Ibland tänker jag att det är nästan overkligt att det kan vara så tyst
som det är vissa stunder här på udden.
Havet ligger spegelblankt och allt är vindstilla.
Ställer försiktigt ner kaffekoppen och håller andan bara för
att lyssna på - ingenting.
Plötsligt hörs ett bekant knapper utifrån.
Hackspetten har gett sig i kast med de sista nötterna som
jag hittade i en kvarglömd påse. Med frenesi lösgör den
nöt efter nöt och gömmer i de närliggande tallarna.
Den håller på en stund, sedan flyger den iväg djupare in i skogen.
Och det är åter total tystnad som råder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar