SOMMARPLANER I VINTERKYLAN

Det finns stunder på året då jag faktiskt tycker att inredning kan vänta...Hehe..Det trodde ni inte va? Men det stämmer faktiskt. På sommaren är jag en lat inredare...oftast.

Det är nämligen så att:

Vid den här stranden finns en litenliten stuga. Mitt i den storastora skogen.

Mitt andningshål, min tillflykt, min älsklingplats på jorden...och mitt evighetsprojekt.

Såhär års börjar mina drömmar sträcka sig ända hit.

Jag drömmer om havet, om skogen, om tystnaden...

...och om alla projekt som väntar på mig här...och nu tänker jag inte på Projekt Hugga Ved eller Projekt Tömma Dasset. Tack, de gör sig påminda helt av sig själva på sätt eller annat...

Eftersom både tid och överlopps slantar är lite på kort, så går det långsamt framåt här. Men det är egentligen helt ok. För jag vill inte att det skall finnas några som helst måsten här. Aldrig, aldrig får det bli så att jag känner att jag måste åka hit för att göra detochdetochdet. Så jag går varsamt fram med mina planer, och förverkligandet av dem...

(Ja, och så har det liiiite att göra med min skinntorra plånbok - också)

Men, här finns alltså en "kuckuklocka"-stuga, modell liten, med den fantastiska, lackade, bastulooken precis överallt som var så inochpop på 80-talet. Mmmm...Nåt att bita i, eller hur?

Nu skulle det ju vara en enkel lösning att måla allt vitt och fräscht. Men varför göra allt enkelt för sig...för trots att jag ju älskar det vita, ljusa, så är det som om denhär lilla stugan inte alls skulle vilja vara vit. Den vill vara murrig och grov och rejäl...
Vi får väl se vad det blir...

i planeringstagen...

MARS...SOL OCH TAKDROPP

Härligt veckoslut...solen har förgyllt tillvaron, och TITTA;

årets första fluga som satt på husväggen och njöt av vårsolen. Som jag...jag menar jag satt ju inte på husväggen utan valde trappan istället. Bekvämare så...;) Men i solen!

Och den värmer...vad jag ändå saknat den!

Värmer gör också denna award som jag fått av:

Min Eden

Tack söta du! Vad glad jag blev :D

(Om ni inte upptäckt hennes blogg än, så gör ett besök! Ni blir inte besvikna, jag lovar!!!)

Där finns bla. bilder som bara tar andan av en!

Den här vill jag skicka vidare till:

Rödluvans Vita Vardag

annashusidingtuna

Huset på landet

tidsmästarinnan

Home No.1

LILLA BLÅ

S o F

Det finns ett nog ett tiotal bloggar jag regelbundet besöker (även om jag har underkänt i att skriva kommentarer *skäms*...) ovan har ni några få av dem. Ni ska veta att det är alltid lika härligt att besöka er!!!! Vad ni alla har gemensamt är att ni låter er personlighet synas i bloggen och det är ju det som gör en blogg intressant...inte sant?

Jag har också haft besök (på riktigt) här hos oss i veckoslutet.

Äldre sonen hade med sig en extra kompis från armén över veckoslutet.

Unga män med god aptit...Kocken myser;)

Lillungen hade sin nyfunna kompis från vinterlägret här. Och ett antal ungar från byn som kommer och går här hos oss.

Och jag har bakat...

...ett berg av det som hos oss kallas för "Pizzabullar"

Här ser ni första satsen av fyra...;) 80 bullar blev det bakat i går...idag är alla slut!!!

Så OM ni har hungriga barn eller ungdomar (eller vuxna också för den delen) så pröva på de här!

Det är vanlig "bulladeg". Lämna bort sockret, men använd en msk honung i stället. Istället för smör, socker och kanel strör ni över tomatpuré och riven ost samt de pizzaingredienser man gillar. Världens bästa att ta med på utfärden.

Dessutom brukar de barn som annars är lite matmisstänksamma sluka dehär, för det är ganska tryggt med något som ser ut som en bulle och smakar pizza...;)

Både stor och liten har varit ute i friska luften nästan hela veckoslutet. Och nu när det äntligen är Mars så brukar jag tänka att nu har man Allt Det Underbara Framför Sig.

