SAKURA-TID









Precis när Valborg och första maj "festligheterna" är förbi så kunde man ställa till med ett
Hanami i trädgården. Hanami är ju den högtid som man firar i Japan, och numera 
också på många andra håll, då körsbärsträden blommar. 

Vi har på gården ett jättestort träd av japanskt körsbär. 
Sakura.

Jag brukar skämtsamt säga att elva månader, tre veckor och två dagar står
den där och är ganska så oansenligt och nästan lite osynligt. 

Men så kommer de där några dagarna i april-maj då hela trädet blir till en
enda stor gräddbakelse. 

Det går så fort! 
Ena dagen är det bara djupröda knoppar och så nästa gång man 
blickar mot trädet är det bara rosa fluff alltsammans. 
Kommer det sedan en blåsig dag är allt över. 

Hanami betyder "att beskåda blommor" och när körsbärsträden står i blom
går det inte att undgå. Att betrakta det vackra i blomman hör till den japanska 
estetiken, men den vill också få en att tänka på livets väsen och dess
förgänglighet. De olika skeden i blomningen skall påminna oss om
det. På japanska finns ett utryck för det, mono no aware. 

Den mest korrekta översättningen är "tingens patos" men man tolkar det 
också som "empati gentemot tingen" eller
"känslighet för det kortlivade". 

Där finns ett visst vemod och melankoli i det hela. 
Vetskapen om att alla goda ting inte varar för evigt, 
men att man skall njuta av de stunder som är. 

Då de är. 

För en vindpust och det vackra kan vara över.
Men tills det. Bara att njuta. 

I VÄNTAN PÅ REGNET...


Enligt den mycket exakta väderleksappen YR.no skall det börja regna rejält om...15 minuter. 
Jag brukar ibland ställa klockan efter väderleksappen. 

Regnet är välkommet, och för en gång skull är jag helt i tidtabell med det vad jag 
ville hinna få gjort innan regnet.

Det som kan sås nu är sått och potatisen satt. 
Bara lite regn och värme så blir det hur bra som helst! 



I år odlar jag två sorters potatis. Först in i jorden (och förhoppningsvis upp därifrån också) är sorten 'Jussi'. Under många år har jag odlat den kanske vanligaste nypotatisen 'Timo' men kände att nu 
skulle det vara skoj med en anna sort. 'Jussi' är, precis som 'Timo', en sort som man kan sätta i rätt så kall jord. Den här skall vara aningen mjöligare och man kallar den också för den tidigaste mos-potatisen. En ny bekantskap för mig. 

Lök, det skall man väl alltid odla om man så bara har en lite plätt med jord? 

Jag har ju inget direkt trädgårdsland - och vill nog inte ha det heller - men lök kan man peta ner
lite varsomhelst. Har en del av min nya rabatt som kommer att bli fylld med funkior, här sorten 
Hosta sieboldiana 'Blue Angel'. De tar enkelt en växtsäsong, eller två, för att växa ihop sig, så i iallafall i år kommer jag att odla lök mellan Hosta-plantorna. 

Tänker att det till och med kan bli riktigt snyggt med lökens blast som sticker upp bland 
funkians lugna stora gröna blad. Och när lökblasten på sensommaren börjar gulna kan jag bara
gömma den under funkians stora blad. 

Så är det tänkt. I teorin åtminstone.  



Om det är något jag lärt mig under år av mer eller mindre ivrigt
trädgårdsarbete så är det att det rätt sällan blir precis som man tänkt sig.
Vårar, somrar och höstar för att inte tala om vintrar beter sig inte alltid som man 
önskar att de gjorde. Växter för skugga visar sig trivas riktigt bra i sol bara
läget i övrigt är rätt. Och vise versa. Det oaktat är det klart att sannolikheten att 
en växt skall trivas är större om man följer rekommendationerna. 

Och växter kan man ju alltid flytta på! Det är en del av charmen med trädgård. 
Man flyttar och funderar och gräver och gräver om igen. 
Så håller man på tills man själv - och plantorna - är nöjda. 
För det är så mycket i varje trädgårds mikroklimat som spelar så stor roll.
Vindförhållande, markförhållande, jordens struktur och kvalitet. 

