MAJ I BILDER

Maj har ju förstås varit så mycket mer än det här. 

Men här ett litet potpurri i alla fall.

Murklor! Aningen överraskande hittade jag murklor i trädgården som 

vi förvällt på alla tänkbara sätt som man skall göra med denna

ändå giftiga svamp. Och många kan tycka att man kunde bara låta bli

den då den, som sagt, ändå är rätt giftig. 

Men den bara är så god! 

Nu när sommarvärmen så sakta börja komma glömmer man hur mycket

regn och rusk och till och med snö vi fick i nacken på oss under maj månad.

Jag sådde mer än jag gjort på eviga tider, främst genom att jag fortsatte jobba

hemifrån och hade bättre koll på att vattna i tid (och otid). Sådde sega

palmkålsfrön som tog en evighet på sig, men också snabba squash som det 

är en glädje att följa tillväxten på! 

En av vårens absoluta favoriter är mina svarta violer. 

De är bara så gaaaaaalet fina!
Liksom den vilda pelargonen som jag bara älskar!
Växer så det knakar i krukkanten.

Som en senare sommarpotatis-sort satte jag några lila

potatisar. Har ju temat i trädgården från blå-lila till rosa-vinrött. 

Potatisen kommer att passa så bra in i gänget! 

Och ja! Ni läste rätt! 

Jag planerar för hösten. Helt knasigt! 

Men det är faktiskt så att det är nu man skall skriva upp var man 

vill att det skall finnas lökblomning och annan tidig blomning nästa vår. 

Tror du att du kommer ihåg i september var det var glest i rabatten.

Näe, tänkte väl det.....;)

HUR JAG TÄNKER OM FÄRG

Alpklematis

Det är så lätt när man börjar planera sina kommande planteringar 

eller rabatter att man vill liksom ha allt, allt, allt vackert.

Man blir helt hänförd och inspirerad av allt det vackra man i sin

fantasi vill bygga upp. 

Men håll i hästarna! Inte släppa lusten att skena där i plantbutiken!

Alla trädgårdsproffs säger alltid att plottra inte och kan inte nog hålla med. 

Men nu är det ju så att många inte har så stora trädgårdar och då ryms det liksom 

inte femtioelva av samma sort i rabatten och då behöver man 

sluta plottra i färger istället. 

Jag har faktiskt en rätt tilltagen trädgård, men har varken råd eller lust att 

fylla den med rabatter så jag har anlagt en "radhusträdgård" runt min pergola. 

Sådana trädgårdar som jag gillar mest. Intima och omslutande. 

Men till färger. 

Blå pärlhyacint, rödbladig alunrot och murgröna

Precis som när man inreder inne så får man gå efter 

de färger som finns (om man inte vill göra om precis allt förstås) 

och så vara lite sträng med sig själv med vilka färger man vill ha. 

Och här tycker jag inte man skall lyssna för mycket på vad som "passar ihop" 

eller hur det "bör" vara. Trädgården skall ju vara just din och om du tycker

att gult och rosa är det vackraste så go for it! 

Men var konsekvent! Det är nyckeln. 

Jag hade från början en rosa alpklematis. Några rosa rugosa-rosor av den 

där invasiva sorten, ja...En klassisk blå- lila klematis 'Jackmanii' och lite ivrig mynta. 

Vit skogsklematis, lammöron och vildvin som klättrar längs pergolan. Aj jo, ett vitrandiga gräs som höll på att ta över. 

Inte mycket, men lite blått, lite lila och lite rosa och silver. 

På våren slängde jag sedan ner några knallblå pärlhyacinter i krukan 

med övervintrad rödbladig alunrot (se bilden ovan) och 

det blev kärlek direkt. 

Blått och rosa och silver i all ära, men för att sitta i min

smak så behövdes lite mer spark och det hittade jag i det blodröda, vinröda

och det nästan svarta. 

Röd taklök och en liten tofs av silvrigt lammöra

Övervintrad gråröd alunrot tidigt på våren

Med andra ord satte jag skygglappar på då jag gick till 

plantbutiken och följde lite slaviskt min lista och sneglade bara

på sådant som hade de passande färgerna. 

Salvia och röd/rosabladig revsuga

Och nu börjar jag vara riktigt nöjd med de kombinationer jag 

knåpat ihop. 

Har pepprat, eller kryddat, eller hur man nu skall säga det, 

med lite lime - limegult bara för att bryta av. 

Jag har tänkt lika mycket på bladens färg som på blomningen.

Perenner blommar som känt inte såååå länge, men har man 

med lite trevliga färger på bladen så har man en rabatt som

"blommar i färg"- även då den inte blommar alls. 

Mina nya rabatter är inte stora, så jag kan således inte 

massplantera för att slippa plottra. Jag vill gärna ha lite mer än

tre arter och därför är jag sträng med färgvalet av växter. 

För att plottra det är en stor synd - som man mest lider av själv -

för ofta är det där som man gjort "fel" när man inte riktigt får till det och 

planteringarna inte riktigt blir som man tänkt och fantiserat.

Sen behöver man tänka form och höjd.

Men det tar vi en annan gång! 

Njut av era trädgårdar. Det är sommar bara en gång om året! 

ATT LÅTA SIG HÄPNAS

Denna vår, denna coronavår, har på något sätt närmat mig 

det lilla vackra i vardagen och framför allt i trädgården. 

Som aldrig förr har jag haft tid och möjlighet att faktiskt vara närvarande nästan

24/7 vid mina odlingar, vis mina frösådder. Vid mina planteringar. 

