HEMESTER, DEL 3...


Tanken var att efter att vi besökt Villnäs slott så skulle vi ta oss övre vägen via Tövsala 
mot Gustavs och den vägen runt Skärgårdens Ringväg. 
Jag hade skrivit ner en hel del platser som jag gärna skulle stanna till vid och besöka. 

Jag hade också studerat noggrannare kartor än den ovan där det fanns en "genväg" med färja från Teersalo till Hakkeenpää vilket skulle avkorta körvägen en hel del. På den mer utförliga 
kartan jag fick stod det att färjan kör sommarmånaderna. Kollade också vad man menar med "sommarmånader" och att man med det menar juni, juli och augusti. 

Nå väl. 

Alltså dit! 

Väl framme vid färj-fästet går jag in i den lokala butiken och köper lite dricka och 
passar på att fråga när följande färja går, varpå hon tittar på min bilnyckel i 
nyckelknippen och säger: 
- Färjan går nog snart, men du är uppenbarligen med bil, så det gäller inte dig, för färjan 
tar bara personer, cyklar och motorcyklar.

Jag gapar! Alltså va!? 
Jag har kollat på flera ställen att de här färjorna visserligen bara trafikerar
under sommarmånaderna men att augusti ändå skulle räknas som sådan.  

Jag är knappast den första som står där och förvånat gapar för 
hon fortsätter när jag påpekar om det här med vad man tolkar till sommarmånad: 
- Jo, jag vet. Det är aningen otydligt på nätet. Alla andra färjor 
kör nog helt som vanligt ännu i augusti utom den här. 
Den tar inga bilar nu längre i augusti.
De andra gör det. Men inte den här. 
Fast det står så på kartan.

Nä....he....liksom.





Nåväl, vad kan man? 

Vi skurrar vidare längs landsvägen och kommer tidig kväll till Gustavs. 
Hinner på besöket hos hantverksbyn 
(tack för tydlig öppethållningstid på
nätet som dessutom håller streck!) 
och kör till det första stället för eventuell övernattning. 

Det ser riktigt fint och mysigt ut och skulle det inte varit så
tidigt på kvällen hade vi säkert "lagt ankar" där.
Vi är ju med bil, så kanhända bättre att läsa "dragit i handbromsen"  i stället...

Men vi beslöt att åka vidare och ta färjan över till Iniö.




Den färjan gick ju som det utlovats.

Hade kollat upp lite möjligheter till övernattning längs rutten och det kunde väl inte
bli ett problem även om man inte bokat i förväg, tänkte jag. 
En månad tidigare skulle jag knappast rest utan att boka övernattning då 
"alla" firar semester i juli men jag tänkte att det nu ändå kanske var något mindre 
semesterfirare i farten nu när skolorna här hemma börjat även om 
augusti ju är en semestermånad för många, i och utanför Finland. 

Jag hade någonstans missat i min planering för färgan från Iniö till Houtskär 
var inte alls en sådan där nonstop-färja utan det visade sig att vi precis missat
sista turen och var med andra ord strandsatta på Iniö. 

Vid färjfästet då man kört av färjan på Iniö fanns en stuguthyrning/camping,
men det såg helt dött ut så vi körde vidare. Då trodde vi ju ännu att vi skulle komma
vidare från ön. När det sedan visade sig att vi inte gjorde det så 
ringde jag till Saaristokodit Oy med sitt Villa Högbo, vars reklamlapp 
jag hittade fastnitad på en elstolpe. 

Min tanke om få turister på rutten visade sig lite fel för det 
fanns exakt ett rum ledigt. Uthyrarna befann sig helt på annan ort, men det ordnade sig
smidigt med att få dörrkoden och räkning via mail, så tummen upp för det.

Att sedan priset för en natt i en stor villa, som mer påminde om en lägergård
med gemensamt kök, noll ljudisolering från andra rum...och ganska 
anspråkslöst också i övrigt kostade som vilken natt som helst på ett hyfsat
bra hotell nästan var som helst i världen kändes lite...eh tilltaget! 

