Nu blir det lite mycket av det goda...nämligen foton.
Jag och min kompis åkte från Grimslöv där vi hade varit på foto-
workshopen till Kalmar där vi övernattade. Nästa dag, efter en
lagom tidig frukost (hade varit några tidiga morgnar under vår
cruiz innan) rattade vi mot Öland. Har själv rundat Öland
för några år sedan så hade lagt på minnet några ställen värda att besöka.
Men jag frågade också Gösta Petter Tänkström
(= min Chat GPT heter numera familjärt bara Gösta)
om vad som kunde vara platser värda ett besök.
Och visst levererade Gösta.
Det finns ingen tvekan om att AI är framtiden. Säger bara det!
Till en början tyckte han att vi, som naturintresserade damer med
fotointresse skulle besöka Beijershamn och där gick vi en liten svängom
tidig förmiddag. Gösta hade nog påpekat att vi borde vara vid Ottenby
redan vid soluppgången för att få ett fint morgonljus men vi valde en
liten sovmorgon och offrade morgonljuset denna gång.
Intressant nog att Gösta tog i beaktande ljusförhållanden då
"han" tipsade om rutten.
Dessvärre blev mitt fotande på denna plats lite stympat då jag hade
ett långt samtal med en läkare om ett problem som drabbat min yngre grabb.
Lyckligtvis ordnade det upp sig så jag kunde fortsätta vår Öland-runt
med lite mindre stress i hjärtat.
Barn blir nog aldrig vuxna nog att man inte skulle oroa sig för dem.
Beijershamn har ju en otroligt intressant historia!
Efter Beijershamn styrde vi söderut mot Ottenby naturreservat.
Då jag besökte platsen senast i slutet av augusti var det fullt av flyttfåglar påväg
söderut. Nu var det bara mest blåsigt då vi besökte platsen.

Och som fotograf var det också lite för starkt solljus - vi är lite kinkiga på det sättet...
Vid mitt förra besök hade jag sett sälar som låg och degade på stenarna, men nu var det
först hemma då jag gick igenom bilderna som jag upptäckte att sälarna visst var där.
Där låååångt ute så även om jag hade ett objektiv på 150-600 mm så var bilderna
bara klumpar (säl) på en annan klump (sten).
Men området är fint, och helt klart värt ett besök om man ens är det minsta
intresserad av fåglar och natur.
Om det här kan du läsa mer
Så lämnade vi fyren Långe Jan och började vår klättring norrut
längs den östra kusten.
Vid något skede började saker och ting göra sig påmind som att det
minsann var ett tag sedan frukost och ett tag sedan ja....toa.
Nu hade vi ju valt lite tassigt en måndag till att åka Öland runt och då
vi inte tvärnitade för en fin bro eller annat fint så tvärnitade vi vid
varje café-skylt bara för att läsa det småstilta - Stängt på måndagar!
Till slut hade vi nedgraderat våra förväntningar från "ett mysigt café med utsikt"
till "en måndagsöppen ICA med toalett".

