Häromdagen stötte jag på en bekant i matbutiken som (uppenbarligen) följer
mig på instagram (där jag lite aktiverat mig i sommar - oftast är jag mest inaktiv där).
Nå, hur som helst så påpekade han att jag visst mest varit i trädgården i sommar, av bilderna
att bedöma, och inte så mycket ute i skog och mark som jag brukar.
Helt rätt.
Har en rygg som periodvis bestämmer sig för att vara på dåligt humör.
Den här sommaren har den varit ständigt på dåligt humör känns det som.
Och jag har inte varken haft lust - eller periodvis ens kunnat - gå, vandra,
promenera så mycket som jag velat.
Frustrerande.
Konditionen har rasat och är nu så dålig att jag skäms!
Nu börjar ryggen kännas bättre igen, och idag var jag på en mycket kort
skogspromenad. Det var skönt. Visserligen fick jag ont i ryggen precis
efter promenaden, men det gick över efter ett tag, men framför allt
kändes det så skönt i huvudet. Även om promenaden bara var små
babysteps mot vad jag brukat gå innan så kändes det meningsfullt
och precis så där lugnande som en tur ut i naturen bara är.
*
Jag har alltid tagit för givet att jag kan röra på mig, helt obehindrat.
Har alltid varit både frisk och stark, men så händer något som gör att man
börjar tvivla. Tänk om jag inte...blir bättre....än såhär?
Tanken har slagit mig under sommaren, men har försökt skjuta den ifrån mig.
Dagens skogspromenad, med korta steg och inte så lång,
gav mig ändå hoppet tillbaka.
Än kommer den dagen då jag lämnar trädgården och ger
mig ut på tur med min kamera i naturen istället.