LIVSVISDOM...

...inget lättare i lektyrväg för semesterns sista dagar...;)

Men väldigt, väldigt intressant!

Vem skulle inte vilja vara vis?

Intelligent?

Men vishet och intelligens är inte samma sak.

Intelligens kan man läsa sig till, kan man träna upp. Har man ärvt?

Men vishet kan man bara leva sig till.

Jag kan försöka ge, delge mina barn den kunskap jag har. Men jag kan aldrig ge dem vishet. Den måste man skaffa, samla på alldeles själv. 

Mark Twain lär ha sagt att man borde omorganisera livet så att man började vid åttio års ålder och gradvis närmade sig arton. Så mycket enklare att ha all livsvisdom i bagaget från början...

Och så mycket tråkigare!

Det roliga med livsvisdom är ju att man samlar på sig det hela tiden. I små, små bitar så man knappast märker det. Ändå önskar jag ibland att jag hade mer livsvisdom än jag lyckats erövra hittills.

För jag tror att det är något man måste erövra. Ta emot. Ta hand om.

Många är de som inte tar åt sig av den vishet som livet strör ut.

Allt kan man inte samla in. Det skulle vara som att plocka alla blåbär i en enorm skog. Det är omöjligt.

Men jag hoppas på att kunna plocka åt mig så mycket blåbär jag behöver.

Att jag ser blåbären, visdomen, där den finns tillgänglig för mig.

Visdom. Det låter så stort.

Och ändå är det något vi alla har, bär på oss, med oss. 

Hur vi förvaltar det mått av visdom vi erövrat oss är en annan sak.

I vår vardag kanske vi uppskattar (överskattar) intelligens och kunskap fram om livsvisdom.

Men finns det livsvisdom utan kunskap och intelligens?

Sådant kan jag sitta och fundera på medan solen tassar sin stilla gång över klipporna och havet kluckar sitt eviga kluckande mot strandstenarna :)

Augustikvällarna börjar bli mörka, tänder man lite ljus blir det automatiskt lite mer filosoferande. 

Att filosofera är kanske också ett sätt att samla på sig livsvisdom?

Att filosofera är knappast väldigt effektivt, så som det kanske skall vara idag - 

men väldans berikande är det!

Att värma en vedbastu är också väldans filosofiskt. På nåt vis,

Nu skall jag ändå bara gå och basta av mig i den augustinattsmörka bastun.

Kanske tända ett ljus - och filosofera vidare?

Katt-hund-unge rumlar runt på klipporna i skymningen. 

De funderar föga på livsvisdom.

De kanske bara har det?

Åtminstone katten och hunden - ungen lär nog måsta samla in sin visdom alldeles själv, som alla vi andra...;)

Njut av mörkret, lyssna på syrsorna, filosofera en smula.

Lär.

M