Visserligen kommer det att vräka ner snö ännu och visst kommer frosten att bita i kinden, men ändå kommer vintern inte mer att få riktigt övertaget, ni vet vad jag menar!

Måste bara bära upp mina Mårbackor från källarens mörker. Snart skall de få ny mylla och annat blomgodis...

Så de orkar blomma - såhär- hela, hela sommaren!!!

Välkommen Mars!

Och till er...

...puss å kram...

TRÄDGÅRDSTORSDAGSDRÖMMAR DEL 3

Sköna torsdag...drömtorsdagen...

Jag satt här och funderade på att jag vet precis när mitt trädgårdsintresse vaknade. Vi hade byggt hus och fått bebis och blivit med trädgård. Jag fick en barrotad rosenplanta av min kompis, och visste i ärlighetens namn inte riktigt vad hon ville att jag skulle göra med den...

Men jag lyckades få rätt ända i jorden och det växte upp en underbart doftande och rikblommande ros. Aaah, vilken lycka!

Hade också lite bar jord så jag kastade (!) ut lite olika grönsaksfrön lite här och där..och ALLT grodde och växte så det knakade och jag kunde bara gå ut till mitt "land" och plocka in allt från sallad till blomkål. Det var innan jag ens hört talas om skadeinsekter.

Den sommaren bara frodades allt. Vänner som förstod sig på trädgård stod där och klappade i händerna och jag pyste av stolthet. Inte hade jag ju haft en aning om att dethär med trädgård var så hääär enkelt! TACK, alla ni, familj och vänner som inte tog ner mig på jorden den gången...;)

För den glädje man känner när man lyckas i trädgården är helt underbar!

Jag läste allt om trädgårdar jag kom över, jag gick kurser, och var helt såld.

Och jag blir så glad nu när jag ser människor som upptäcker denhär glädjen.

Kunde däremot sparka dem i smalbenet som vid det skedet uttrycker:

-Ja, ja NU är det fint, men vänta tills sniglarna/råddjuren/bladlössen/you name it/ kommer och förstör allt....

Så FÅR man inte säga åt någon som just har blivit förälskad i sin nya trädgård.

Det gick några år och jag fick både kållarver och morotsmyggor och det mesta man kan tänka sig i trädgårdsmarodörväg på besök i trädgården. Men dendär barnsliga kärleken till allt som växer och blommar fanns kvar...Den vill jag inte släppa!

Visst är det så, som med alla kärlekar, att vardagen smyger sig på och jag behöver inte gå längre än till förra sommaren då jag efter 4 veckor på stugan kom hem och måste ta itu med klorofyllhelvetet som tagit över mitt örtland...Det var inte skoj alls...Och fast jag svär i leran (läs förra torsdagens inlägg) så vet jag att mitt hjärta kommer att ta ett stort skutt när jag ser de första taggarna av krokus om inte så rysligt länge.

Satt igårkväll och slöbläddrade i lite trädgårdsböcker och planerade sommaren "kruktema".

Senaste år hade jag mest gröna bladformer som tema, men i år tror jag att det skall bli lite mera blom...Kanske vitt? Eller om man skulle köra med rött? I olika toner? Och vad skall jag ha i mitt trädgårdsland? Ifjol sådde jag bara sommarblommor där, men det var ingen framgång precis...minns jag rätt så druknade 85% av fröna innan de grodde...Man kan ju inte lyckas alla år, eller?

Det skall komma mera snö här hos oss, det förebådade nog också denna lilla filur som satt och käkade solrosfrön igår när jag kom hem från jobbet.

MEN...

...låt oss drömma vidare om trädgård, om sommar och rosdoft, om rabarbersaft och den första späda salladen, om dagg i gräset och pioner. Om äppelblom och korgstolar.

Tack förresten för kommentarerna, jag skall nog låta dörren stå kvar en tid i allafall :)

En rosdoftande kram till er alla som sticker er in här till mig,

SVALARE TONER

...tillbaka till nutid och vinter.

