig något 

smått då känns nästan absurt!  

Men det är det värt! Jag lovar! 

Nu är plantan knappa metern hög och väl förgrenad. 

Och totalt full av bin, humlor och soliga dagar även fjärilar. 

Dessutom satte jag de avklippta skotten i ett glas för att rota sig, 

så egentligen fick jag mer av att klippa bort.  

Såhär såg det ut när jag lade de smått trötta toppskotten i vatten

då i början av juni. Idag är dessa en stor planta. 

*

Och ja...För att återkomma till den fösta bilden. 

Jag som inte någonsin skulle ta in en dahlia i min trädgård,

är riktigt glad i min dahlia och misstänker skarpt att det kanske blir att skaffa 

några till till nästa år - nyåret nr 2 år 2021. 

Jag gillar att se framåt. Men att nu planera för sommaren 2021? 

Det är kanske att ta i?

Det är ju kvar av sommaren 2020 ännu, eller hur? 

Och hela den ljuvliga sensommaren och hösten som, i min värld, är 

den bästa årstiden av dem alla. Den ligger som på en bricka och väntar på en. 

Underbara årstid! 

EN SEMESTERS BESTÅNDSDELAR

Tänker ibland på hur annorlunda semestern blev från det som 

var på planeringsstadiet då i vintras - innan covid19. 

Planerna innehöll norra Norge, innehöll naturfotografering, innehöll mer resor. 

Nu blev det ju inte så. Inte för att jag inte skulle ha kunnat åka till Norge, men 

det blev ju så otroligt populärt att åka dit, så jag avstod. Folkmassor - i synnerhet på 

leder ut i naturen - är inte riktigt min grej. 

Istället har jag faktiskt varit mer än ivrig att uppdatera min andra blogg och 

Ta mig istället längs kungsvägen allt närmare östgränsen. Det har medfört besök i städer som 

på sitt sätt är så bekanta att det annars helt enkelt inte blir att "turista" i dem 

om jag inte hade haft en "orsak". 

Men visst har jag också hängt på stugan och glott på havet också. Men kanske

inte fullt så mycket som jag brukar. Det har dels med vädret att göra faktiskt. 

Den här sommaren har ju inte varit sådär tokvarm som några somrar innan, vilket

jag personligen tycker att är riktigt skönt, för då orkar man göra annat än bara flämta sig

genom dagarna och vänta på lite svalka framåt natten. 

Och sådana dagar försöker jag uthärda helst vid havet. 

Men nu när det inte varit så hett har jag också trivts hemma i trädgården. 

Det bästa är att få sätta sig i pergolan, hälla upp ett glas vin och börja gå igenom

bilderna från dagens utfärd. Sitta en stund för sig själv och njuta. 

Idag är semesterns sista fredagkväll. Som alltid är det lite sentimentalt. 

En plog med gäss flög just över och det om något bådar höst. 

Kvällarna blir mörkare. 

Det är vemodigt, men samtidigt skönt med vardag och rutiner igen. 

Som idag då det blir fredagspizza. 

Vi har i byn fått en ny företagare som serverar äkta napolitanska pizzor. 

De måste testas! 

* 

Edit: Pizzorna var underbara! 

Blir alltid glad när omgivning och mat känns bra, båda två.

Och så ett extra plus för den supertrevliga betjäningen! 

Har ni vägarna förbi, stanna på en pizza, en lunch eller en kaffe med italiensk glass

HÄR

SEMESTER TILLSAMMANS ÄR SAMESTER

Än hör jag syrsorna, var min första tanke då vi, jag och gubben, landade ute på stug-

udden för några dagars sAmester och kvällen sakta led mot natt och syrsornas sång

satte igång. Gubben hör dem inte längre. Jag gör. I år i alla fall.

I övrigt hade vi en underbar kväll. Precis lagom allt.
Lite för mycket kronärtskocka dock. Det är överraskande mättande!

De här kokade jag i en dryg halvtimme, man märker när fjällen börjar släppa.
Så bara lite smält smör. Jag hade i lite salt, lite limesaft och pressad vitlök.
Så bara att dra loss fjällen doppa dem i smöret och suga ut det mjälla "köttet".
Och så jobbar man sig in mot kärnan av kronärtskockan och där är ju det bästa.
På med lite mer lime och aaaah....matlycka.

*

I dag har jag suttit och redigerat määäängder av bilder som jag skall ha till
min kungsvägsblogg. Men mer om det kan ni ju läsa:

H Ä R

I den bloggen har vi landat där jag bor, och nu skall vi bege oss österut
mot den ryska gränsen.

*

Men nu  skall jag ta och njuta regn ett tag.
Här faller nu ett stilla och varmt sommarregn och
efter en kort skogspromenad - mycket kort, har lite strul med ryggen - är svampkorgens
botten i alla fall nästan täckt med knallgula kantareller och de behöver rensas.

Sommarsyssla. 

I TRÄDGÅRDEN

Även om många klagar på semestervädret så är jag helt av motsatt åsikt. Jag älskar när det är runt 20 grader och har inget emot sommarregn faktiskt. Saknar inte alls hettan och torkan.

Trädgården är av totalt samma åsikt. Det jag planterade i våras har växt så det knakar 

och etablerat sig fint i rabatterna. Mitt tema var ju vitt- rosa - lila - vinrött - svart kryddat med lime och det funkar tycker jag. De där dramatiska mörka tonerna gör att det inte blir så gull-lulligt som 

om det bara var rosa och lila och vitt. 

Lite spark ger de där mörka tonerna. 

Jag har varit överraskande mycket hemma-hemma denna semester. Har inte varit

i närheten heller så mycket på stugan som jag brukar. Nästan inte alls faktiskt. 

Men det har varit lite fotouppdrag och så är det ju bara så att även om jag är

helt okej med att vädret är som det är så längtar jag kanske inte helt till 

den där kyliga vinden från havet. Inte i juli. 

I september är det en hel annan sak. 

Så hemester i allra största grad för min del alltså. 

Har också läst mer än jag gjort på åratal! Blev precis klar med Hanne-Vibeke Holsts

bok Som Pesten. I dessa corona-tider var det minsann aktuell läsning.

I morgon - om vädret det tillåter - skall jag åka ut och lufta min kamera igen. 

För även om jag är en hemmatomte av högsta rang, 

så börjar månader av distansarbetet hemifrån plus de allmänna 

rekommendationerna att inte resa så mycket 

kännas även hos mig som att ha på sig en för liten blus. 

Det spänner och känns inte speciellt bekvämt. 

I vanliga fall brukar jag faktiskt älska att åka ut till stugan för att just 

distansera mig och få vara för mig själv - bort från allt "hösel". 

Nu känns det mesta lite väl lagom. På alla plan. 

Aldrig är människan nöjd. 

Kanske det är så?