Däremot gav diverse stopp för att kolla vad som kunde vara öppet och
uppdatera GPS:n till en del spontana bilder av gamla murar och annat som
dök upp längs vägen.
Kossorn och den fina muren är inte från samma plats men de passar liksom ihop.
Och om någon undrar över att kossorna saknar de där fulgula märken i öronen
så är de enbart borttagna i Photoshop. Så ingen oro för oidentifierade kossor på vift.
Och alvaret förstås.
Jag fascineras av dessa öppna vidder. Är det sedan på mark eller till havs, eller båda!
Vi stannade inte för att ta en promenad på dessa. Även om vi inte hade en så tight tidtabell så
gav en enda dag tid att runda Öland inte så mycket utrymme för utstickare hit och dit.
Men vill du läsa mer om herdekulturen på alvaret så klicka
Nu minns jag inte längre var vi äntligen lyckades hitta lättnad både
för hungern - och det andra.
Men där var en stor väderkvarn som innehöll ett café.
Också bilen fick behövlig näring för att
orka ta oss vidare.
En skagensmörgås gjorde oss gladare i sinnet.
Även om jag reser gärna med henne som jag hade som resesällskap för inget
är liksom svårt och vi har ganska samma rytm och tankar. Föredrar henne som
resesällskap typ hundra gånger hellre än den där mannen jag varit gift med i över 35 år.
Men att lämna för lång tid mellan måltiderna gör ingen glad.
Så åkte vi då till norra udden av Öland.
Skulle gå och se på ett vrak av en förlist båt och kolla Trollskogen.
Nu är vi ju båda från Finland där tall är typ det
första man ser när man tittar ut genom fönstret.
Och så råkar vi båda ha tillgång till skärgård och dess martallar så
just för oss så kändes det inte speciellt fascinerande.
Och naturumet var - stängt...
Så vi åkte vidare.
Stannade vid raukarna som Gösta rekommenderat, och det är ju något
vi inte har i vår skärgård, så det var intressant.
Lite knepigt att få bra foton på, så det fick bli lite "turist-bilder".
Kanske också en viss res- och fototrötthet började märkas i alla fall hos mig.

Ingen fotograf gillar klara, soliga dagar då ljuset är alldeles för skarpt och
skuggorna blir vassa som ett rakbett. Till all tur hade vi ändå lite spännande moln
som gjorde himlen lite roligare än bara en klarblå platt sak.
Och så lite soldis var också välkommet när jag fotade Blå Jungfrun
Nu hann vi ju inte besöka den ön men om någon är på väg till Öland så kolla
Slutligen på vägen söderut längs Ölands västkust och på väg till
hotellet i Kalmar stannade vi vid Halltorps hage och gick en
kort sväng längs en naturstig.
Läs mer

Det var en otroligt rofyllt liten promenad vi gjorde. Doften av de
blommande trubbhagtornsbuskarna var alldeles bedövande.
Något i den lummiga hage/lundmiljön var så skön att jag ville ta
med mig den känslan hem. De där galet gamla fina ekarna som
kanske sjöng på sista versen, men som trots det gav liv åt insekter som är
beroende av dem. På sådana här ställen påminns man alltid om hur
skört allting i naturen egentligen är.
Doften av dessa bär jag som ett minne i själen ett bra tag.
Tänker att oberoende hur inrutad en resa än är, och hur tight kanske en
tidtabell är så är det värdefullt att stanna och ta sig en, om än så kort stund,
längs en spång eller en stig. Nu hade vi tid och det var alldeles underbart.

Alldeles underbart att kunna böja sig ner och se de där små lundblommorna
där i kvällsskymningen. Alla nävor som hör till mina favoritblommor, är de sedan
vilda eller trädgårdsvarianter. Nävor är bara så fina.
Och så gullvivor. Är ingen vän av gula blommor över lag men gullvivor
undantaget. Och genast börjar jag nynna på "Där gullvivan blommar"
Vill du lyssna på den?
Här hade vi Öland i ett snabbt ihopsopat nötskal.
I ärlighetens namn tyckte jag att det var skönt att vara här innan
turistsäsongen dragit i gång. Och alla måndagsstängda cafér får min fulla
förlåtelse och förståelse.
Måste ju lite googla och snöa in mig på siffror och bara tanken på att
det bor ca 27 000 personer permanent på Öland men att människomängden
under sommaren ökar till 300 000 personer är svår att ta in.
Skulle jag bo på Öland skulle jag antagligen gräva ner mig i en bunker och komma
upp igen i slutet av augusti eller i början av september. Tänker - hur ryms
alla ens längs dessa smala vägar? För tänker att många kommer väl
ändå med bil? Nu var det så skönt med glest på alla parkeringsplatser
och ingen trängsel i vare sig café, toa eller butik.
Det är något väldigt fint med Öland, säger då det!
*
Snart börjar det bli läge för att packa för följande resa.
Ett par veckor dit!
Kram från Maggi