Har själv mycket sol på våren, men i och med att här finns så mycket
stora lövträd så blir vårens soliga platser mer platser av vandrande skugga under
sommaren. Därför är det så viktigt då man blivit med ny trädgård att låta ett år gå
innan man ger sig i kast med jättestora förändringar. Att ge tid att känna in alla
årstider och skriva upp (!) var vårens första solstrålar når. Där planterar man vårlökar
och kanske en liten sittplats att dricka sitt kaffe på i mars och vända näsan 
mot solen. På sommaren skall man kolla var det känns skönast att ha sin uteplats, 
eller matplats på. Med ett klimat som förmodligen ger oss hetare somrar är det
kanske inte längre trädgårdens soligaste hörn som är den platsen...
Välj hellre en med sen kvällssol. 

Det är också lätt att man tänker att det man odlar i matväg skall ha så
soligt som möjligt. Det stämmer inte heller helt. Många trivs faktist bättre i 
så kallad vandrande skugga. 

Ja, ni hör, trädgårdsmästaren i mig (jo, jag är faktiskt utbildad sådan) går igång 
så här på våren. De som inte är intresserad av trädgård kan kanske återkomma i 
höst till min blogg. I sommar blir det mycket trädgård då coronan 
förmodligen ser till att en inte reser så himla mycket någonstans alls. 

En förträfflig tidpunkt att satsa lite mer på trädgårdens nyplanteringar 
som ju kräver mer vattning och skötsel det första året. 
Nästa år sköter den sig själv. Oftast. Om man valt rätt växt för rätt plats. 

*

Oj, oj så långt det här blev. Jag blev lite ivrig, märker jag. 

Och ja, vi åt första lunchen ute i går. 
Vårrullar (vad annars, hahahah...) och skumpa. 
Våren till ära! Skål! 



DET LILLA PROJEKTET


Ja, det var väl någonstans här det hela började. Med de där första bestämda spadtagen.
Finns något skönt i den där stunden när man börjar ett nytt projekt. 
Det må vara ett trädgårdsprojekt, ett skrivprojekt, ett vad-som-helst-projekt. 

Det första spadtaget, konkret eller bildligt, är så himla viktigt. 
Man startar en resa, en vandring. Som skall leda till ett mål man lagt. 



Mina trädgårdsmål har alltid varit synnerligen "snälla". På det sättet att jag strävar efter att 
trädgården aldrig, aldrig skall kännas som en börda, som ett måste. 
Trädgård skall vara lustfyllt! 

Av den orsaken har den således de senaste åren inte utvecklats alls. Min fokus har varit på annat. 
Men i år! I år! 

Så jag längtat efter det där magiska första spadtaget! 




Här har ni förresten "Kolmonen" (sv. "Den Tredje") . Jodå, en katt 
kan heta så! Det är min äldre grabbs katt som huserar här i samma
trädgård, vi delar samma gårdstun. Hon är bedårande! 


Idag var det inte bara spaden som arbetade. Även yxans taktfasta och relativt regelbundna 
slag ljöd mellan björk och lönn som håller på att slå ut sina mössöron. 
Det är så mycket som händer på en och samma gång under några intensiva
veckor på en gård, och i en trädgård. 



Jobbar man ute blir man törstig. 
Från min barndom minns jag att vi hade mjöd, inte bara till Valborg, utan 
nästan hela sommaren - i iallafall fram till Midsommar. 
Det är för mig en "trädgårdsarbete-dryck". 

Passar bra nu när mitt projekt här hemma dragit igång! 

BLACK IS THE NEW....BLACK


Säsongen att mata småfåglarna börjar onekligen vara på slutrakan,
även om det snöade idag. Den 29 april. 

Jag kanske nämnde här innan att jag länge varit på jakt efter en lite rejälare
fågelmatsgrej som både skulle rymma lite mer än ett par nävar frön
OCH dessutom vara snygg. 

Den här är ju som ett litet muminhus. Verkar vara av bra
kvalitet och rymmer ca 6 liter frön. Skönt att inte riktigt alla dagar behöva
gå ut och fylla på. 

Jag beställde min från wildlifegarden i Sverige, men såg senare att den också
finns här i Finland hos Hyötökasviyhdistys

Men jag lovar - det tog ett tag innan jag hittade en som är både rymlig och fin...


Rymliga fågelmatningsfunderingar finns det nog att få. 
Men det är inget jag tycker att är fint att hänga i trädgården. 
Inte synligt i alla fall! 