Men plus för smidigheten. Absolut! 

Med-övernattare var ett ungt par från Finland som valt att cykla 
Skärgårdens Ringväg, några tyskar, ett gäng som jag inte riktigt kunde
tyda vilket språk de pratade, och några andra som jag mest bara mötte
som hastigast i köket eller i toa-kön. Gästboken berättade om 
besökare från hela världen. 

Någon restaurang fanns dock inte att finna - som skulle ha varit öppen.
Till all tur hade vi ändå packat med lite utfärdsmat, 
annars hade det blivit en hungrig kväll...




Följande morgon vid elva-snåret skulle färjan mellan Iniö och Houtskär gå. 
Vi vaknade av att de andra gästerna började packa ihop sig, som sagt
ljudisoleringen var inte något man satsat på när det här huset byggdes. 
Och det kunde jag faktiskt leva med, men sedan tyckte jag att man lite
överdrivit hur mysigt och fin omgivningen är vid Villa Högbo. 

Gården var nog mest sandplan med rätt frodigt ogräs. Grillplatsen en grill och ett
lite skevt bord och så skogen inpå. Frukost fick man ett stycke i från
på en annan plats (vi åt egen frukost) men i det hela så kändes det 
att 110 e för en natt här var nästan hälften för mycket...
Men det finns kanske inte priskonkurrens nog.

Efter frukost snurrade vi runt lite i byn.
Onekligen har dessa skäri-byar sin alldeles egna charm! 



Inte minst detta trafikmärke som ju är helt bedårande! 

*

Redo att lämna Iniö åkte vi till färgfästet för att invänta färjan.
Den som inte kom, vill säga. 

Efter ett tag kom en kille från en annan mindre färja och meddelade oss att 
den färja vi skulle åka med har gått sönder och att det skulle ta 
timmar och kanske ännu mer att få den fixad. Hur länge det kunde ta innan
den igen var i trafik, det kunde ingen svara på. 
Det enda var att göra en u-sväng och köra tillbaka samma väg.
Och det fort, så vi inte missade andra färjor och igen skulle bli strandsatta
på Iniö...
Vi med bil hann med färjan tillbaka, hur det blev med de på cykel, det vet jag inte. 
Kanske det blev en natt till på Iniö? 

*

Nåväl, vi körde hela vägen tillbaka och tänkte att på pin kiv
kör vi då andra vägen runt till Houtskär. 
Avstånden är ju ändå inte sååå långa. 

Vi hann ändå bli ganska hungriga på vägen med bara en
frukost i magen, men jag envisades med att inte stanna utan 
hade en idé om var vi skulle äta.

Jag har en fotokompis som skulle ha sina fotografier
utställda på Sattmark Café och Safka. 
Dit skulle vi! 
Eftersom det redan blivit eftermiddag bad jag grabben för säkerhets skull kolla att 
de ännu hade lunchservering så han googlade via google maps
hur länge det skulle vara innan vi kom dit, och jo de skulle vara öppna. 
Härligt! 

Lite god mat och en fotoutställning på det! Hur bra? 

Men, men...så gick det ju inte alls.

Vi kurvade in på parkeringsplatsen, där det redan stod ett par andra bilar och 
gick mot café-stugan. Lite förvånade över att hitta ett bastant lås på
dörren blev vi nog! På gården stod en lastbil parkerad vars chaufför visste
berätta att caféet/restaurangen inte alls är öppen mitt i veckan nu i augusti.

Kände mig lite som en upprepande papegoja när jag sade:
- Men det står ju på nätet att ni är öppna! 
Vi kollade precis för en halv timme sedan! 

Det kan hända att mitt något låga blodsocker bidrog till tonen av  desperation i rösten
för han upplyste mig lite medlidsamt:

- Jo, alltså på google-maps står det att de är öppna, men på deras egna hemsidor
står det att de inte är. Där har de uppdaterat. Men inte meddelat till google, typ!

