KISS MY TURKU

- 2 AUGUSTI 2019 - 

Av alla städer i Finland ligger av någon märklig orsak Åbo mig varmt om hjärtat.

Jag har aldrig bott där, jag har inte släkt där, och jag har inte ens studerat där. 

Och trots det är det något i den staden som lockar. 

I går hade jag nöjet att hänga på stan en dag med lillungen min. Han bor ju där

ännu ett tag, så det gäller att passa på! Med andra ord slog jag två om inte tre 

flugor på samma smäll. Kanske till och med fyra? 

Jag menar - vad kan vara bättre än en sommardag på stan med grabben sin?

Sedan råkade sig inte bättre att ett nytt projekt som jag skall hugga mina tänder i 

också har sin koppling till Åbo och det blir liksom winwin heeeela vägen. 

Vi hann med lite skönt avslappat turistande i staden också. 

Men det tar vi i andra inlägg. 

Nu skall jag krypa ner i min snarklåda och ge mig själv en skön natts sömn. 

*

De där två hundarna i sista bilden har ju en "djupare mening" än bara två porslinshundar i fönstret.

Satt de i fönstret vända in mot rummet, då var mannen i huset hemma men

var de, som på bilden här vända med nosarna ut mot gatan var mannen ofta ute till sjöss. 

Då kunde kvinnan på detta sätt signalera att ja...mannen inte var hemma. 

Vad nu sen detta kunde leda till? 

Frivilligt eller inte alla gånger så villigt?

Kanske gick det hett till i stugorna?

Tur var väl att brandkåren på den tiden hade "moppar" att

släcka de bränder som uppkommit av andra orsaker än lovlig eller

inte alltid så lovlig kärlek och älskog i de mörka torpen. 

Min gubbe, han skall ut på vift han också och ledsaga ett gäng amerikaner

vars anfädrar i tiderna emigrerade från Finland till Amerika. De är nu här

för att bekanta sig med sina rötter. Ju äldre jag blir (ja, det händer, konstigt nog) 

desto mer intresserad blir jag av turista i eget land och längtan långt bort avtar. 

Min hund i fönstret, den är lyckligtvis inte av porslin utan i allra högsta grad levande.

Medan gubben är på roadtrip med sina amerikaner har jag också semester

och skall roadtrippa på egen hand i närområdet. 

I september är det sedan min tur att dra iväg på lite längre tur. 

SOMMARSTAD

- 1 AUGUSTI 2019 -

Allas 'Allas'

 

Undrar om inte det här är den finaste plats i stan man kan 

distansjobba ifrån? 

Den är nog galet hög den där benji-hopp-kranen.
 Blir fortfarande yr av tanken att min grabb hoppade därifrån.

Större delen av mitt vuxna liv har jag, så fort jag haft någon dag ledig, 

siktat och riktat mig mot naturen, ut till skog, till skärgård. 

Ett större projekt där skogen spelar en stor roll börjar så småningom vara

på den bättre sidan. Mer redan gjort än kvar att göra. Och även om det varit ett 

synnerligen intressant och givande projekt så känns det ändå skönt att slutet hägrar.

Om ändå på lite håll, men ja...hägrar. Om jag kisar. Heh.

Men som motvikt till skogen känns det härligt att ta kameran med till stan.

Skall nog göra det lite oftare i framtiden. På bilder försvinner stadens nojs och oljud.

För mig är fotografernade en meditativ syssla och därför känner jag att det är enklare 

att få till den känslan ute i naturen. Att vistas i naturen är ju meditativt i sig.

Så lite överraskande att jag kunde uppleva nästan samma känsla då jag 

gick längs gator och torg i stan med kameran i högsta hugg. 

Kanske skogen får vila ett tag?

NÅDENS ÅR 1844

- 28 juli 2019 -

Nådens år 1844 började man i Kajsaniemi i Helsingfors regelbundet mäta temperaturer och

så har man hållit på sedan dess. I dag slogs alla tiders värmerekord där.

Aldrig under mäthistorien har man uppmätt så höga temperaturer som idag. Enligt online-

tjänsten på meteorologiska institutets sidor skulle man ha uppmätt 33,2°C.

Här ute i skärgården har det börjat fläkta lite. Det har också samlats lite moln på himlen.