Kan inte hjälpa att jag undrar hur den som designat den här tänkte när man 
valde den mest fula och mest illgröna färg som finns på hela jorden? 
Det var med lååååååånga tänder jag köpte hem den här i vintras för jag
bara måste hitta något lite större till fåglarna och den här är praktisk! 
Rymmer mer än tio liter frön - men herre-du-min så ful den är.

Även om jag älskar att titta på fåglarna som flyger till sin
matplats så hamnade den här långt in bland buskar och bakom utebastun 
så jag skulle slippa se den.

Jo, jag vet - jag är något av en estet och då blir det svårt.



Men så kom det sig att min ampel som hängt i pergolan började flaga i färgen och 
eftersom jag i vår skaffat ett par riktigt stora krukor som är svarta så 
fick jag idéen att sprutmåla ampeln. 
Black is the new black, liksom.

Och när jag ändå var i farten så fick sig fågelmatsautomaten ett matt-svart utseende 
på bara några minuter. Undvek att spraya just där fröna kommer att ligga, 
inte för att jag vet om det nu skulle spela så stor roll, men just in case. 
Det syns knappt, men då finns ingen risk heller att fåglarna skall få i sin
något olämpligt om färgen skulle flaga. 

Kanske lite överförsiktigt, men varför inte? 


Det andra som fick sig en ny yta med målning var dessa enkla men så fina
(från början svarta) krukfat som jag köpte för något år sedan på Zetas i Stockholm.
Zetas är orsaken varför jag tycker jag måste ha hushållets största bil med då 
jag åker över till Stockholm. Det är inte så att jag skulle lyckas komma tomhänt ut ur 
den butiken även om jag i mångt och mycket minimerat min konsumtion. 
Men trädgård och växter...där går min smärtgräns att minimera.

Tyvärr hade dessa fat tendensen att börja rosta men med ett nytt lager sprayfärg håller
de sig fina i alla fall en sommar till. 

Hoppas den här corona-grejen är över tills nästa år så skall jag nog 
hitta på en orsak att ta bilen över till Stockholm.


Det roliga med sprayfärg är ju att det är så enkelt att måla, det går undan och man ser direkt
hur fint det blir! Här har en grön sprutkanna, som var riktigt fint grön från början,
men som bleknat i solen under årens lopp till något inte så fint...
Här har jag sprayat den bara en gång så det lyser lite grönt här och där. 

Men nu fick den alltså en helt ny rakare hållning som mattsvart. 

*

Men ja, nu är jag redo för sommaren och för fåglarna har jag förberett 
för hösten. Jag brukar inte mata fåglarna på sommaren, men än har jag lite kvar i
"Muminhuset", det är som sagt bara någon grad och för ett tag sedan snöade det.

Utöver småfåglar har både duvor och starar kalasat på fröna. Men 
längre fram mot sommaren är det viktigt att fåglarna får i sig mer protein
i form av insekter och så. 

Jaja...det kan hända att jag gick lite bananas med min sprayburk med mattsvärta
men det kommer att bli såååå fiiiiint, skall ni få de! 

Black is the new black, så är det! 

DET VACKRASTE


Sedan den dagen jag första gången såg en fritillaria, eller kungsängslilja, har det varit
en av mina absoluta favoriter i trädgården. 
Jag har haft dem i alla mina trädgårdar, men först här har den verkligen gillat läget. 

Tyvärr har jag faktiskt i och med den nya planen av trädgården, eller en del av den, 
blivit tvungen at böka om i området där fritillarian huserar och dessvärre lyckades 
jag inte rädda riktigt alla lökarna, så det blev en bukett fritillarior i bukett istället. 

Det har jag inget emot! Faktum är att mer hinner jag just nu njuta av de där
fantastiskt vackra klockorna som en bukett vid mitt arbetsbord än
där de står ute i trädgården. Största delen av tiden är jag ju ändå
 på jobb även om jag numera jobbar hemifrån till hundra procent. 

Men idag har jag jobbat ute nästan hela dagen! 
Planer till pappers har blivit verklighet och det känns gött i en slapp
vinterkropp efter allt bökande och grävande! 

I morgon fortsätter jag! 

Nu blir det faktiskt musikals för hela slanten! 


Under temat: The show must go on, sänds nu varje fredag 
(uppe på Youtube i 48 timmar) 
en Andrew Lloyd Webber musikal. 

Skall bara plocka fram chipsen och tända ljusen! 

Det gäller att njuta av allt det vackra som dämpar allt det dystra som 
detta jädrans coronaspöket vill föra med sig.