Nä....he. Liksom! 

Alltså på riktigt...vilken j*vl* kanal tror man att de allra flesta turister/besökare
från annan ort använder? Kanske att de använder sig av samma kanal som
också visar vägen fram? Kanske google maps är de flestas primära val?

Man kanske borde prioritera att meddela ändrade öppethållningstider dit! 
En turist kanske inte går in på alla femtioåtta separata hemsidor för att checka. 
Man gör inte det. Man googlar öppna restauranger i närheten och kör dit. 

Faktum är att man får en löjligt stark ovilja mot ett ställe som meddelar att 
de visst uppdaterat egna hemsidor, men inte orkat meddela det vidare till
tjänster som folk ändå använder sig mest av, hela tiden.
Kanske jag inte stannar till där någonsin mer. 

Och dessutom, augusti må vara en stillsammare månad för oss
finska resenärer då skolorna och dagisar börjat, men för en stor del
av europa är ju augusti Den Semestermånaden. 
Vill man locka europeiska turister hit, så skall man banne mig inte gå i 
vinteride i augusti! 

På caféets parkeringsplats råkade vi på en familj från Holland och två 
tyska familjer som också de undrade var man kunde hitta ett öppet lunchställe! 
Eftersom de också enbart kollat google-maps - som man kanske borde
komma ihåg att meddela. Jasså, jag har sagt det redan? 

Måste bara tillägga att på Sattmark Café och Safkas egna hemsidor
står det på den engelska sidan följande gällande öppethållningstider:

"During the high season we are open daily 10 am – 7 pm"



Förklara nu sen för en mellaneuropé att high season inte inkluderar 
augusti, lika lite som en del av färjorna inte heller kör i augusti
trots att det på en annan plats på samma hemsidor 
definierats att juni, juli och augusti är sommarmånader. 

Uff, ja...

Det blev ett riktigt svavelosande inlägg det här, men jag blir så
himla less på att man inte orkar och bryr sig att satsa ens lite
på att vara tydliga! 

Alla är inte ortsbor som vet att 
om det blåser nordan mer än 8 m/s så är allt stängt. 
Hemsidan på internet, med länkade nätsidor, 
 är inte bara ett nödvändigt ont som det räcker att 
man uppdaterar en gång i året, eller varannat år, 
det är mer och mer
något som skall leva hela tiden. 
Anlita ett proffs för det om man inte själv behärskar. 
Digitaliseringen äter inte bara arbetsplatser - den skapar också nya. 


Och jag som hade så sett fram emot att se fotoutställningen! 

Skärgårdens Ringväg är en härlig chans att komma ut en sväng 
i skärgården utan egen båt, eller dyra taxibåts-tjänster. Och helt 
säkert lever en och annan företagare i trakten på turismen. Men 
hade man orkat ett par veckor till in i augusti skulle man kanske
kunna locka mer turister från länder där augusti samma som semester.

*

Med en riktigt rejäl hunger åkte vi nu ändå vidare till Nagu,
där skulle man nu väl ändå få mat! 

Och visst blev det mat. Så hungriga som vi var så blev det att 
stega till första bästa öppna (!) restaurang vid hamnen och 
beställa en pizza - de går snabbt att beställa och kommer ofta snabbt också.

Det var den torraste och mest smaklösa pizza jag ätit i hela mitt liv! 

Men hej - vi hade i alla fall tur med vädret! 


HEMESTER DEL 2...


Min plan var ju att under min sista semestervecka, under andra delen av augusti, köra
runt Skärgårdens Ringväg, dvs åka med skärgårdsfärjor från den ena ön till den andra
i en ring och komma runt en sväng i ytterskärgården. 
Hur det gick - eller inte gick - sparar jag ännu till ett senare inlägg, som kanske får
bli ett sådant där "gör inte som jag gjorde"-inlägg...

Men här gick ju allt ännu som på räls. 

