Smaken är som känt som baken - delad - men
det finns ett par element som jag tycker att är bra att tänka
på när man planerar och anlägger en trädgård och det är
det där med färg och form.
Många kanske suckar över besväret att formklippa
växter så som häckar, klot mm. Men det är så
värt besväret.
En av mina absoluta favoritväxter att bygga små häckar av
är måbäret. Där jag bor klarar sig inte buxbomen så den har jag bara i
kruka och betraktar den mer eller mindre som en ettårig "sommarblomma".
Ibland lyckas jag övervintra dem, oftast inte.
Och har insett det och har dem numera som vintergrönt på balkongen efter att
de gjort sitt i sommarträdgården. De är oftast fina genom hela vintern.
Så på dessa breddgrader.
Men en som man kan lita på i vått och torrt, i kyla och snö,
är måbäret. Den är ju inte vintergrön, men kan - och bör - klippas
ofta och hårt första tiden för att bli riktigt så där "buxbomstät".
Men det är en så tacksam växt.
Och när man anlägger en ny trädgård så ger de där formklippta små
häckarna direkt en slags känsla av att det här är färdigt.
Det ser prydligt och ordnat ut och ger rabatter som ännu
kanske söker sin vuxna växtlighet en lugn inramning.
Tänker också, höstmänniska som jag är, på höstfärgen på
de växter jag väljer till trädgården.
Måbäret har en fin gul höstfärg och små orange bär.
(Ätliga men smakar väl mest bara inget alls).
Och ja, häcken på bilden skall få sig en trimning ikväll,
den är inte alls så prydlig som den skall...
Den japanska lönnen kämpar på i snålblåsten från havet.
Den har växt riktigt fint, och även om den har vinröda blad så i ett visst
sken får de en ton av orange.
I det stora hela har jag lyckats hålla mig till den färgskalan jag tänkte mig
men en temynta har inte riktigt levererat den färg som det stod på
beskrivningen i butiken....Skall ta de med mig hem och se om någon i
husbolaget vill ge dem ett nytt hem.
Fördelen med en liten trädgård är att man kan unna sig att vara petig med
både färg och form.
