nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

DEN ENAS DÖD DEN ANDRAS BRÖD


Det är så livet är. Det finns lika mycket död - som det finns liv. 
Att inse det gör det kanske aningen lättare att godkänna död.
Och vilken död är godtagbar, och vilken inte? 
Finns det ens något sådant? 

Finns det en skillnad på maskrosen jag river upp som stör mig
samtidigt som jag berövar pollinerarna mat med hjorten som snaskar i
sig mina med möda uppodlade eller med dyra pengar köpta
växter, som för mig bara är till lyst. 
 
Gubben och jag (läs mest han) har under åren satt upp mängder med fågelholkar. 
Nu inför försommarens ringmärkning av ungarna så brukar vi kolla i vilka
holkar det finns häckning och vilka som är tomma. 

I en av uggleholkarna, där kattugglan häckat de senaste åren, hade en knipa 
påbörjat ruvningen, men blivit överrumplad av mården som slängt sig in
och prydligt halshuggit knipan. Huvudet - som ju är ytterst näringsrikt - hade
den tagit med sig. På något sätt hade det känts mer "okej" om den 
gjort tvärtom. Bara för att det är så vi människor gör. 
Vi lämnar oftast huvudet och hjärnan
men tar gärna filéerna och låren. 

Kanske det bara är så enkelt att man spontant känner mer för offret? 

Vi tömde holken och lämnade resterna av knipan intill en skogsstig. 
I min fantasi föreställer jag mig en hungrig räv i kvällningen komma 
traskande längs stigen och få vittring och sedan tänka att det är dens 
Lucky Day. 

Och inget går till spillo. 




1 kommentar:

Unknown sa...

Visst är det sorgligt tänkt ur en människas synvinkel. Kanske låg knipan på ägg, kanske hade den kläckta ungar?
Hur ledsen blev inte jag då en duvhök slog "min" fasan för några veckor sedan. Men naturen har sin gång, även duvhökar behöver mat. Naturen är nog god ändå.

Mrs Universum
(https://mittuniversum.wordpress.com)