*

Jag har så länge jag kan minnas haft en förkärlek för gamla 
stenbroar (och stengrunder och stenmurar) och hade hört 
att längs den väg jag skulle köra så finns faktiskt en av Finlands 
äldsta stenbroar. Vid en sådan skönhet måste man ju lätta på gasen
lite och stanna för att se på underverket.





Och den var ju onekligen söt som en bakelse. Och ungefär lika stor...
Men helt galet charmig! Ja, sade jag att jag är svag för stenbroar, sade jag det redan? 

(Bakom stenbron skymtar man dessutom en härlig trädgård, kikade
så mycket jag täcktes utan att bli för nyfiken. Fint!) 




Muntti bro heter den lilla bron. 

Tänk att någon någongång lagt sten vid sten vid sten och där
står de än, lutande mot varandra som de gjort i århundraden.

Jag blir så andlös inför detta hantverk! 



På tal om hantverk, vill jag tipsa om ett annat ställe att bromsa till lite grann och det 
är Hantverksbyn i Gustavs.


Där välkomnas man av några sällskapssjuka får som kommer springande
mot en i sin hage i hopp om lite färsk gräs från det grönare gräset 
på andra sidan, ni vet?

Gräset är ju sällan grönare ändå, så efter lite krafs mellan hornen så återgår fåren till att
pyssla på med vad de gjorde innan vi körde in på parkeringen. 



Jag är synnerligen tudelad till det här med lergods. 
Jag har vid något skede av livet själv drejat lite och gjort annat i lera. 
Materialet att jobba med är underbart! Ett tag tänkte jag att jag skulle vilja 
bli keramiker faktiskt. Det blev jag ändå inte, vilket kanske var både min och andras tur.
Eller vad vet jag? 


Jag har en stark känsla för hantverk över lag, men jag 
köper ytterst sällan hantverk av det här slaget hem. 
Ja, det är ju ett visst motsägande där, jag hör ju det själv.
Men det är nu så...





Här finns ändå mängder av härlig keramik att köpa. 
(Och ja, hunden fick ju en ny matkopp, sönerna varsin kaffemugg och 
till jul har jag lite fint att plocka fram eller ge som gåva vidare...)

Men det som jag vill lyfta extra fram här att det här stället är öppet 
mellan 9-20 i juni-augusti ALLA dagar, vilket det kommer att visa sig
att inte riktigt alla andra ställen är vilket framgår i mitt Hemester del 3-
inlägget som är på kommande snart.

Så tummen upp för öppethållningen och framför allt att 
öppethållningstiderna stämmer överens med den info som finns att få 
på nätet. 



Och i hantverkarbyn finns inte alls bara keramik.

Där finns också kafé, en silversmed i sin verkstad, textilstuga med butik, 
hantverksglas att köpa och en smed i sin verkstad. 
En härlig konstnärlig smältdegel av hantverkare med andra ord. 

Absolut värt ett besök. 

Och...ja, det blev ett par örhängen gjorda av gamla fem-pennis slantar. 

För även om jag prylbantar så vill jag ändå gärna understöda hantverkare
i deras arbete, att det också i fortsättningen finns platser som denna.

Å andra sidan förde jag en hel drös med smycken till en loppis tidigare
i somras, och hundens förra matskål var faktiskt lite sprucken! 

Julskålarna har jag däremot ingen som helst ursäkt för...



MITT FAVORIT H*NS...


Här för en tid sedan så fick jag faktiskt i några olika omgångar frågan
om vad jag väljer för k*tt om jag nu väljer att laga något som "behöver påminna" om kött.

Många som vanligtvis köper och äter kött kan säkert känna sig lite 
vilsen om man behöver välja det bästa k*ttet eller h*nset just inför en bjudning eller så. 
Kanske har man en ny person på väg in i familjen som är vegetarian eller vegan
och då kan det bli lite knepigt att välja rätt - och gott. 

