- 16 SEPTEMBER 2019 -
Det är något väldigt stort och häftigt att stå vid stranden och blicka rakt norrut och
inse att bakom horisonten ligger inget mindre än Nordpolen.
På vägen kan man stöta på Svalbard och Frans Josefs land men annars
ligger bara Barents hav och Norra Ishavet mellan dig och Nordpolen.
Där borta vid horisonten någonstans går Nordostpassagen, den norra sjövägen
mellan Europa och Asien.
Vardø må vara en liten stad, med ca 2200 invånare, men den är Nordnorges
äldsta stad och faktiskt en av de äldsta på cirkumpolära Arktis-området.
Staden ligger ute på en ö och man har funnit arkeologiska
fynd i området som tyder på att där funnits bosättning till och med 9000 år tillbaka i tiden.
I början av 1300-talet byggdes Vardøhus fästing på ön och byn, och den framtida staden växte
upp runt fästingen och kom att bli en viktig handelsplats mellan norrmän och ryssar,
den sk pomorhandeln, som under 1700-talet var mycket viktig.
Tack vare den beviljades Vardø stadsstatus år 1789.
Det är också den enda staden som ligger i den arktiska klimatzonen.
På den intilliggande ön Hornøya finns Vardøfyren från 1896.
Hornøya är av människor obebodd men på våren häckar där i runda tal
40 000 par fåglar, vilket får mig att längta efterett nytt besök på våren.
På den översta bilden skymtar man i högra hörnet en stor "boll".
Det är en av de radare på ön som av norska underrättelsetjänsten används
för rymdövervakning, övervakning av områden av nationellt intresse utomlands
samt till att samla information för forskning och utveckling.
Att staden de facto ligger ute på en ö kan i dagens läge kännas lite märkligt, men
man måste komma ihåg att staden fanns långt innan det fanns landsvägsförbindelse hit
och all trafik skedde med fartyg. Då var landsvägen inte av vikt.
Idag slutar (eller börjar) europaväg75 här.
E75:an andra ända finns på Kreta i Grekland.
Förr var det att ta en färja över till Vardø, men sedan 1983 når man staden
via en tunnel. 2,9 km lång och går 88 m under vattenytan.
Tunneln var Norges första i sitt slag.
Något i staden trollband mig.
Bara att kunna fota fantastiskt norrsken från hotellfönstret. Bara det!
*
Under mina dagar i Vardø var det inte många fiskebåtar som varken lade
till ett gav sig av. Hörde av en som höll restaurang där att numera så
är det inte sådär bara att få tag på färsk torsk i trakten. Fisken skeppas
eller flygs direkt från båtarna ute till havs till Kina, där de fileas och fryses ner.
I de värsta av scenarierna lär fisken där injiceras med vatten för att öka vikten på
fisken och sålunda få bättre pris för den. Dessutom lär man där tillföra
kemikalier som får fiskköttet att se vitare ut och på så sätt mer aptitligare ut.
Fast det där datumet för Färsk Fisk redan ligger en bra bit i det förgångna.
Känns absurt att sitta i en restaurang i en gammal, anrik fiskeby och käka
torsk som fångats i vattnen omkring men som troligen varit en vända
till Kina innan den flugits tillbaka hit för att slutligen landa på min tallrik.
Ibland vill jag stanna utvecklingen och om jag hade makt ge
en chans till allt det som kan göras lokalt att få blomstra som det ingång gjort.
Allt var inte bättre förr. Men mycket är ändå på sitt sätt sämre nu.
Av Preus museum - VardöUploaded by Arsenikk, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=20914083
