SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGEN

Efter en långfrukost gav jag mig iväg till gravgården för att tända ljus på

gravarna. Både min egen pappa och min svärfar vilar där, och båda

var de med i kriget. 

De var unga män då. 

Som mina pojkar är nu, ungefär.

Oplanerat kom jag till kyrkogården precis då kransnedläggningen 

vid hjältegravarna började. 

Så många unga män som aldrig återkom från kriget.

Så många drömmar som krossades någonstans därute i de finska skogarna.

Så många liv som slutade i en hjältegrav runt om i Finland.

Jag känner en tår rinna ner för min kind - och det är inte den isande kalla vinden

som förorsakar det. 

Jag blir märkligt rörd där jag står, lite avsides och följer med.

En kör och de samlade människorna sjunger 

"Här ligger jorden", solen skiner, det är vackert och lugnt.

Stillsamt och högtidligt.

Jag tar min korg med ljus och fortsätter min 

rutt till släktens gravar och tänder ljusen.

Ibland när jag är på kyrkogården, så brukar jag gå förbi fönstret 

till sakristian bara för att jag tycker så om statyn som står

där i fönstret. 

Stämningen som den förmedlar.

Lugn och högtidlighet.

Passar så bra till den här dagen på något vis.

IN FINLAND WE HAVE THIS THING...

...called Pizzaperjantai.

Pizzafredag. Förmodligen någon ivrig reklammakare som fått en aha-upplevelse

och börjat köra in pizzafredag som begrepp i människors sinnen.

Jag tror hen har lyckats, pizzafredag är ett litet begrepp redan.

Nu märker ju den uppmärksamme att det minsann inte är fredag idag.

Snarare tvärtom. Det är måndag, men se nu är det så lyckligt att 

det idag är både måndag och kind-of-fredag ändå.

In Finland we have this thing called självständighetsdag och det 

är ju av förståeliga skäl en helgdag. Så det är fredag på måndag i år.

Men till pizzan ja.

För en tid sedan ramlade jag in på en av Helsingfors mer seglivade krogar

och det kom sig att jag beställde en pizza där. 

Restaurangen är känd för sina ölsorter

(vilket jag inte begriper mig på, har aldrig lärt mig dricka öl, 

men också för sina kött-och korvkorgar som mättar vilken "karlakarl" som helst.)

Som "köttvägrare" blev alternativen på menyn inte så många, men det hänger jag

verkligen inte läpp för.

Åt en av de godaste pizzorna, alla kategorier, den kvällen.

Ni vet den där känslan när man bara vill att sällskapet man är ute med 

skall var tysta och koncentrera sig på sina korvar och köttbitar och ölen, 

så man själv kan för fullt känna in sin nya pizzaförälskelse.

Restaurangen heter VIISIPENNIÄ och har hängt med sedan 1956.

*

Ikväll, den kommande självständighetsdagen till ära, blev det 

ett försök att återskapa pizzan.

Att det lyckades! 

Ingredienserna är nämligen riktigt finska.

Lax och "muikkor".

Pizzan blir kanske inte vacker, men god....jo, ah, åh! 

*

Så här gjorde jag:

Helt vanligt pizzabotten med receptet på pizzamjölpåsen.

(en liten plåt)

Så lite tomatsås på (brukar köra en mild "pastasås" på burk

om de övriga påläggen är milda i sin smak så tomatsmaken 

inte tar över.

Sedan stekte jag lätt upp en liten bit skivad purjo och en

vitlöksklyfta.

Bredde osten över.

Och på den tunna bitar av gravad lax, och

ett par nävar färdigstekta muikkor.

Och så in i ugnen på 225 grader för en kvart.

Sedan råkade jag ha lite svart "rom", dvs tångkaviar

som jag klickade på tillsammans med små duttar av 

creme fraise smaksatt med riven pepparrot, salt och peppar.

Och så lite färska basilikablad.

*

Och ja, det är finskt, nordiskt, och alldeles galet gott! 

AVSKALAD SKÖNHET...

Jo, jag medger. 

Jag struntade glatt i alla tråk-sysslor som stod på min 

to-do-lista och drog till skogs istället.

Skogen kallade - vad gör man?

Bara en knapp halvtimme från var jag bor hittar vi Sibbo Storskogs Nationalpark.

Nationalparken är rätt så ung. Den grundades 2011. 

Men vid sidan av Noux Nationalpark i Esbo är den här den andra nationalparken som 

ligger ett, om något rejält, stenkast från oss i huvudstadsregionen.

Det finns ett par utmärkta rutter av vilka den här är den kortare.

Bara en och en halv kilometer är den, vilket är precis 

lämpligt om man bara har en timme på sig och ändå vill känna skogen

omkring sig. För familjer med små barn kan det också vara en lämplig rutt?

Det finns dessutom en grillplats längs rutten.

Det ligger en avskalad skönhet i naturen nu.

Höstens glittrande färger är borta, sedan länge.

Vinterns gnistrande kyla har inte ännu nått skogen.

(inte slasket för den delen...)

Det är bara frost.

Och det är så friskt, så fräscht, så avskalat vackert.

Även om nyanserna inte är så många.

LÅNGT EFTER MIDNATT...

Det är långt efter midnatt, och veckans trötthet svider i ögonen.

Ändå sitter jag uppe. Lite galet, jag vet.

Det är bara det att jag fullkomligt älskar dessa tysta nattliga stunder då liksom

dagens verklighet inte riktigt når en och man på något sätt lättare når ett tillstånd

av att vara just i stunden. 

Det låter trendigt värre, men precis för en stund sedan när jag var ute med hunden 

och stod på trappan medan hon "gjorde sitt", så fanns inget annat än stadens ljus.

Men stadens ljud saknades.

Stod där i det relativa ljuset från omkringliggande vägbelysning och 

andra strålkastare och lyssnade på natten.

Även här i staden har den sin tystnad.

Det lät på de frusna löven när något mellanting av underkylt regn och miniminimala

hagelbollar studsade mot dem. Tänkte på hur ett sådant ljud så enkelt

försvinner i dagens alla andra ljud.

Bara här i natten hör man dess sång.

*

Går in, och kryper upp i min korgstol. På bordet

brinner ett doftljus. Det doftar Linne. Så står det på etiketten.

Och så står det ytterligare på etiketten:

---crackles as it burns---

Kommer på att det är ett alldeles underbart litet ljud i natten.

När ljus krackelerar.

Sådant man bara kan uppleva sena kvällar, när det egentligen är natt.

När allt det andra stängt ner och det där stilla, tysta, lilla får utrymme att höras.

*

Det är länge sedan jag borde haft förstånd att krypa i säng.

Men de små, stillsamma, ljuden i natten har fått mig att stanna uppe 

en liten stund till. Och ännu en.

Tills man märker att det är

långt efter midnatt.

Och hunden har gått och lagt sig för länge sedan.

HAVE YOURSELF A MERRY LITTLE CHRISTMAS...

Jag kanske i år skall ge mig själv

en gåva i att verkligen 

försöka 

få till en enkel jul.

Där enkel står för det positiva.

Jag inser att jag har en hel del att lära

av 

katten.