TIDENS GÅNG


Grävde efter en bild på bloggen och ramlade över ett inlägg om att jag hade en idé 
om att göra en family-kokbok från alldeles det där första blogg-året. 
(och det är länge sedan...)
Om jag fått den hopknåpad? Nå nä...
Men fotat mat under årens lopp - det har jag minsann gjort. 

Känner att det liksom hela tiden kommer maträtter som blir nya favoriter,
och de där gamla godingarna bleknar bort. 
Kanske det är något typiskt för vår tid? Att så mycket kommer och går i en 
allt snabbare takt och inget stannar kvar som en "kvarleva". På ett bra sätt. 
Och att det inte riktigt finns tid för att låta något stanna och fastna
till en tradition? 
Mycket ambivalent här, för samtidigt som jag tycker det är fräscht att förnya, 
eller föryngra traditioner så vill jag ha kvar vissa traditioner. 
Men inte till tänder och klor. För det måste finnas en utveckling i allt. 

Har funderat på att är jag, eller är jag inte, en sådan där person som hakar på trender. 
Oftast omedvetet, för jag är verkligen ingen trend-nissa. 
Men så där lite smygande? Byter jag ut något i hemmet för att hemmet skulle
verka mer 2022? 

Inser att så är det inte. Blir alltmer en sådan som skalar av och väljer bort. 
Någon Freud skulle säkert läsa av att det har med åldern att göra. 
Och jag tvivlar inte. 
Ju äldre jag blir, desto mer nöjd med "så som saker och ting" är blir jag. 

*

Att krypa runt i gamla blogginlägg fick mig också att inse att jisses så mycket av
alla möjliga inredningsgrejs fortfarande finns hemma hos mig. 

Och hur lite nytt som kommit in. 

En tanke kommer krypande; hade jag den där grejen Redan Då - när bloggen var ung? 
Använder den ju fortfarande. Eller plockar fram den till vissa årstider. Beroende på. 

Tror att de flesta vid något skede når ett mål där man mer är nöjd med det som finns,
och som man har, än att sukta efter mer. 
Personligen känns det ganska skönt att ha uppnått den nivån. 

Det mesta är bra som det är. År efter år. 
Finns något skönt vilsamt i det. 

Men jo, alltså....tomatpajen - DEN skall få en sida i den där kokboken
som jag endera året får hopknåpat. 

SKOGSTRÄDGÅRDEN


 Så jag har bökat! 
Med (muskel)hjälp av yngre grabben och gubben har jag nu flyttat över ideér från papper
till verklighet. Lite ryggbruten har jag testat på att vara arbetsledare och peka med handen än
ditåt och så hitåt. Kunde vänja mig med detta arrangemang! 

Nja, faktum är att det är inte alls så jag vill ha det. 
En del av charmen med trädgård är ju just det där att kunna böka och stuva och gräva
och konka och bära och ändra och ändra sig igen och göra om. 
Göra bättre. 

När man har arbetskraft, må vara en snäll familj, så vill man att det skall bli rätt med
en gång. Även om lillungen mycket gulligt sade att han nog kommer och hjälpa mig 
om jag så är 102 år och vill anlägga en trädgård.
Stackarn visste nog inte riktigt vad han gick och lovade! 

*

Trädgården blir ju inte stor, som en radhustäppa ungefär, men när man börjar från
tallrötter och blåbärsris så finns det liksom lite att bygga upp. 
En liten taklök hamnade i ett fat avsett för vatten åt fåglarna. 
Dessvärre är det ganska litet och torkar upp i ett nafs, och har faktist inte sett
en enda fågel landa där för att dricka, så har nu fixat den biten på annat sätt. 
Och en taklök fick en ny hemvist. 
Det är lite så med trädgård. När något inte funkar få man hitta på en annan
lösning - eller helt enkelt skrota idén. 
Och så är det ju maj-månad, hörni! 

En av årets finaste månader. 

ÄNTLIGEN REGN

 


Vill bara skutta in här helt snabbt och skriva några rader. 

Att bo så här med sjön ett stenkast ifrån (bilden tagen från balkongen) så måste jag bara meddela att idag så försvann isen från sjön. Ännu på morgonen flöt några tunna isflak omkring men nu efter kvällens regnskur så är även de borta och sjön är fri från sin ismantel. 

Det har varit en mycket torr vår, med väldigt lite regn, så eftermiddagens och kvällens regn var mer än välkommet. Nog för att det finns fukt i marken efter all snö som smält ner, men gator och trottoarer är så dammiga att även jag som inte i vanliga fall reagerar på gatudamm så är både rödögd och täppt i näsan av det. Efter den besvärliga is-vintern finns det mängder av sand som städer och kommuner uppenbarligen  inte hinner sopa upp i samma takt som vi varit vana. 

Men ett vår-regn fräschar upp och lindrar lite gatudammet att virvla hejdlöst runtrunt. 

Nu i kvällningen ligger sjön spegelblank och rodnar sakta i den än lite bleka solnedgången. 

 

KALL VÅR


 Det är kallt för årstiden. I natt var det flera minusgrader och tills i morgon har det utlovats regn, 
möjligen snö...!

Hade egentligen denna kväll tänkt åka iväg och lufta kameran lite, men ljuset är gråslött och
dessutom är jag solokvist hemma, vilket jag gärna utnyttjar till att skriva. 
Inte för att gubben skulle vara speciellt störande, men ibland behöver jag ensamhet för
att skapa text lite mer än ett Facebook-inlägg eller några rader i bloggen. 
Ingen som tassar i köket, tömmer diskmaskinen eller tar sig en dusch. 
Usch - vad jag är krånglig, heh! 

