VILDPELARGON

Alla pelargoners moder har vi här.

I teorin alltså. Eller också lite i praktiken. 

Det här är en av dessa urmödrar. Vildpelargonen från Australien.

Pelargonium australe. 

Jag är som känt inte speciellt förtjust i fläskiga blommor, vilket många framodlade sommarblommor

kan vara. Det blir liksom för mycket av det goda. 

Tycke och smak skall förstås inte diskuteras, men jag gillar mer det sparsmakade. 

Och fast dessa vildpelargoner inte kan tävla i blomprakt med de mer förädlade släktingarna så finns det en sak som vildpelargonerna har helt i egen klass.

Och det är hur snabbväxande de är! 

Jag ångrar verkligen att jag inte tog en bild av den stickling jag fick för en månad sedan.

Då var det bara en liten pinne med några fjuttiga blad. Inte mycket för världen. 

Först fick den en liten pytteliten kruka att bo i, men i ett nafs hade den

vuxit ur den och fick flytta in i följande storlek. 

Vildpelargoner har ett spännande växtsätt. Man liksom formligen ser hur nya blad

skjuter ut ur stammen i takt med att den växer på höjden. 

Och idag sprack de första blommorna ut! 

Från stickling till blomning på en månad. Då vet man att det 

finns växtkraft så det förslår! Vildpelargonerna ser som sagt

inte mycket ut för världen när de är små sticklingar bara, men 

kan utveckla sig till ena riktiga bamsingar! 

Vad är då en vildpelargon? 

Jo, det är en pelargon som påträffats ute i naturen, som växer vild där. 

Inte hos oss - förstås, men i Sydafrika, endel i Australien, en art

växer bara på on St. Helena som vi alla känner till från spelet

Afrikas stjärna. Den nordligaste arten av vildväxande pelargoner

har påträffats i de Turkiska bergstrakterna. 

När man föreställer sig hur vildpelargonen (och andra växter också förstås) växer i det vilda 

kan man lättare försöka efterlikna de växtförhållanden de har där. Då får man krukväxterna att

trivas, så "enkelt" är det....

Vad är då en ren vild art? 

Blomman skall vara fröäkta, dvs ett frö som tas från en planta

skall då man sått det ge en likadan planta, och det skall ske

naturligt. Plantan skall kunna fröså sig själv. 

Pelargoner växer i det vilda ofta på klippkanter, eller längs skogskanter 

där marken är sandig eller till och med stenig. Det regnar sällan, men 

när det regnar så regnar det rejält. Det skall man försöka efterlikna. 

Än står min lilla vilde i alldeles vanlig såjord, men när jag så

småningom planterar om henne i en större kruka innan hon 

får flytta ut så blandar jag i antingen rejält med sand eller vermikulit 

för att försöka efterlikna dess naturliga växtplats en aning. 

Återkommer med hur hon utvecklats senare i sommar!

Min fina, lilla Vilda. 

MORSDAG

Sedan jag blev mor för första gången har jag nog 

nästan alla morsdagar helst av allt firat den genom att

få skrota omkring i trädgården. 

Den här tiden på året är ju bara så fin! 

Man har en hel sommar framför sig och innan ogräsens invasion

tar fart känns det som om alla möjligheter till vad som helst 

finns att förverkliga i trädgården. Det är underbart att jobba på

därute. Det är ljust till långt på kvällen, ingen mygg, inga knott.

Det är svalt och fräscht och har man bara flyttat blicken en stund bort från 

något växande tycker man sig se hur det vuxit då man ingen fäster blicken vid det. 

Det är magiskt så här års! 

Hemskt oromantiskt, men min familj vet redan att jag helst

skaffar min morsdagsblomma själv. Jo, jag är lite småpetig, jag vet.

Men i ärlighetens namn tror jag mina grabbar och gubbe i hemlighet

är tacksam över vårt arrangemang! De behöver inte våndas över

vad jag måntro skulle vilja ha som morsdagsblomma.

Och jag kan med gott samvete botanisera bland allt härligt i

plantskolorna just nu. 

Mitt tema för uteplatsen och sommarblommorna varierar 

ju ofta från år till år, och jag har den största förståelse på

att karlarna mina inte fullt ut hänger med...

...så ja, jag väljer min morsdagsblomma själv. 

