...det har blivit fredagskväll och 12 dagars jobb med en liten ledig dag mellan
varven gör att kvällen känns välkommen.
Nu har jag säkert tidigare nämnt att jag ju tycker om mitt jobb, på det sättet
att det är intressant, utmanande och roligt.
Att vi sedan på grund av yttre omständigheter råkat i en situation där ingen riktigt trivs,
där man tvingas jobba på ett sätt som varken passar en själv eller kunderna bara för att någon design-
nisse lyckats sälja sin idé till inget ont anande chefer som tappat kontakten med verkligheten
- det är en helt annan historia.
Det är bara...hemskt sorgligt.
För alla parter.
Nu är det ju inte så att vi skulle vara ensamma om att hamna i denna situation.
Det verkar stundvis som om hela landet fått kucku och beslut görs som inte verkar förankrade
i något som helst sunt förnuft.
Satt här och funderade på att det verkar som om "man" tappat förmågan att se helheter.
Är det sedan frågan om smått eller stort.
*
För en tid sedan kom det ett lagförslag på om att man skulle beskatta bilkörande
genom en skatt som baserar sig på körda kilometrar istället
för nu enligt bilens utsläpp.
Okej, det är ju vettigt....i synnerhet i de områden där kollektivtrafiken är ett verkligt alternativ.
Lite miljötänk är aldrig fel.
Nu är ju problemet att det inte finns kollektivtrafik så det stör utanför den sk varg-gränsen.
Den som går 12 km utanför hufvudstadens kärncentrum vill säga.
I 2010-talets Finland.
Jag bor dryga 60 km från huvudstaden. Jobbar 30 km bort - eller mot huvudstaden - så bort är kanske fel ord. Bort från mig, mot huvudstaden. Typisk pendlarprofil.
Jag kan inte använda mig av kollektivtrafik (buss) för inget passar mina tider.
Alldeles vanliga kontorstider vill säga.
Jag kanske kommer åt ena hållet, men inte hem tillbaka.
Alltså kör jag bil.
Skulle jag däremot jobba inne i huvudstaden skulle jag gärna åka tåg.
Visserligen skulle jag behöva ta bilen till tågstationen 12 km bort för alla mindre tågstationer på närmare håll är nerlagda för länge sedan...
Jag skulle köra 12 km åt "fel håll" för att åka dryga 70 km tåg. Ena vägen.
Nå, om man nu skulle vilja riktigt "klämma till" oss som kör bil och försöka styra oss
mot större användande av kollektivtrafik så skulle man ju kunna tänka sig att
man då satsar mer på just den biten.
Men si nä...och det är här som det isiga kommer in:
Istället väljer man att d r a i n tågturer.
Sluta med dem.
Kaputt-slutt.
Så även de som pendlat med tåg som passat deras
arbetstider, blir tvungna att damma av bilen och sätta sig vid ratten.
Och nu talar vi alltså inte om obyggdernas obyggd där tågresenärerna består av
fem pensionärer utan om kommuner på humant pendelavstånd från huvudstaden
där lokaltågen är smockfulla både morgon och kväll.
H U R har man T Ä N K T här???
Ah...jag kom på det!
VR (statens järnvägar) drar in lokaltågen = sparar pengar.
De som kan ta bilen tar den = betalar skamlös km-skatt -för det är det verkligen,
om det blir verklighet!
(och jag hör till dem som faktiskt gärna betalar skatt om jag också
förväntas få något för de pengarna jag de facto placerat i firman staten.
Det är bara det att allt det monteras ner, varför skulle jag ha ett intresse att betala?)
Det blir så fel!
Nå, lokaltågen dras in alltså.
För de som inte kan ta till egen bil - de betalar ett saftigt pris för att ta sig med
ett Pendlinotåg till stan.
Ett sådant tåg stannar ju bara på de allra största hållplatserna, vilket gör att även de som skulle vara
villiga att betala nästan dubbelt upp för tågbiljetten, men råkar ha den dåliga smaken att bo vid en
liten by på bara några hundratal invånare där fjärrtågen inte stannar också blir tvingade att ta till bilen.
Fjärrtåg kan ju inte stanna på varje liten hållplats - då skulle det ju förvandlas till ett lokaltåg.
Och då skulle ju ingen betala fjärrtågens biljettpriset för att komma långsamt fram.
Och märk väl.
Vi talar om områden som ligger bara några tiotals kilometer från
huvudstan. I vilket annat land som helst skulle detta räknas till förort.
Men inte här.
Förutom hos dem som planerar bilskatten då.
Beskattaren skulle räkna stora delar av Finland som tätort,
med hårdare bilbeskattning som följd.
Kollektivtrafiken räknar stora delar av Finland som obyggd,
inget att satsa lokaltrafik på.
Bara dyrare fjärrtrafik.
Blir vi blåsta eller blir vi blåsta här?
Det är frågan.
Jag lutar mig tillbaka i mitt soffhörn, sträcker tårna mot brasans värme och
suckar. Något är elementärt fel i vår tid...
...eller är jag faktiskt den enda som tänker så?
Jag vet inte...
