Sitter i köket på en hård kökstol, ute faller några enstaka kalla snöflingor sakta mot marken.
Det är årets hittills kallaste dag med knappa -10 grader, om ens det.
Marken är bar, en ensam koltrast skuttar runt på gräsmattan.
Har vaknat tidigt, tidigare än jag brukar för renoveringsgubbarna börjar okristligt tidigt.
Men kanske vi börjar vara på slutrakan nu, för vår lägenhets del i alla fall.
Igår fick vi balkongglasen installerade och idag kopplades elen. För min inre syn
ser jag redan balkongen inredd och jag kan sitta där och njuta. Undrar om jag
inte skall korka en champagne den dagen till ära.
Under mitt lilla liv har jag hunnit med en hel del byggas och renoveras. Känns lite märkligt
nu att inte behöva ha en enda liten åsikt om något. Gubbar kommer och går och saker blir fixade.
Jag hade gärna haft mer att bestämma om, men inser att min smak är så marginell att de flesta
andra i bolaget kanske inte fullt lika mycket som jag skulle uppskatta lite gammalt å skevt?
Sitter i köket och skriver, för jag väntar på dagens tredje sats med arbetare.
De som skall komma och tvätta fönster, både balkongglasen och sjösidans nya fönster blir tvättade.
Sedan borde det bara vara slutgranskning av balkongen och så är det klart.
När det nu har sprungit gubbar in och ut genom vår och allas andra lägenheter så
skulle det vara intressant att fråga dem om olika hem som de ju ser. Vad tänker de, eller
tänker de alls på det? Hur olika hem folk har, fast bottenplanen är rätt lika.
Lyfter de ett inre ögonbryn åt våra skavda möbler och skruttiga tulpaner.
*fniss*
Tittar ut över gården, det är extremt sällan jag sitter här - förutom då jag äter förstås!
Ser "lilla söta gubben" gå ut med soporna. Han ser så skör ut där han går med krum rygg och
käpp. Han bor i samma trappa som vi, men jag vet inte vad han heter. Jag kallar honom
"lilla söta gubben" för fast han i sina dagar varit en reslig man är han nu hopsjunken.
Han har sett bra ut, gör det fortfarande, och han har så vänliga ögon.
Jag vill ofta hjälpa honom, men anar att det är viktigt för honom att göra saker själv, även
om det går långsamt och att han ibland ser så fragil ut att jag tror att en vindpust kunde fälla honom.
Nu ser jag att han kommit tillbaka, hör hissen så han är nog på väg upp till sig.
Bygg-gubben som i morse var och installerade vädringsställningen på balkongen smyger
iväg bakom husknuten för att röka en cigarett. Han är sympatisk. Eller de alla är. Han
var snäll nog att skruva fast vår termometer utanför sovrumsfönstret, fast det alls inte hör
till hans uppgifter. Vi fick också hjälp med att installera katt-nät på fönstret mot gatan av
de gubbarna som bytte fönstren mot sjösidan. Det tog dem kanske tio minuter medan jag hade vridit
och vänt på pappret hur man skulle installera dem i ett bra tag och fattade ingenting.
Gubben har sitt arbetsrum ut mot gatan så han har bättre koll på vad det händer på gården,
jag har mitt arbetsrum mot sjön så jag vet när isen är stark nog att gå på. Eller när hackspetten
börjar ha vårkänslor. Nu händer det ingenting på gården, inte ens på gatan. Det
är så lugnt det kan bli en alldeles vanlig tisdag i en förort.
Skall ta och baka fastlagsbullar nu, hörni. Lite tidigt, men det kom ett litet önskemål
från grabbarna mina. Små och hemlagade.
Skall så bli!
Kram Maggi