Den här gången vet jag bara inte om jag valde blomman för 

blommans skull eller för den galet vackra mossiga krukan...? 

Hoppas ni alla hade en skön söndag. 

Hur ni än firade den! 

*

Ps. I morgon skall det bli bara ett par grader varmt (kallt) 

och till och med en liten risk för snöslask! 

ÄNTLIGEN FREDAG

Jag har inte längre full koll på hur länge jag enbart jobbat hemifrån, men några veckor

har det ju blivit redan. Och som det nu ser ut kommer det att fortsätta sommaren ut. 

Inte mig emot - jag gillar att jobba för mig själv. Får faktiskt mer gjort. 

Eller så känns det bara så. Inte vet jag. 

På onsdag flyttade jag kontoret ut. Dels var det första dagen som var så varm att 

det faktiskt kändes ok att sitta ute (stilla) och jobba. Dels kände jag att det

blev lite för stökigt inne då gubben fick för sig att tvätta fönstren. Och jag 

kan ju inte klaga att han gör det jobb jag avskyr så jag  drog mig tyst undan och lät honom 

hållas. När min arbetsdag var slut kunde jag komma in och wow:a över de kristallklara 

fönsterrutor som blivit av med vinterdammet. Underbart! 

"Kontorshunden". 

Fördelen med att jobba hemifrån är ju också att varken hunden eller

min för var dag växande skara sådder blir utan min uppmärksamhet. 

Man blir lätt ivrig med att peta ner frön i jorden.

Sen plötsligt har man en uppsjö av små plantor som skall skötas om som små bebisar. 

Tänkte för mig själv idag - stackars sate som hamnar och ta hand om 

detta om jag vill hänga på stugan en vecka eller två i sommar...

Nåh, vi tar det problemet sedan. 

I morgon blir det att lägga de sista stenarna och så börjar rabatten runt pergolan vara klar.

Alla plantor är ju ännu så små och alla buskar kala, men för min själs ögon

ser jag hur frodigt och fint allt kommer att bli om....typ 3 år.

Trädgård är inte för håsapettrar. Men man skulle ju ändå

vilja att det skulle gå fortare. Lite fortare. 

Nu skall jag gå och glo in i mina såkrukor. 

Om där skulle finnas ett litet grönt liv i någon av dem.

Alltså kommit ett tecken på liv sedan jag för två timmar sedan kollade. 

*

Den här corona-våren har fått endel människor att baka, andra att renovera om 

hemma, och i mig har den återuppväckt en slumrande trädgårdsmästare. 

SAKURA-TID

Precis när Valborg och första maj "festligheterna" är förbi så kunde man ställa till med ett

Hanami i trädgården. Hanami är ju den högtid som man firar i Japan, och numera 

också på många andra håll, då körsbärsträden blommar. 

Vi har på gården ett jättestort träd av japanskt körsbär. 

Sakura.

Jag brukar skämtsamt säga att elva månader, tre veckor och två dagar står

den där och är ganska så oansenligt och nästan lite osynligt. 

Men så kommer de där några dagarna i april-maj då hela trädet blir till en

enda stor gräddbakelse. 

Det går så fort! 

Ena dagen är det bara djupröda knoppar och så nästa gång man 

blickar mot trädet är det bara rosa fluff alltsammans. 

Kommer det sedan en blåsig dag är allt över. 

Hanami betyder "att beskåda blommor" och när körsbärsträden står i blom

går det inte att undgå. Att betrakta det vackra i blomman hör till den japanska 

estetiken, men den vill också få en att tänka på livets väsen och dess

förgänglighet. De olika skeden i blomningen skall påminna oss om

det. På japanska finns ett utryck för det, mono no aware. 

Den mest korrekta översättningen är "tingens patos" men man tolkar det 

också som "empati gentemot tingen" eller

"känslighet för det kortlivade". 

Där finns ett visst vemod och melankoli i det hela. 

Vetskapen om att alla goda ting inte varar för evigt, 

men att man skall njuta av de stunder som är. 

Då de är. 

För en vindpust och det vackra kan vara över.

Men tills det. Bara att njuta. 

I VÄNTAN PÅ REGNET...

Enligt den mycket exakta väderleksappen YR.no skall det börja regna rejält om...15 minuter. 

