MILDA NOVEMBER

 

En murrig novemberfredag. 

Sitter hemma och har en ta-itu-med-projekt-dag. På mitt brödföda-arbete börjar nu

årets hetsigaste och mest stressiga period alldeles i dagarna, så jag vill gärna städa undan

projekt som jag sysslar med som freelance. 

Börjar dagen med att koka det där viktiga kaffet, sätter på lite klassisk musik som inte 

pockar på uppmärksamhet. En sådan där fokus-spellista som precis lagom söndrar tystnaden i 

huset, men utan att det som sagt kräver att man "lyssnar". 

Det är speciellt milt idag. Tolv grader plus. 

Egentligen har det inte ens varit rejält kallt ännu denna höst. 

Klockrankan som jag har på balkongen klämmer fram nya knoppar fortfarande. 

Och skickar iväg nya rankor. 

På sitt sätt är det skönt. Jag tycker om milda november. Vinter lär det komma trots allt. 

Men ändå är det ju ett tecken på att allt inte är helt som det skall vara med klimatet. 

Och det vet vi ju i och för sig, men ändå är det kanske de där små ändringarna som kommer

nära inpå som gör att man reagerar mer än då man läser nyheter och statistik om uppvärmning, 

hur en halv grad påverkar hit eller dit. Framför allt när den riktigt stora påverkan förmodligen ligger

i framtiden. Och människan har väl aldrig varit speciellt bra på att ta itu med framtida problem. 

Vi har fullt upp med att göra samma misstag som man från historien vet inte är så smarta. 

Nå väl, på kort sikt. I min lilla livsbubbla gillar jag ju milda november. 

Gillar när min klockranka blommar i november, men hajar till när jag läser att det i 

Finland bara 4 gånger sedan 1959 (då man började föra digital statistik) har varit grader på

+ 13 °C. År 1999 var ett sådant år. 

Och så åren 2015, 2020 och 2021. 

Alltså är Milda November en ny norm? 

De freelance-projekt jag skall försöka hinna beta av idag, eller senast under helgen, har

också med natur och klimat och ekologi att göra. 

Det är egna skriverier, lite översättning och så ett litet projekt som tangerar

både skog och foto vilket ju hör till mina absoluta favoriter bland ämnen.

Men mer om det sedan om/när det blir något av det.  

Att sätta sig så här en stund vid bloggen är en skön inkörsport till annat skrivande. 

Mitt bästa sätt att komma in i någon slags skrivmood. 

Nu skall jag bara ta nåt att äta också, efter kaffet här innan, och så är det dags att kavla ärmarna och börja jobba. Ute har det slutat regna. 

I morgon skall det vara sol. Sol och närmare + 15°C.

Du milda november!

I MITT SKAFFERI

Under årens lopp har det utkristalliserat sig vissa ingredienser som jag 

nog nästan alltid har i mitt skafferi. 

Potatis, morötter, lök, vitlök, ägg, tomatkrossburkar, linser mm. 

Sådant där bas-stuff som man alltid kan "trolla" ihop något mättande av. 

Ofta blir det ju soppa/gryta/pastasås men nu har jag hittat en ny grej som 

ramlar in på listan

"Mat att laga när man inte orkar gå till butiken"

Bilden från dagens lunch, då jag värmde upp det som blev över i går. 

En mycket enkel Shakshuka. 

(detta recept från Anton&Anton) 

För två hungriga: 

1 lök

2 vitlöksklyftor

1 morot

3 msk olja

1,5 tsk spiskummin

1 burk tomater 

1 dl vatten

1 tsk salt

2 tsk honung

Svartpeppar enligt smak

3-4 ägg

Ost som smälter lite, typ mozzarella

Gräslök eller annat färskt grönt. 

Riv moroten och tärna lök och vitlök. 

Stek moroten i olja någon minut, jag använde en wokpanna. 

Ha efter det i spiskummin (passa att det inte bränns) och så

lökarna efter det. Stek några minuter. Man kan lägga till lite vatten

om det verkar vara för torrt. 

Ha i tomaterna och lite vatten, om man inte lagt i det tidigare. 

Om man använder hela inlagda tomater så kan man dela dem 

lite. Krydda med salt, peppar och honung (eller socker om man vill). 