Och det har varit nästan lite magiskt att så på nära håll, 

och från dag till dag uppleva hur allt i naturen kommer igång. 

Stundvis har jag känt mig som ett barn som upplever, ser och förstår, 

saker för allra första gång. Hur vissa frön är långsamma och tröga, 

hur andra har en nästan explosiv växtkraft som nästa spränger krukan! 

Denna vår har jag räddat tiotals och åter tiotals småsmå babybin som av någon 

obegriplig orsak förvillat sig inomhus och i skär desperation yrat runt mina 

fönster - på insidan. På YLE har man just nu en kampanj om att rädda 

dessa så galet viktiga pollinerare. Hur vi alla kan ge dem rätta växter till

föda, bygga insekthotell och på annat sätt också se till att det finns platser

i våra trädgårdar där dessa pollinerare trivs och vill leva. 

*

Bildens katt var den som uppmärksammade mig på den något trötta humla

som kravlade runt på vårt pergola-golv. 

Vi gav den lite honungsvatten på ett fat och efter en kort stund hade den 

laddat nog med energi och flög iväg till vidare äventyr. 

*

När man, frivilligt eller av tvång, stannar upp och upplever och ser

det som händer precis framför ens ögon, låter sig häpnas över allt

det fantastiska som naturen just nu bjuder på, då blir det lite

som om man blev rikare fast saldot på kontot inte på något sätt ökat. 

Man bara känner sig rikare. På det lilla, fina, vackra som man bara

kan få genom att vara närvarande därute i naturen där allt det viktiga sker. 

Och att ständigt låta sig häpnas över det - det är lycka. 

VÅR ÖVERGÅR TILL SOMMAR

Precis så känns det ikväll. 

Klockan har hunnit bli kvart över sju på kvällen och än känns kvällen ljummen

även om en viss vårkyla kan anas och gör luften frisk och fräsch. 

Det är varmt utan att vara kvalmigt. Kunde leva hela sommaren i dessa temperaturer. 

Så där lagom! 

Så där lagom stort är också min "kökslands-hörna". 

Kanske växer den till sig lite. Åt något håll. Men absolut inte i år. 

Allmänt hemmahäng och distansjobb har som jag tidigare nämnt lett 

till att jag i allt större grad haft tid med odling. 

Så till den grad att jag gärna aktiverat alla i min närhet 

med att säga 'Hej!' till alla nya växter som grott upp i krukor och pottar. 

I går kväll ropade jag på gubben som hade vägarna förbi då jag stod och 

påtade i mitt köks"land". 

- Kom och säg hej åt Elmer, hojtade jag. 

- Elmer, svarade han undrande. Vem är det?

- Ja, men Elmer är den första potatisplantan som stuckit upp 

genom myllan. Kom och se! 

Han tittade en stund på mig, log lite smått överseende och sade:

- Du lever ihop med en son till en potatisbonde. Du tänker att alla potatisplantor har namn? 

- Jodå, ler jag. Elmer! Han var först. Hans avkommor skall vi käka på midsommar. 

Se så fin han är! 

Det går ingen större nöd på mig i denna corona-isolering, men om jag fortsättningsvis efter midsommar namnger alla salladsblad, böngroddar och morotsblast som sticker upp så

kan ni ju ta ett allvarligt samtal med mig. 

Jag kan behöva det då...*fniss*

Nu har det ändå blivit mer vårkyla än sommarvärme när kvällen lider.

och det är dags för mig att lämna växterna åt sitt nattliga öde och gå in. 

Häggen doftar bakom min rygg och det är svårt att slita sig. 

DET LILLA ENKLA

Äntligen på stugan! Och äntligen lite varmare så man har kunnat både grilla och äta ute. 

Inleda sommarsäsongen så där på riktigt. 

Jag är ju en vän av det lilla enkla, men jag tror att många andra också i sommar kommer

att upptäcka att det finns något oerhört skönt och avslappnat i det enkla. 

Coronavåren ser ut att bli en coronasommar. Många blir påtvingade en hemester 

och blir tvungna att dra ner på mängden tilltänkta upplevelser. 

Men människan är en varelse som klarar sig. Skulle vi inte gjort det hade vi gått under för hundratusentals år sedan. Kanske till och med tidigare. Människan är seg. 

En coronavår och en eventuell coronasommar är ändå som att snubbla på 

ett barr om man ser på det i ett lite längre perspektiv. 

Nåväl, ingen vet ju hur detta kommer att sluta. Men att många behöver plocka

fram det lilla enkla i sina sommar planer, det är helt klart. 

Jag hade redan i fjol tanken på att byta ut min cykel till en med fotbroms istället för

enbart handbroms. Liksom en lite tantmodell - ja tack! 

Nå, ifjol hann jag inte få det fixat och nu när jag tänkte att jag skulle få det gjort

så visade dis att det var synnerligen glest med cyklar i lager (som inte kostade tusen-

tals euro, vill säga) för "alla" vill nu cykla. Både jobbresor för att

undvika att åka kollektivt pga coronan, men också för att både

friluftsliv i stort men även cykling specifikt har fått ett riktigt uppsving! 

Det finns alltid vinnare, också i lägen då många kanske känner att 

det bara talas om förlorare. Inget är någonsin svartvitt. 

Bra att minnas då så mycket är annorlunda denna vår och sommar. 

Bra också att minnas allt det enkla som är så fint och 

som förtjänar att komma i finrummet då så mycket exklusivt kanske

får lov att backa ett tag. 

Det lilla enkla är det nya fina!