I morgon skall ju temperaturen "rasa" ner till normal sommartemperatur - och kanske till och med lite under. En tackar och tar emot. Isynnerhet som det verkar som om man skulle behöva slå ett 

slag för brödfödan så småningom. 

Men ännu ikväll blir det att lapa sommar och skärgård. 

Och simma! 

Läser rapporter om alger lite överallt - än är vår strand skonad.

Inser att det börjar vara en sann lyxvara - en algfri strand. 

*

Förresten så bakade jag en hel halva rotselleri i ugn (200°C) i två timmar.

(Nej, jag var inte inne i stugan under dessa två timmar...) 

Klyftade upp den och lade på kokta ägg, en tärnad lök, 

ansjovisfiléer och lite fetaost.

Strödde över finhackad dill, gräslök och lökblast och

ringlade över rejält med smält smör. 

Rotsellerin blir så här tillredd härligt mjäll och mild i smaken. 

Nam! 

Och kräver inte speciellt mycket kockande så här i hettan.

Det är ju inte ett väder då man vill hänga framför grillen precis.

#rotselleri#algblomning#sommarhetta#kajsaniemi#bromarf

VARMT

- 27 JULI 2019 - 

Nu är det varmt. Riktigt varmt.

Termometern klättrade just över + 30° C och brisen från havet är nästan obefintlig.

Gubben och grabben hoppade just i plurret och själv sitter jag och planerar en fotogrej.

Planerar, för något annat orkar jag inte åta mig i den här hettan. 

Känner mig som ekorre-ungen ser ut. 

Skulle helst bara lägga mig ner och dåsa bort en stund, men 

man kan faktiskt bli lite urled på det också. Att bara slå dank. 

Så jag återgår till mina kartor och böcker och smider en plan. 

Innan jag hoppar i plurret jag med. 

MJÖLÖ

- 25 JULI 2019 -

Helt klart är det så att jag gillar vissa uppdrag mer än andra.

Att bekanta mig med, besöka och fota Helsingfors skärgård hör till de

jag gillar snäppet mer. 

Först ut är Mjölö, i ytterskärgården. 

Redan på 1600-talet var ön ett landmärke för sjöfarare, fiskare har haft ön som

bas. Under ryska tiden på 1800-talet fick ön sina första fasta bosättare och i samband med

utvisningen av Sveaborg befästes ön och stängdes för allmänheten. 

Precis som på Skanslandet, som också är en ö i Helsingfors skärgård som hört till

Försvarsmakten har naturen fått leva sitt eget liv och här finns också runt 30

växter som räknas som utrotningshotade. Så för en botaniker är ön säkert intressant.

Och för den historie-intresserade också förstås. Ön har bland annat upplevt Krimkrigets fasor och 

efter inbördeskriget 1918 fungerat som fångläger för de röda. Fram till 2011 har man på Mjölö

utbildat beväringar men då lade Försvarsmakten ner sin verksamhet på ön och hyrde ut

ön. Det har varit möjligt att besöka ön i ett par år nu och planeringen av hur man kunde utöka

turism- och friluftsaktiviteterna pågår. 

Nu känns ön faktiskt lite övergiven, större delen av ön är planterad granskog. Säkert 

planterad för både insynsskydd och vindskydd, kan jag tänka mig. Det syns och 

märks att tidens tand fått göra sitt på byggnader och så.

Vilket är visuellt charmigt tycker jag! 

Med samma båt som jag åkte ut till ön var det många som verkade åka ut till 

ön för att bada bastu och simma. Kanske campa på ön? Ön har flere bastur som kan hyras och vissa

dagar är bastun varm och kan besökas gratis. Intill finns riktigt fina sandstränder.

Och en golfbana...för den hugade.

Det finns också två restauranger på ön.

Officersklubben nära hamnen, men mysig ute-terass eller i den gamla

lunchmatsalen som ligger ett stycke längs promenadstigen som tar en runt ön.

Kanske smarrigaste strömmingsbiffarna åt jag där! Nam! 

Så här på högsommaren kör färjan (Suomen Saaristokuljetus Oy) nästan

skytteltrafik, men kolla tidtabellen och boka gärna returbiljetten på 

förhand, så inte risken finns att man blir strandsatt på Mjölö på kvällen. 

Fast å andra sidan - sommarnätterna är ju ljusa och ljumma - eller hur?  

*

#hemester#helsingfors#mjölö#isosaari#helsinki#staycation#urbanskärgård

#vitkindadegäss#historia#1918