...känner man sig när snurrar runt på bloggar och märker att det i både en och annan blogg ventileras vintertrötthet, snökolik, solsaknad och ljuslängtan.
Man gräver bland sina sommarblider, lägger ut dem och längtar.
Skönt att det inte är bara jag som marrar inlägg efter inlägg.
Men just nu känns det som om jag bara skulle ta mig framåt i snömodd, väldigt långsamt, och med stort besvär. Ingen skare som bär.
Har så mycket som jag borde ta itu med. Små konkreta saker att bara grabba tag i och göra.
Lite målningprojekt. Lite syprojekt.
Sedan finns det större, mer abstrakta beslut att ta som kräver lite mod - eller dumdristighet - eller båda?
Planerar för ett arbetsveckoslut. Inte brödföda-arbete, men allt det där ovannämnda. Ikväll skall lillungen och jag ändå kasta oss riktigt fredags-mysiga och klämma i oss lite fastlagsbullar och fira att det är dags för sportlov för hans del.
Själv kommer jag att jobba på ännu någon vecka innan jag kan ta ut lite semester.
Hoppas på att snön minskat tills dess, för jag hade planerat åka ut till stugan för några riktigt sköna retreat-dagar i total tystnad.
Men så som snön vräkt, vräker och kommer att vräka ner kommer inte ens min traktor till bil att kunna ta sig ända fram, utan det blir att snällt plocka fram pulkan för den sista biten av vägen och plumsa sig igenom snömassorna.
Någon skrev att våren är precis bakom hörnet nu.
Det vill vi tro på!
1 kommentar:
Tillvaron är lite av att ladda inför det som komma skall, ja kanske våren är bakom hörnet....
Rofylld bild med katten, jag gillar djupet.
Önskar dig en fin helg,
/Cia
Skicka en kommentar