Låt koka på svag värme i några minuter tills det blir lite "stadig" i konsistensen. 

Knäck ett ägg i taget i ett glas och gör med sked en liten grop i 

såsen och häll ett ägg/ grop. 

Låt äggen koka i ca 10minuter. 

Smula under tiden osten och hacka gräslöken. 

Strö ost och gräslök över shakshukan och ät med en sallad

(som på bilden tagit slut redan dagen innan, alltså ;))

*

Hade i en mozzarella-aktig ost, och just mozzarella är

något jag har börjat shoppa i lite större mängder och har

av dem i frysen. 

Enligt receptet kan man ha i lite malen koriander, men jag hör till den där

halvan av befolkningen som   a v s k y r  koriander, så jag skippar!

*

Det här receptet är riktigt milt och lagom för mig som numera lätt får

halsbränningar av för stark mat. Men det är fritt fram att svepa i med chili

eller sambal oelek så mycket som själen och tungan tål. 

Och så kan man ju ha i lite vad man nu vill. 

Shakshukan har sina rötter i norra Afrika och Mellanöstern, 

där man ofta äter den som frukost/brunch. 

Men som sagt, ett trevligt tillägg till mat som man kan sno ihop av det där

som man nästan alltid har hemma i sitt skafferi. 

EN SISTA FLÄKT AV SOMMAR

 Sitter i mitt kontor hemma, det är lördagsförmiddag och jag har precis avnjutit en

långfrukost. Det skall börja storma idag. Utanför fönstret böjer sig den nu redan avlövade

björken sina långa smala stammar än hit än dit. 

Det är alltså en flerstammad björk. 

Fyra stammar har den, en björkbukett nästan. 

Regnet kommer och går. Det är höstrusk på gångs. 

I år är det många som välkomnar en storm nu och då för det 

betyder billigare elpriser för dem som har elavtal som styrs av

dagspriset på el. Idag är en dag som man skall ha tvättmaskin på 

och knäppa på bastun om man vill göra det lite billigare. 

Eller göra ett långkok i ugnen. Idag är det den dagen. 

Som exempel så den 24.10 kostade elen som mest 40,5 c/kWh medan det i

dag är nere på 1,5 c/kWh. Enorm skillnad med andra ord. 

Senaste vecka då jag var till stugan för att stänga för gott, så 

märkte jag att vallmon (Royal Wedding, heter den) hade fått för

sig att nästan november skulle vara en lämplig tidpunkt att

krysta fram ett par blomknoppar! 

Hade det varit lite tidigare så hade jag lämnat blommorna kvar

för att fröså sig, men nu är det för sent för det, så jag knipsade av dem och tog dem hem.

Sommarens sista bukett. Det är det.

En vecka tog knoppen på sig innan den börja veckla ut sin flortunna kjol.

Hade väntat mig en öppen blomma följande dag, men på morgonen hade

alla kronblad redan ramlat ner. 

Kanske är det så det skall vara? 

Sommarens sista blomma dansade bara en natt.

En flyktig stund av kvarglömd sommar. 

HALLOWEEN, KEKRI OCH ALVABLOT

 Snart är det halloween-helg. Jippiii....???

Nja, jag kommer nog inte att någonsin ta till mig den högtiden. Så säger jag varje år.

Den är för mig för vräkig och ful (förlåt) i tiden då naturen går mot en vila och tysthet, 

och det finns tid för eftertanke och att samla krafter i det kravlösa skymningsljuset. 

Jag är inte ensam med min avoghet mot Halloween, och många skyller på att det

nu är ett sådant där vräkigt Amerika-tjafs. 

Och visst är det ju så, det kan man väl inte förneka, men historiskt kommer Halloween-

firande till USA i medlet av 1800-talet från Irland med immigranter som 

flydde hungersnöden och nödåren som härjade på den tiden. 

Det känner många till. 

Men det var först rätt nyligen som jag fick reda på att 

en del av den irländska traditionen Halloween anses ha historiska kopplingar 

ända till vikingatiden. Kelterna börja anamma delar av vikingarnas traditioner och seder

under de århundraden som vikingarna härjade på i dagens brittiska öar. 

Och varifrån vikingarna kom, det vet vi ju. De var våra gossar, från våra breddgrader, 

eller hur man nu skulle uttrycka det? 

Vikingarna firade band annat höstblot. 

då man tog farväl av den ljusa tiden och 

välkomnade mörkret. Eller kanske de firade Alvablot?

Man vet egentligen rätt lite om hur höstblot eller Alvablot firades på förkristen tid. 

Man man har tolkat att det har med tiden för slakt. Tidsmässigt torde höstblot 

firats tidigare på hösten (i september, vid höstdagjämning) och Alvablot någonstans

mellan medlet av oktober till början av november. 

Slakten har helt klart en koppling mellan liv och död - den enas död, den andras bröd. 

Kanske offrade man blod till alverna? Alverna som man ansåg bodde i 

de gravrösen som var den tidens gravgårdar. 

Och där har vi en koppling - kanske något svag - men ändå en 

koppling till dagens Halloween. 

I Finland har man haft en egen höst-högtid, Kekri. 

Den firades lite på olika tider i landet, allt berodde på när man blev klar 

med skörden, men ofta var det just i dessa tider, i oktober. 

Då skulle det firas och man skulle äta så man sprack och ta det lugnt. 

Umgås med släkt och vänner. 

Offra till andeväsen och besöka gravar. Tända eldar och ljus. 

Lite som ett mischmasch av allt från skördefest till det som vi i dagens läge

känner till som julfirande. 

Vi kanske inte tänker på att det firande vi har idag, de seder vi 

håller fast vid har bra mycket längre rötter än vi kan ana. 

Eller som vi är medvetna om. 

Och att det i denna tid på året finns så mycket mystik, 

andlighet och gåtfullhet som vi kanske kan känna av då

vi går till gravgården för att tända ljus på gravarna. Kanske

tycker vi att ljuden vi hör från skogen då mörkret lagt sig är 

främmande och skrämmande. För vem vet, kanske alver och vettar

vågar sig fram först efter mörkrets ankomst? 

Kanske kan vi känna en rofylld vila i att glo in i 

ljusets låga och ana något. Vad? 

Det är upp till var och en att känna. 

FROSTNATT

 Tidig väckning i morse, eller för mig tidig. 

Klockan ringde klockan 6 för att jag skulle hinna köra min 

bil på service, skall inlämnas senast 6.45. Gäsp! 

Genast när jag jag kom ut såg jag att bilarna hade en frosthinna

på vindrutorna och när jag satte mig i bilen visade mätaren som

kallast på -3 ° C. Och mörkt är det! 

Känner mig privilegierad som kan fortsätta jobba på distans, att man

inte måste ge sig ut i den kalla och mörka morgonen. 

Känner att det, för min del är just det som triggar igång en

höst-trötthet. Får jag börja mina arbetsdagar i mjuk belysning, 

med en kopp kaffe och lite lugn musik, eller bara tystnad så 

känner jag knappt av att det har blivit mörkt och kallt

och senhöst därute. 

 Men den här morgonen påminde mig om det. 

*

Idag, då jag är ledig från mitt ordinarie jobb skall jag samla

ihop de foton som jag skall använda i familjens årsbok. 

Det är aldrig svårt att hitta bilder, men det börjar bli alltmer

knepigt att hitta på vad jag skall skriva. Åren är ju ändå 

rätt lika på något sätt. Det känner jag att det är här på bloggen också. 

Dessutom har ju åren med corona bidragit till att utrymmet man lever i 

liksom har krympt. Och i år har jag ju varit månader på stugan och

även om livet där är underbart och skönt så är det ändå ganska

händelselöst för att vara ärlig. Trivs ju förfärligt bra med

den sortens tillvaro men väldigt tacksamt att skriva om är det inte...

*

Väntar hem gubben idag, han har varit till Sverige några dagar

för att hjälpa sin syster där med ett och annat. Jag trivs ju för mig själv,

men det skall vara riktigt skoj att få hem honom. Stundvis har det varit

lite väl tyst här hemma faktiskt. 

Nu hör jag nyckeln vridas om i låset och jag 

skall gå och ge en kram och sätta på kaffet.