...att när det äntligen är fredag och den här lilla familjen med lite inlånad hjälp bullar upp diverse smörjor och breder ut ett och annat på en platt vetestycke och så är det bara så fredag!
Att rusa omkring som en skållad råtta är bara förnamnet för veckan som gått.
Känns som om jag borde varit på tre ställen samtidigt, och dessutom i tre olika roller.
Eller fem, eller sju....jag har tappat räkningen.
Jag brukar klara av stress rätt så bra, men när precis allt man borde hinna med drar ut på tiden och tidtabellerna skiter sig, när målsättningarna för det man jobbar på är dimmiga och diffusa och när det infinner sig en splittring som gnager och skaver.
När ringbuden ramlar över en som nysnö och mailboxen plipplippar hela tiden.
Då kan jag känna en lite tillstymmelse av stress - faktiskt.
Fredagskvällen är med andra ord väldans välkommen!
Att jag glömde en del mappar, som borde läsas igenom, på jobbet störde mig till en början, men nu känns det riktigt skönt med en slapp fredagskväll.
Lillungen har fått sköta om marktjänsten härhemma.
Gå ut med hund, mata katt.
En kväll dök en främmande katt upp på vår terass.
Följande natt, då min egen katt valt att vara ute vaknade jag på småtimmarna av att hunden rusade mot terassdörren och betedde sig som en jehu.
På terassen var det fullt kattslagsmål - som förvisso oftast låter mer än det är - fast det visste ju inte min hund...
...som var beredd att försvara sin bästa kattkompis med alla knep en hund kan komma på.
Den främmande katten såg välmående ut, så det är knappast frågan om en övergiven en.
Antagligen tycker bara den också att de renskinnbekläddda korgstolarna på terassen är ypperliga ställen att vänta ut ett nattligt regn.
Men att starta ett nattligt slagsmål för den sakens skull?
Mina egna promenader börjar minsann kännas som nattliga de också.
Då solljus är något jag bara kan ana genom kontorsfönstret får jag lov att njuta av senhöstlig natur i gatubelysning i stället.
Men nu är det fredag och det är såååå skönt!
Hjärnan på off, fötterna på soffbordet och dumburk för hela slanten!
Hur skönt är inte det - egentligen?
Bara det att det ibland behövs en sådan där riktigt horrorvecka för att riktigt,
riktigt uppskatta det...
