Körde precis gubben på en oktoberfest med hans barndomsvänner
och även om jag säkert hade fått hänga med om jag velat, så körde jag
mer än nöjd hem och hällde upp ett glas vin och gjorde mig en
kantarellsmörgås. Jag är inte speciellt förtjust i korv och
surkål om man säger så. Och öl dricker jag överhuvudtaget inte alls.
Bara lukten kväljer. Så en oktoberfest är liksom inte platsen för mig.
Var förresten till frissan idag och fick en miljon ljusa ränder i mitt hår.
Har (igen) inlett den där going-grey-grejen.
Sedan jag för dryga två år sedan flyttade till den här staden så har jag letat
efter en bra frissa. Och nu menar jag inte bara bra genom att de skulle kunna
sitt hantverk - för det kan de flesta - utan att det skall vara någon som är
liksom på något plan på samma nivå med hur mycket babbel det behövs
babblas när man sitter och får sitt hår fixat.
Låter det knasigt?
Det är kanske så, men eftersom jag har drygt axellångt hår som nu med jämna mellanrum
skall få sina ränder för att det grå (som är alltså grågrått, vi talar inte om något enstaka
strå här och där) att liksom ingå i någon form av "färgsymbios" med mitt
ogråa hår som i tiderna var riktigt mörkbrunt, så tar det sina modiga timmar i
frissastolen. Och jag är rätt ofta ganska ointresserad att babbla på om saker
som egentligen inte intresserar varken mig eller min frissa - om vi skall vara ärliga.
Inte är jag heller speciellt intresserad att öppna upp mitt privatliv för henne - eller höra om hennes.
Därför kan en sådan här session på någon timme vara utmattande för mig om det inte
är en frissa som är fine med att också vara tyst emellanåt.
Att det blir en tystnad som är bekväm - för båda.
Och nu har jag hittat en! Hon är en riktigt skicklig frissa och
är så där lagom babblig. En ung tjej med en naturlig förmåga att läsa
in hur mycket man vill prata.
För visst pratar vi, men inte så där att jag behöver lyssna i två timmar på
en nonstop monolog och frågor om saker som jag inte känner till
(kändisar) eller frågor om sådant som känns för privat för en frissasalong.
Ja...det är väl mest jag som är en besvärlig kund. Så har jag tänkt.
Men när jag kom hem från mitt frissabesök så läste jag faktiskt i vår
finlandssvenska huvudtidning att man även här i Finland nu på sina ställen kan boka
"tysta frissabesök" vilket är helt fantastiskt! Då kan man på förhand meddela
till frissan att jag kanske inte är på världens snarvelhumör. Kanske pga
en stressig livssituation, eller mycket på jobbet. Att man samtidigt som man
får testarna fixade också får vila hjärnan lite medan man blir ompysslad.
På det sättet vet frissan också innan avtalad tid att nu är det läge att
inte prata så mycket. Och det behöver inte bli för mig, för kunden, en sådan där kanske
lite småpinsam situation där man bläddrar i sin tidning (eller som jag märkt funkar
bra, plockar fram en bok) och finkänsligt försöker förmedla att jag gärna är tyst bara.
För jag vill absolut inte förmedla att jag inte vill tala med just henne!
För så är det ju inte, det har aldrig för mig varit fast i person.
Jag vill bara inte "tom-prata" just då i största allmänhet.
*
Nu skulle man ju lätt kunna tro att det här bara är en utmaning för oss
som är mer åt det introverta hållet. Men si så är det inte.
Gubben min är snudd på überextrovert och man skulle ju tro att han var i himmelriket
när han får sitta och babbla på med sin frisör, men även han kan ibland
uttala sig om att han inte känner sig helt bekväm med att babbla på hela tiden.
Nu tar det ju inte så länge att få hans testar trimmade, men ändå.
Så absolut tummen upp för "tysta bokningar". Inte bara till
frissan utan också till massören och varför inte till tandläkaren?
Fast i det sist nämnda är man själv oftast ganska inkapabel att föra
något samtal alls. Annat än himla med ögonen och grimasera. Heh!