Här kommer nu en bild på min dörr som Stora Starka Sonen och jag släpade upp från källaren för en tid sedan. Jag är fortfarande lite osäker på om jag vill ha en dörr stående i vardagsrummet "sådär bara", men eftersom det har visat sig att samtliga familjemedlemmar och deras vänner, grannar, alla, har fått en nästan kuslig förmåga att känna på sig något och försvinna som små vesslor nånstans så fort jag tänker tanken att jag kanske kunde tänka mig att återförpassa dörren ner till sin trygga mörka tillvaro i källaren...

Gubben brukar sitta här i soffhörnet och snegla lite oroligt uppåt mot dörren som om han skulle tvivla på att jag kan få en dörr att stå hur stadigt som helst smålutande sådär nonchalant mot väggen...Och lite spänning i livet piggar ju upp?! Inte sant?

Här sitter jag uppkrupen på kvällarna, så jag har nog lite spänning i livet jag med. Man vet ju inte hur bra hyllan där är fastsatt...hih. Joo, men det gör den ju! Väl?

Fastlagstisdag...fasta...Brukar ni fasta? För många (många,många) år sedan prövade jag, men det var inte riktigt min grej. Egentligen var det lättare än jag trodde, men nja...det var inte för mig! Så gick det många år och jag tänkte väl inte så mycket på dethär med fastetiden. Tills för kanske fem, sex år sedan. Då hörde jag en diskussion på radion om tanken bakom fastan. Man kan ju fasta på så många olika sätt!

Så de senaste åren har jag lite tänkt på mina val under fastan. Mer än annars alltså. Det kan vara att välja bort nåt i matväg, men det kan också vara så att man väljer bort något annat 'materiellt' för en tid. Inget shoppande under fastan? Välja bort en massa onödigt tv-tittande? Bloggandet? (nå...man behöver ju inte ÖVERDRIVA);)

Och jag har funnit att det är hemskt skönt! Genom att välja bort något för en tid så uppskattar jag det så mycket mer sen. Och isynnerhet passar dethär mitt ganska bekväma väsen. Det finns ett fastlaget datum då jag skall lite se över mina vanor...och så finns det också ett slutdatum...

Så nu skall jag lite smått fundera på vad årets fasta skall gå ut på.

Men innan jag går in för fastetiden med största beslutsamhet skall jag hugga tänderna i:

Kram på er!

SÅ LÅNGT FRÅN DET NORDISKA SVALA...

Har fått en utmaning av LillaBlå,

som är tillbaka efter en bloggpaus. Härligt att du är tillbaka, klart jag antar utmaningen, det är lite spännande att se var vi landar...

Jag har ju tidigare varit med om en liknande utmaning, men nu gällde det att visa ett kort i sin 6:e mapp, närmare bestämt det 6:e kortet.

Nu gäller det alltså att kika in i en helt annan mapp.

Få se nu...1,2,3,4,5,6:e bilden var det:

Välkommen till Afrika.

Bilden föreställer ett ganska typiskt "köpcentrum". Till höger på bilden ser ni reklamskylten för en lokal restaurang, inget jag rekommenderar riktigt första dagarna man är här. Men när bakteriefloran i magen vant sig lite så... Bilden är tagen för ett par år sedan då jag fick för mig att släpa med mina barn (och gubben, fast han avskyr hetta) till Afrika.
Kunde skriva ett ganska lång inlägg nu om detta och visa MÅNGA MÅNGA bilder, men det faller liksom lite utanför ramen för "lantliv och spetsgardiner" *fniss* så jag skall försöka hålla det kort...

Men en bild till måste jag bara få visa!

Gambia, där vi var, är inte bara dammiga gator, och ruckel, det är färg och dofter (och lukter) och ljud och skratt och idel leende och vänliga människor. Intressant historia och så total avsaknad av tidsuppfattning.
Och så detta:

Inte en människa så långt ögat når...

Tänkte inte denna gång skicka utmaningen vidare, men hoppas att någon antar den, för det ÄR lite skoj att se vad som gömmer sig i era fotomappar:)
like Monkey