TIDENS GÅNG


Grävde efter en bild på bloggen och ramlade över ett inlägg om att jag hade en idé 
om att göra en family-kokbok från alldeles det där första blogg-året. 
(och det är länge sedan...)
Om jag fått den hopknåpad? Nå nä...
Men fotat mat under årens lopp - det har jag minsann gjort. 

Känner att det liksom hela tiden kommer maträtter som blir nya favoriter,
och de där gamla godingarna bleknar bort. 
Kanske det är något typiskt för vår tid? Att så mycket kommer och går i en 
allt snabbare takt och inget stannar kvar som en "kvarleva". På ett bra sätt. 
Och att det inte riktigt finns tid för att låta något stanna och fastna
till en tradition? 
Mycket ambivalent här, för samtidigt som jag tycker det är fräscht att förnya, 
eller föryngra traditioner så vill jag ha kvar vissa traditioner. 
Men inte till tänder och klor. För det måste finnas en utveckling i allt. 

Har funderat på att är jag, eller är jag inte, en sådan där person som hakar på trender. 
Oftast omedvetet, för jag är verkligen ingen trend-nissa. 
Men så där lite smygande? Byter jag ut något i hemmet för att hemmet skulle
verka mer 2022? 

Inser att så är det inte. Blir alltmer en sådan som skalar av och väljer bort. 
Någon Freud skulle säkert läsa av att det har med åldern att göra. 
Och jag tvivlar inte. 
Ju äldre jag blir, desto mer nöjd med "så som saker och ting" är blir jag. 

*

Att krypa runt i gamla blogginlägg fick mig också att inse att jisses så mycket av
alla möjliga inredningsgrejs fortfarande finns hemma hos mig. 

Och hur lite nytt som kommit in. 

En tanke kommer krypande; hade jag den där grejen Redan Då - när bloggen var ung? 
Använder den ju fortfarande. Eller plockar fram den till vissa årstider. Beroende på. 

Tror att de flesta vid något skede når ett mål där man mer är nöjd med det som finns,
och som man har, än att sukta efter mer. 
Personligen känns det ganska skönt att ha uppnått den nivån. 

Det mesta är bra som det är. År efter år. 
Finns något skönt vilsamt i det. 

Men jo, alltså....tomatpajen - DEN skall få en sida i den där kokboken
som jag endera året får hopknåpat. 

Inga kommentarer: