Egentligen är ju världen ganska snedvriden. Ifall ni inte insett det redan.
Sedan jag köpstoppade för något år sedan har min syn på konsumtion, och mitt eget konsumtionsbeteende ändrats radikalt. Det har för egen del känts befriande och trots
rätt små inkomster möjliggjort att downshifta lite.
Så ja, min materialism har minskat och är sakta på väg mot minimalism.
Men så kom då en korona-kris och små företag kämpar med uteblivna kunder
och jag inser att andras materialism faktiskt är det som möjliggör att jag kan
köpstoppa och leka minimalist. Korona eller inte, är ju konsumtion det som håller
många småföretagare med näsan ovanför ytan.
Eller är det?
När jag sade upp mig från mitt förra jobb för några år sedan så hade jag
faktiskt som ett alternativ att grunda ett företag med en liten fysisk
butik och så näthandel förstås.
Jag menar, jag har ju ändå alltid gillat inredning och fina ting.
Varför hymla med det?
Men någonstans då jag besökte ett par mässor omkring i Norden insåg
jag att jag kommer att vara så extremt icke trovärdig om jag skulle börja
sälja en massa....onödigt. Om än vackert, men inte nödvändigt.
Jag hamnade lite in på en kollisionskurs med mig själv.
Det blev, som ni vet, aldrig någon sådan butik, och det är jag glad för nu.
Hade inte känts okej.
*
Men så tänker jag på min egen konsumtion.
I dessa koronatider uppmanas man att stötta små företagare och nu då
så många företag som bjuder tjänster inte riktigt känns aktuellt att använda sig av,
som frissa...resturang....massage...gym...resor....hotell.....
så blir det ju att blicka till annan form av konsumtion
för att hjälpa våra lokala företagare.
Men sen blir det error i min logik.
Jag vill jättegärna stöda lokala företagare - absolut. MEN jag är inte
speciellt glad över att jag skulle behöva konsumera mer produkter för att
vara den goda konsumenten som stöder lokala företagare.
Och vart hamnar mina arma slantar i förlängningen om jag köper en
ny filt, eller en ny lampa, hos den lokala inredningsbutiken?
En ny vårjacka eller ett nytt koppel till hunden?
Jo, större delen av slantarna mina kommer ju ändå att landa hos ett betydligt större
företag som varken står eller faller om jag personligen köper eller låter bli.
Och jag inser att min strävan till någon form av minimalism förutsätter
att andra fortsätter sin konsumtion som innan.
För annars stannar allt upp...
...och en marknadsekonomi skulle sluta rulla världen framåt.
Det är en riktigt komplex och delikat fråga det här.
Konsumera eller inte?
That's the question!
Vad är i rätt på lång sikt? Vad skall man välja?
*
I övrigt har jag sått frön och satt lökar.
Det känns som en konsumtion som ger mer än
man satsat på i begynnelsen.
Ett gäng doftliljor är satta.
I väntan på dem och i väntan på ett liv efter coronan.
Ha det gott!