När det gäller just h*ns så finns det rätt många alternativ, ingen som jag tycker är 
direkt urusel - eller jo, men jag minns inte namnet på det just nu så det må
bli osagt - men en absolut favorit har jag och det är The Vegetarian Butchers
produkter. Alla deras produkter (jag testat) är jättegoda och har en bra konsistens. 

Tyvärr hittar man dem inte i alla mindre matbutiker, så när jag hittar 
dem så köper jag alltid hem ett litet "lager". Så goda är de.

The Vegetarian Butcher lär också ha strimlor likt bacon, men det 
har jag inte hittat någonstans i Finland - inte än.

Bacon av den orsaken att:
Det finns nämligen några maträtter som jag älskade då jag ännu åt kött som jag 
fortfarande kan ha lite barnslig längtan efter 
och en av dem är den mycket triviala och vardagliga fläskpannkakan! 
En salt pannkaka gjord med bacon (eller fläsk - vilket jag aldrig gjort... )
eller rökt skinka i och så käkar man det med lingonsylt. 
Så enkelt och så....himla gött! 



Lingonen börjar sakta mogna i skogen och senaste weekenden
plockade jag precis så mycket att jag kunde koka en liten skål
med färsk lingonsylt, vilket fick min längtan efter fläsk-
pannkaka att vakna till liv. 


Jag hittade ett halvt paket Salad Chunks i stugans frys. Jipiiiii!!!
Stekte upp dem och kryddade dem friskt för att få 
samma sälta som typ bacon eller rökt skinka har. 

Klippte h*nsbitarna  i mindre bitar innan
jag stekte upp dem, så de skulle fördela sig bättre i pannkakan.

 H*nsbitarna blev faktiskt så goda att jag ertappade mig själv med
att plocka både en och fem och tolv små bitar från stekpannan direkt 
in i munnen...Mmmmmm!!! 


Själva pannkaksreceptet har jag ursprungligen snott från boken 
Annas Mat av Anna Bergenström som jag köpte någon gång på 1980-talet.
Det har kommit att bli min mat-bibel! 
Där hittar jag många av de trotjänar-recepten
som jag matat de mina med under årtionden. 

Undrar om någon ny kokbok, hur bra den än är, lyckas uppnå
samma nästan kultstatus som kokböckerna gjorde förr?
Idag googlar man fram vad som helst med ett par klick bara. 

Och jag älskar ju det också! Att ha allt, ja ALLT, där bara i ett nafs,
efter några danssteg med fingrarna över tangentbordet. 

Men det är ändå inte samma sak som att bläddra i en kokbok. 
Min Annas Mat är både till åren och har, vad man kunde kalla värdig "patina".

Den är både flottfläckad och tummad och kanske är 
det just det som ger den rätta känslan. 
Det finns sidor som klistrat ihop sig av...hmmm...kanske äggvita,
kanske nåt annat?  Jag har inte behövt de sidorna på en tid. 

Det är en bok som jag bläddrat i, kockat med, spillt på i årtionden. 
Den är som en kär vän. 
Lite som den mamma som jag inte längre kan ringa till. 
Något som består. Många av recepten i boken har jag om-vegetariserat.
Många recept har anteckningar i marginalen då jag ändrat mängderna 
från 4 till 40 inför någon fest.  

Nu var det ingen fest i antågande. Bara vanlig vardag. 

Men för mig är höst lite fest hela tiden, jag älskar ju den årstiden. 
Och höst är lika med fläskpannkaka - denna gång som sagt med stekt h*ns i. 

Så simpelt - så gott! 



FORNELDAR...


...eller venetiansk afton, eller villa-avslut.
Kärt barn har många namn. 

Den österbottniska seden att fira att villa-säsongen, stuglivet, är slut 
för i år har sakta runnit söderut och allt oftare ser man både eldar
längs stränderna och hör fyrverkeripjäsernas smällar över vattnet.

Jag välkomnar seden, absolut. Även om jag sällan stänger stugan redan nu
utan kommer ut åkande till stugan ofta ännu i november, ibland ännu senare.
Seden har ju dessutom funnits också här längs söderns kuster, men dog ut 
i slutet av 1800-talet. Man tror det kanske berodde på att man redan firade midsommar
med brasor, men två eldar för sommaren skall väl rymmas med? 