Jag brukar ibland ställa klockan efter väderleksappen. 

Regnet är välkommet, och för en gång skull är jag helt i tidtabell med det vad jag 

ville hinna få gjort innan regnet.

Det som kan sås nu är sått och potatisen satt. 

Bara lite regn och värme så blir det hur bra som helst! 

I år odlar jag två sorters potatis. Först in i jorden (och förhoppningsvis upp därifrån också) är sorten 'Jussi'. Under många år har jag odlat den kanske vanligaste nypotatisen 'Timo' men kände att nu 

skulle det vara skoj med en anna sort. 'Jussi' är, precis som 'Timo', en sort som man kan sätta i rätt så kall jord. Den här skall vara aningen mjöligare och man kallar den också för den tidigaste mos-potatisen. En ny bekantskap för mig. 

Lök, det skall man väl alltid odla om man så bara har en lite plätt med jord? 

Jag har ju inget direkt trädgårdsland - och vill nog inte ha det heller - men lök kan man peta ner

lite varsomhelst. Har en del av min nya rabatt som kommer att bli fylld med funkior, här sorten 

Hosta sieboldiana 'Blue Angel'. De tar enkelt en växtsäsong, eller två, för att växa ihop sig, så i iallafall i år kommer jag att odla lök mellan Hosta-plantorna. 

Tänker att det till och med kan bli riktigt snyggt med lökens blast som sticker upp bland 

funkians lugna stora gröna blad. Och när lökblasten på sensommaren börjar gulna kan jag bara

gömma den under funkians stora blad. 

Så är det tänkt. I teorin åtminstone.  

Om det är något jag lärt mig under år av mer eller mindre ivrigt

trädgårdsarbete så är det att det rätt sällan blir precis som man tänkt sig.

Vårar, somrar och höstar för att inte tala om vintrar beter sig inte alltid som man 

önskar att de gjorde. Växter för skugga visar sig trivas riktigt bra i sol bara

läget i övrigt är rätt. Och vise versa. Det oaktat är det klart att sannolikheten att 

en växt skall trivas är större om man följer rekommendationerna. 

Och växter kan man ju alltid flytta på! Det är en del av charmen med trädgård. 

Man flyttar och funderar och gräver och gräver om igen. 

Så håller man på tills man själv - och plantorna - är nöjda. 

För det är så mycket i varje trädgårds mikroklimat som spelar så stor roll.

Vindförhållande, markförhållande, jordens struktur och kvalitet. 

Har själv mycket sol på våren, men i och med att här finns så mycket

stora lövträd så blir vårens soliga platser mer platser av vandrande skugga under

sommaren. Därför är det så viktigt då man blivit med ny trädgård att låta ett år gå

innan man ger sig i kast med jättestora förändringar. Att ge tid att känna in alla

årstider och skriva upp (!) var vårens första solstrålar når. Där planterar man vårlökar

och kanske en liten sittplats att dricka sitt kaffe på i mars och vända näsan 

mot solen. På sommaren skall man kolla var det känns skönast att ha sin uteplats, 

eller matplats på. Med ett klimat som förmodligen ger oss hetare somrar är det

kanske inte längre trädgårdens soligaste hörn som är den platsen...

Välj hellre en med sen kvällssol. 

Det är också lätt att man tänker att det man odlar i matväg skall ha så

soligt som möjligt. Det stämmer inte heller helt. Många trivs faktist bättre i 

så kallad vandrande skugga. 

Ja, ni hör, trädgårdsmästaren i mig (jo, jag är faktiskt utbildad sådan) går igång 

så här på våren. De som inte är intresserad av trädgård kan kanske återkomma i 

höst till min blogg. I sommar blir det mycket trädgård då coronan 

förmodligen ser till att en inte reser så himla mycket någonstans alls. 

En förträfflig tidpunkt att satsa lite mer på trädgårdens nyplanteringar 

som ju kräver mer vattning och skötsel det första året. 

Nästa år sköter den sig själv. Oftast. Om man valt rätt växt för rätt plats. 

*

Oj, oj så långt det här blev. Jag blev lite ivrig, märker jag. 

Och ja, vi åt första lunchen ute i går. 

Vårrullar (vad annars, hahahah...) och skumpa. 

Våren till ära! Skål!