...trängs nu för-och nackdelar. Plus och minus. Bra och dåligt.
Svårt!
Det här hade jag inte riktigt räknat med. Att bli förälskad i en lägenhet!
Alltså ni vet, jag, som alltid bott i hus med stor trädgård, som ständigt gått med mull under naglarna stora delar av sommarhalvåret. Har jag fått fnatt?
Ena stunden känner jag lättnad över att slippa allt det tråkiga jobbet med trädgård. Att ha tid med andra hobbyn på ett helt annat sätt. För att följande sekund känna ångest över att inte bara kunna tassa ut i trädgården och andas in doften av jord. Och sedan igen, jag har inte samma längtan efter att påta och hålla på som tidigare. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men det har ändrat.
Men kan jag andas i en lägenhet? Räcker den pyttelilla balkongen i funkisstil till? Överväger de vackra rummen med högt i tak, trägolven, och de vackra dubbeldörrarna av glas det jag nu har?
Läget då?
Jag har alltid gillat staden som lägenheten befinner sig i. På andra sidan gatan finns en fin park, havet ligger runt hörnet. Staden är full av underbara ställen att promenera på. Man kan cykla till stranden. Gå till torget.
Allt nära.
Utanför balkongen växer en vacker lönn. Ett av träden i en allé.
Balkongen ligger mot väst.
En gammal lägenhet med charm. En hörnlägehet med fönster åt tre håll - med massor av ljusinsläpp.
Allt i ett plan. Tillräckligt många kvadrater fördelat på ganska stora rum av vilka tre rum i fil som skapar det där vackra då man ser från rum till rum som jag så gillar.
Inte lätt alls! Det ligger ganska jämnt i mina vågskålar nu. Hus och lägenhet. Lantortskommun mot småstad. Månatligt vederlag mot osäkerheten att vad som helst kan hända med ett hus.
Ah, DÄR smällde lägenhetsskålen nästan i botten!
Att leva i ett gammalt hus, med stor trädgård har sina underbara sidor. Och sedan dendär biten då det hela tiden finns mindre och större penninghål som slukar allt i penningväg man bara orkar skyffla in där. Jag hinner inte skyffla så mycket som huset skulle svälja för att ha det som jag vill.
Och ja, konstigt nog, så vill jag gärna skyffla en del av de surt förvärvade pengarna på annat också.
:)
Beslutet måste nog göras ganska snart...Sådana lägeheter som gör mig knäsvag, till ett för mig passligt pris, med ett läge som tilltalar, dräller det inte av.
Och beslutet måste göras också av den orsaken att, blir det detta hus också i fortsättning kommer renoveringsbehoven här emot inom något år. Tio års levande sätter sina spår av en barnfamilj.
Och ändå är vi inte längre en barnfamilj på samma sätt nu som då. Detta hus är ett hus för en familj känner jag. Är det dags att ge över detta rara hus till någon annan, låta nya fötter slita på tiljorna här?
Eller ge och ge...en liten slant vill jag ju ha för detta lilla bo....;)
Har jag slitit på sandvägarna och asfalten i denna kommun tillräkligt nu?
Är det dags för mig att låta klackarna klappra över kullerstenar?
Kan man leva lantliv i stan?
Jo, i den staden kan man. Det känner jag på mig.
En del av mig är redo att ta emot något nytt. En stor del faktiskt.
Och ändå. Tveksam...
Och ändå så vet jag att jag inte behöver överge riktigt alla mina trädgårdsdrömmar!
Som småstadsbo skulle jag ha sommarparadiset på en halv timmes väg. Då kunde jag gräva ner mina krokusar där!
Och då jag är där skulle jag inte hela tiden behöva fundera på allt som borde göras hemma i trädgården...vilket jag nu kan känna.
Och ändå tvekar jag.
Kan man gå ut i morgonrocken, med sin kaffekopp och en sömnig hund i släptåg då man bor i lägenhet?
Nå näe...!
Eller kan man?
Kanske intedet, men man kan GÅ på bio en kväll, äta gott med vänner på en solvarm terass och traska sakta hem genom parken, man kan gå till torget och välja sin julgran. Man kan gå ut och äta på kvarterskrogen en kväll då man inte orkar laga mat, man kan gå ner till havet en höstkväll och beundra stormen.
Också lillungen tvekar. Vill och vill inte...ena stunden si andra så...
Fördelar och nackdelar.
Att avstå för att få nåt annat i stället.
Det är inte bara min vågskål som räknas.
Vi fortsätter väga - tills beslutet skall göras. Snart!
Valborgssillen hoppade jag över i år.
Jag petar i trädgården - och funderar!
kram
M.
