Så kan det gå. Att man liksom blir lite extra "kär" i en viss växt. Eller att
den där vissa växten blir extra viktig av aningen ologiska orsaker.
Så har det gått för mig. Minns inte ens längre var och hur jag snubblade över denna
vildpelargon. Var nog bara en bild någonstans corona-våren 2020.
Googlade och hittade någon som sålde sticklingar på nätet. Den våren fanns
det mängder av sådder och andra sticklingar på mina fönsterbräden, men den här
sticklingen blev speciell för mig. Hur jag presenterade vildpelargonen då kan du läsa:
Från bilden ovan ser du hur den såg ut första sommaren, och hur (eländig)
den såg ut efter senaste vinter, alltså i mars/april i fjol.
Här är bilder från förra sommaren. Den bara växte och växte och började blomma
med sina sparsmakade men utsökt vackra små blommor. Den har ett bladverk som man
knappt kan gå förbi utan att peta på. De är alldeles sammetslena och doftar något
mellan ort och doftpelargon. Hade den hela sommar på söderterrassen.
När vi i september stängde stugan och kom tillbaka till stan fick den hedersplatsen
på en piedestal vid norrfönstret. Inte det mest optimala läget, men då var resten av
fönstren fortfarande täckta av plast i och med fasadrenoveringen. Under tidigare
vintrar hade pelargonen övervintrat i vår sängkammare som hålls sval (på gränsen
till kall, eftersom vi sover med fönstret öppet större delen av vintern). Nu gick det
inte att öppna fönstren på flera vintermånader och kombinationen alldeles
för varmt, för torrt och alldeles för lite ljus kom att stå vildpelargonen dyrt.
I mars var det bara att konstatera att den fina, stora frodiga vildpelargonen hade gett upp.
Förbannade mig själv att jag inte tagit sticklingar, men det hade ju gått så bra
att övervintra plantan åren innan...
...men efter idogt sökande på nätet hittade jag sticklingar.
Så nu är jag tillbaka i ruta ett där jag var våren 2020.
På samma sätt som då har jag nu några magra sticklingar som står där på
fönsterbrädet i mitt arbetsrum.
Så kan det gå när man snöar in sig på någon viss växt. Händer mig rätt sällan.
Men just denna lilla vilda är min absoluta favorit!
Gillar ju växter överlag, men om någon inomhus-krukväxt dör så rycker jag nog mest på
axlarna och konstaterar att jaha...Sommar(kruk)blommor kan jag ha en lite mer
djup relation till men den här, den är nog lite som min växtbaby.
Av någon outgrundlig orsak.
Ha en fin dag. Och pyssla lite extra om en kär växt. Bara för att!
Kram Maggi