Under många år redan har jag gjort årsböcker om vad som hänt i familjen och däromkring. 
Lite som bloggen, men mer inkluderande de övriga i La Familia. 
Av bekväma logiska skäl har årsböckerna följt kalenderåret, men idag när jag skulle
börja skriva så kändes det avigt att börja från januari. Inom mig är det som om
året innan 24.2 liksom inte räknas. Även om mitt lilla liv tuffar på med
samma lugna lunk som innan, så ändrades världen då Ryssland anföll Ukraina. 

Det blev en ny era, helt enkelt. 
Och det känns underligt att skriva om en tid då detta inte ännu hänt. 
Lite överraskad över hur mycket det i det fördolda ändå påverkat mig. 

Verkar som om Finland (och kanske eller förmodligen också Sverige) kommer att gå med
i Nato under våren eller sommaren. Finland har väl varit ett steg närmare redan innan, men
som vår statsminister Sanna Marin sade innan i en intervju att Finland inte skulle söka
Nato-medlemskap "on her shift". Detta så sent som i slutet av januari i år. 

Så radikalt kan allt ändra. 

*

Oaktat av det politiska läget i världen, oaktat om våren envisas med att vara kall, 
allt detat oaktat kommer flyttfåglarna, parbildning sker, blåsipporna blommar 
i skogsdungen på andra sidan vägen. Allt oaktat går livet sin gilla gång. 

VINTERSÅDD


 Visst har jag under tidigare år hört om vintersådd, men har inte själv testat på det innan. 
Och för att vara ärlig så har jag till och med varit lite småskeptisk till det hela. 
Vet inte varför, men det har känts "fel" med att utsätta små frön för frost och kyla,
men det här funkar ju alldeles utmärkt. Mer än utmärkt! 

Mitt "experiment" innehåller egentligen två olika sorters vintersådd. 
Men vi tar dem i ordning. 

Det första jag sådde i år var kronärtskockan, utan större förhoppning att det skulle bli bra utan
tilläggsbelysning och att ha plantorna i ett fönster där endast kvällssolen kommer åt att lysa
kunde vara lite utmanande så där i slutet av februari.
Men kronärtskockan behöver få ta tid på sig. Och tid är ju i och för sig gratis. 

Sådde bara två frön och de grodde fint, växte också helt glatt, men var fasligt rangliga och veka. 
Då kom jag att tänka på ett tips som jag hört om gällande luktärter och tänkte testa samma
på kronärtskockan. 

Sådde också mina luktärter i god tid, eftersom de frön jag sådde för ett par år sedan
tog all världens tid på att gro, men de här, som jag faktiskt fått av en polsk samarbetspartner, 
grodde i ett nafs. Suck - det är just så här med växter, de gör lite som de vill...

Och det var då jag mindes knepet med plastpåsen! 
När luktärterna grott och kommit upp en bit (som pekfingret ungefär) så ställer
man dem i en plastpåse med öppningen öppen och för ut dem. Då var det
någon plusgrad på dagen, men frost på natten. Och de klarar sig hur bra som helst. 
Ränner inte iväg och blir rangliga utan stannar lite upp i växten, men blir stadigare. 

Tänkte att mina rangliga kronärtskocksplantor kanske skulle behöva samma 
härdning? Sagt och gjort - ut med dem också i en öppen plastpåse och samma 
fenomen, plantorna stannade upp i växten men blir tuffare och grövre hela tiden. 
Dessutom avhärdas de både mot vind och sol. 

Dessa har alltså grott inne och fått växa till sig inne, men så gjorde jag också en 
regelrätt vintersådd. Eller vårvintersådd. 
Sparade några tomat/vindruve/blåbärs-askar som hade hål i botten och sådde i dem. 
Köpte faktiskt en sådan där plastback med lock som skulle få agera "växthus". 
Det skulle ju vara logiskt att borra lufthål i locket, men fick tipset att göra det på backens
sidor istället så eventuellt regn eller snö inte skulle rinna in i backen och förorsaka en 
ödesdiger översvämning - det vill vi ju inte. 

Finns det snö, kan man lägga snö på sådden (inne i lådan) som får smälta i sinom tid, och på
det sättet naturligt bevattna sådden. 
Hade nog snö kvar på gården då jag sådde, men tänkte 
a) testa med att bara fukta ytan och se hur det funkar och 
b) det hade känts lite knasigt att gå ut på gården och bära IN snö för att ha den på balkongen. 
De flesta människor gör liksom tvärtom...hahahaaa. 
Inte för att jag bryr mig ett skvatt vad andra tänker, men det blev nu bara bekvämare såhär. 

Men ja, det jag sådde var palmkål och grönkål. Drivsallad och persilja. 
Så inget fancy speciellt. Ville bara liksom testa om det verkligen fungerar.
Och ja, nu har båda kålarterna grott och salladen ät rejält på gång. 
Endast persiljan, som nu är lite trög i starten har inte grott. 
Men det var att vänta. Och jag är glatt överraskad hur bra det gick! 
Nu slipper jag ha dessa sådder inne på det redan något fulla fönsterbrädet, och när
vintersåddens plantor vuxit sig stora nog för att skolas om, så är det säkert redan mer 
vår därute, så de kanske inte alls behöver komma in en sväng. 
Perfekt! 

Man lär sig nytt så länge man lever.