Men visst är det lite extra mysigt att ha en "orsak" att fira med 
lite god mat, tända ljus och en eld. 

Kvällen i går var så galet vacker dessutom. 
Det var varmt och nästan ingen vind alls. Filten var helt onödig
att släpa med sig till stranden, värmen från elden räckte gott och väl! 



Vaknade till en mulen dag, med lite regn
och en kyla i luften som hör hösten till, inte längre sommarsvalka. 
Så annorlunda det kan bli med så små nyanser i luften.


SKÖNA FREDAG...


När jag var barn hämtade min pappa alltid hem blommor på fredag.
Eller kanske nu inte alla fredagar, men det kändes lite så. 

Jag gillar tanken med fredagsbuketter. 
Som ex-florist så tycker jag absolut att den vanan kunde införas
i många, många familjer.

Sedan tänker jag att fredagsbuketten inte alls behöver vara ett 
dyrbart konstverk av växter utan kan likaväl vara ett hopplock 
av vad man råkar ha hemma i trädgården, eller något man plockat ihop på
skogspromenaden. Jag skulle också gärna se att man i blombutiken
köpte blommor lite som man köper tulpaner eller "matbutiks-rosor",
i knippen. Att gå in i en blombutik betyder ju inte att man måste komma
ut med en konstfullt bunden bukett. Man kan lika gärna
traska in där och be att få hem en knippe vackra hirs-gräs (de är jättefina just nu) 
eller några kvistar av en vacker lilja. Eller som jag gjorde, köpte en 
liten hortensiakvist och när jag kom till stugan så fyllde jag på med det som jag har
växande här:

Fina blåbärsris (de har en så otroligt fin färg just nu - plommonfärgade).
Lite kärleksört, en kvist från vildvinet, några bergeniablad och 
några ormbunksblad. 
Limefärg och vinrött/plommon blir så snyggt ihop. 

Och tadaaa...min fredagsbukett var klar! 


Jag har lite som man säger "rymt fältet därhemma". 
Han jag bor med skall ha klassträff, det var hundranågonting sedan de blev
klara från någonstans, och så mycket förstånd har även jag att andras 
klassträffar skall man inte våldgästa. På klassträffar skall man få 
minnas och skratta och prata om de saker som man har en kontaktyta till,
det som man själv varit med om.
Avecar har sällan den erfarenheten...

Nåh, jag misstycker ju inte speciellt mycket att dra ut till stugan, 
men om jag riktigt känner efter så kan jag uppleva mig lite snuvad på en 
god middag i alla fall. 
Med den känslan i kroppen så stannade jag på vägen i fiskrökeriet i Sjundeå 
och unnade mig en liten ask rökta räkor. 

Vem tänker inte som jag att rökta räkor och vitlöksmajonäs = mat-lycka!?!!!

Att sedan någon (läs min äldre son) tydligen använt all majonäs då han 
varit här med sina kompisar fick mig för en stund att sucka 
av djup besvikelse, hänga läpp en stund och morra lite inombords. 
Men det var innan jag insåg att det ju faktiskt är väldans enkelt att laga egen majonäs. 
Ägg, olja, senap, vinäger - check! 

Middagen räddad! 




Passade också på att "göra av med" lite av den halloumi-osten som 
lagrats i kylskåpet under sommaren. Tydligen köper 'alla' som kommer hit 
halloumi - just in case. 
I sommar har inte riktigt lika många förbrukat osten som det är 
personer som hämtat hit av den, så det finns ett visst överutbud av halloumi
i den här lilla kojan just nu. 

Gjorde mitt bästa av att beta av på mängden och fixade en 
liten förrätt av gott bröd, stekt halloumi och färska fikon.
Riktigt gott blev det, om jag själv säger det! 

Fler sköna fredagar åt folket!