ENOUGH IS ENOUGH...

...kan inte tolka den kloka kattens blick ut mot snömassorna på annat sätt

än att: enough is enough. 

När det på fyra veckor snöat lika mycket som på tre månader i fjol, ja då känns det onekligen som om det inte gjort så mycket de senaste veckorna än s n ö a t.

Varenda liten detalj i naturen är snöinbäddad. Snön klänger sig fast på varenda utbuktning som den bara kan få tag på. Trädstammarna ser ut som bakelser med en helsikes massa vispgrädde på.

Lillungen grinar illa åt all snö som faller i nacken på honom ser det ut som. 

I verkligheten tycker han att det är riktigt festligt när stora duniga moln av iskall snö landar på honom då vi är ute i skogen och kravlar oss fram genom snömassorna.

Somliga andra hänger med så gott det går och de korta benen gör det möjligt.

Men, jag tror att vi alla ändå längtar efter barmark och vårljus. Även om det det onekligen finns en viss charm i det besvärliga och oframkomliga. 

Eller jag tycker det. Innerst inne. För jag vet att detta är över snart. Jag är inte så säker på att djuren vet. De verkar ganska uppgivna faktiskt!

Och fast jag morrar och morrar ännu lite till över snöhelvetet, så charmas jag också av det besvärliga i att det är vinter.

Låter motsägelsefullt, jag vet.

Kanske det är så mitt förhållande till vinter är.

Motsägelsefullt.

Men längtan efter vår och ljus och värme är starkare för varje dag!

För varje minut som ljuset återkommer lite mer!

Hur mysigt det än är med levande ljus, så börjar det - i år igen - småningom kännas lite passé.

Jag är rastlös när det gäller just den här årstiden.

Men jag känner mig så mycket mer rastlös när det gäller mitt boendet som det är nu.

Bekvämt förvisso.

Men vill jag ha det så?

Eller är längtan efter något annat starkare?

Som längtan efter våren - som tar över, förtrollar, förändrar och förför när man minst anar.

Är jag svag i min längtan, eller är jag stark då jag lyssnar på den?

Längtan

Känslan

Hoppet

och 

Tron

Är man klok eller inte om man ger taltur till dessa.

Och låter förnuftet tiga.

För en gångs skull?

Det kan väl inte vara så farligt?

Vi får väl se....vad det leder till?